Prisbelönta satirtecknaren Jonas Wilén: Jag höjer min elakhet i blyertsstiftet ju högre upp makthavaren är
På SFV:s vårfest tilldelades den åländska bildkonstnären Jonas Wilén det stora kulturpriset. Med fredens öar som bas har Wilén sin penna som vapen för att komma åt tyranniska ledare och totalitära regimer.
Jonas Wilén ser sig i första hand som bildkonstnär, men han medger att det är som satirtecknare som han har nått ut till en bredare publik. En genre som han till en början var rädd att skulle förstöra hans trovärdighet som konstnär.
– Men det blev ju snarare tvärtom, kan han konstatera efter att ha fått Svenska folkskolans vänners stora kulturpris på 15 000 euro.

Satiren har fått ett uppsving samtidigt som den behövs mer än någonsin
Satiren i tiden
En bidragande orsak till att det främst är för sina satirteckningar som Wilén är känd har att göra med att han varje vecka publicerar en bild i Nya Åland under rubriken ”Veckans Wilén”.
Wilén upplever att satirens ställning är en annan i dag än när han regelbundet började teckna satir för 13 år sedan.
– Globalt sett har den tecknade satiriska bilden fått ett uppsving under de senaste 5–10 åren, och det här tror jag har att göra med att vi har fler despotiska ledare och diktatoriska styren i dag. Jag menar en stormakt som USA som leddes av en pajas som Donald Trump har ju genererat enormt mycket tecknad satir.
Med inspiration i det trumpna världsläget
Att världsläget är som det är kan fungera som utmärkt inspiration för en satirtecknare, men det är inte bara den dystra samhällsutvecklingen som har lett till att konstformen har fått ett uppsving.
– Bilder sprids så lätt i sociala medier i dag och vissa bilder flyger ju flera varv runt jorden, utbrister Wilén.
Satiriska bilder har också vissa specifika fördelar, berättar Wilén.
– En satirisk bild får på något vis stå oemotsagd då det ju är väldigt svårt att argumentera mot en bild. Därför har den här genren historiskt sett varit irriterande för makthavare då den är svår att komma åt. Därför är satiren också intressant, då man kan komma åt makthavare med den. Den politiker som börjar klaga över att ha fått för stor näsa eller något sådant gör ju bara bort sig.
Wilén berättar ändå att han brukar låta de åländska politikernas näsor vara ifred.
– Jag höjer min elakhet i blyertsstiftet ju högre upp makthavaren är.
Med fredens öar som bas
Att genren har fått ett uppsving märks också i att Wilén inte är den enda satirtecknaren som uppmärksammats med ett stort pris den senaste tiden. Iltalehtis återkommande satirtecknare Ville Ranta utsågs till årets journalist tidigare i år.
– Det är fenomenalt att genren premieras med ett sådant pris. Det säger ju väldigt mycket om vad det handlar om och att journalistik kan se ut på väldigt många vis, men berätta samma sak.
Satiren kan också se ut på väldigt många vis, något som kan vara både en styrka och en svaghet.
– Det kan vara en klassisk skämtteckning med en slutpoäng eller ordvits, eller så kan man borra sig djupare och säga någonting med satirens hjälp med ett tungt allvar i bottnen.
Det är en svår balansgång mellan humor och allvar, medger Wilén.
– Mellan varven upplever jag att man kan bli tagen på allvar fast man använder sig av skratt eller igenkänning, och att det är så man kan använda satiren som ett litet vapen.