Middagssällskapet har försvunnit – måltidsforskare: “Måltiden är ett socialt kitt som för oss samman”
Vi finländare äter allt mindre ihop men måltiden är viktig och oöverträffat det bästa medlet att skapa, manifestera och förhandla sociala relationer, säger måltidsforskaren Håkan Jönsson.
Att lyckas få ihop en gemensam vardagsmiddag börjar bli en ovanlighet. Att alla i hushållet skulle råka vara hungriga och hemma samtidigt – det sker allt mer sällan.
Hör du till dem som sörjer över det här? Eller tycker du att det är skönt att slippa laga mat?
Lyssna på Kom och ät!
Hur ska vi lyckas hitta en tidpunkt för en gemensam middag då kvällarna är fulla med så mycket program?
Vi har inte tid!
Vi finländare äter allt mindre ihop samtidigt som våra kök är större än någonsin. I inredningstidningarna illustreras köksön som husets hjärta kring vilken familjen samlas och har det trevligt.
Kruxet är att vi i verkligheten inte hinner laga mat eller sätta oss ner tillsammans vid bordet. Vi har inte tid att mötas helt enkelt, trots drömmen och intentionen.
Vi har höga förväntningar på vad allt en god måltid ska innefatta. Det ska vara trevligt, maten ska vara god och vi ska ha tid för varandra.
Samtidigt ska barnen uppfostras i hur man sitter till bords och vi ska komma överens om de gemensamma spelreglerna kring matbordet.
Alla ska bjuda till och bidra till den goda stämningen. Det säger sig självt att allt det här inte går att uppfylla.
Måltiden, ett socialt kitt som naturligt för oss samman
Håkan Jönsson är måltidsforskare, utbildad kock och docent vid Lunds Universitet. Han konstaterar att vi människor sedan urminnes tider har skapat måltidsgemenskap med de övriga i klanen.
Det är också via måltiden som vi skapar allianser med andra grupper som vi inte umgås med i vardagen. Att dela någonting vid elden är någonting vi har med oss än idag.
Som exempel nämner Håkan Jönsson stora förhandlingar och möten på toppnivå. Det avslutas fortsättningsvis alltid med en stor bankett eller en lunch.
– Inte för att delegaterna är särskilt hungriga. Nej, måltiden delas för att manifestera lyckade sociala relationer. Går förhandlingarna käpprätt åt skogen så ställs banketten eller lunchen in.
Middagen med familjen har haft samma roll, förklarar Håkan Jönsson. Måltiden har varit en stund då man har trevligt tillsammans men framförallt för att ta hand om de friktioner som alltid finns i alla sociala konstellationer, inte minst i en familj.
Måltiden är ett socialt kitt som på ett naturligt sätt för oss samman. Samtidigt visar undersökningar att vi finländare äter allt mer sällan tillsammans. Samma trend gäller för de övriga nordiska länderna, berättar Jönsson.
Måltid eller näringsintag?
En undersökning som gjorts i Norden visar att andelen riktigt snabba måltider, under 10 minuter, har ökat i samma takt som långa måltider, längre än 40 minuter, har minskat.
Störst är skillnaden i Norge. Norrmännen äter snabbast i hela norden.
Håkan Jönsson tror att det finns ett samband med industrialiseringen och längden på måltiden. Att tänka på tiden som något effektivt som man sparar in. Det här tankesättet har smittat av sig till sysslor i hemmet. Allt från diskning till städning och måltider
I de här tidseffektiva länderna har måltiden reducerats till näringsintag. Att mäta måltidens näringsvärden är mätbart och därför har man lyft fram sådana dimensioner av ätandet här i vår tidseffektiva nord.
I en finländsk undersökning har man kommit fram till att endast varannan familj sitter tillsammans vid matbordet dagligen eller nästan dagligen och på arbetsplatserna låter var fjärde bli att äta lunch i sällskap med arbetskamraterna.
Trots det här, vill majoriteten av de som tillfrågats äta sina måltider tillsammans med vänner eller familj.
Vi uppskattar och saknar gemensamma måltider men vi kommer inte till skott. Varför?
Den vanligaste orsaken till det här uppges vara jäkt och brådska. Vi har inte tid helt enkelt.
– I de germanska och svenska språken innefattar ordet måltid också tid. Vårt språk visar redan på en väldig visdom.
Håkan Jönsson
Någonting har hänt här på senare år i takt med att arbetslivet har blivit så mycket mer flexibelt. De fasta tidsramarna har försvunnit.
Det tillsammans med industrialiseringens vilja att spara tid har lett till en toxisk kombination där vi aldrig riktigt har lyckats få nya måltidsramar i det nya postindustriella samhället.
Vi är medvetna om måltidens betydelse för att inte tala om mat som gastronomisk upplevelse. Det som hamnat på undantag är måltiden som tids tillbringare.
– I de germanska och svenska språken innefattar ordet måltid också tid. Vårt språk visar redan på en väldig visdom, menar Håkan Jönsson.
Det här tycker jag vi ska anamma och ta till oss. Så som i ordet måltid är målet, näringen, bara halva måltiden, konstaterar han.