Trafiksäkerhetsingenjör: ”Det finns större entusiasm för att hitta nya sätt att minska viltolyckor än för att forska i hur effektiva metoderna är”

Antalet viltolyckor i Egentliga Finland var större år 2022 än året innan. Speciellt olyckor med rådjur ökade märkbart. Läget oroar trafiksäkerhetsingenjör Jaakko Klang, då risken för personskador också ökar.

Ifjol skedde det 247 viltolyckor i Pargas, 99 i Kimitoön och 182 i Åbo. Det är under en procent av olyckorna som leder till personskador, säger trafiksäkerhetsingenjör Jaakko Klang vid Närings-, trafik- och miljöcentralen.

– Det finns ändå alltid en risk för personskador i samband med hjortdjursolyckor. Speciellt på sommaren när hastighetsbegränsningarna är högre, så ökar risken för allvarliga olyckor, säger Klang.

Den största risken för personskador är om man krockar med en älg, då den väger så mycket och kan krossa bilens tak.

Orsaken till att så många olyckor sker just i Egentliga Finland är att miljön i landskapet är lämplig för rådjur och vitsvanshjort. Milda vintrar och gott om näring leder till explosionsartad ökning av viltbeståndet. Då är det svårt att få ökningen under kontroll med hjälp av jakt.

De viktigaste verktygen som finns till hands för att förhindra viltolyckor är ändå huvudsakligen stamvårdande jakt.

– Jägarna är i en synnerligen viktig position här, säger Klang.

Viltstängsel också en viktig metod

Utöver jakt placeras viltstängsel ut för att hindra djuren från att vandra ut på vägarna. Stängslen måste placeras ut i åtminstone fem kilometer långa sträckor för att vara effektiva. Det finns också hål i de nuvarande stängslen och det tar inte en lång tid innan djuren lär sig var de finns.

– Det behövs både pengar och mycket arbete för de här metoderna. Tyvärr ser det ändå ut som om det inte finns tillräckligt med resurser för det här, då olyckorna blir fler. Sedan försöker vi på NTM-centralen bidra med mindre åtgärder också, säger Klang.

Till dessa metoder hör bland annat varningsskyltar, skogshuggning för att förbättra synligheten och reparation av de viltstängsel som finns.

– Jag hoppas att viltolyckorna som sker på riksväg 1 minskar efter att vi har reparerat över 50 hål i stängslen längs den vägen, säger Klang.

Då man bygger viltstängsel måste man också samtidigt ge djuren alternativa sätt att ta sig antingen över eller under vägen. I annat fall vandrar de ändå ut på vägen.

– Förare kan själva öka säkerheten genom att vara medvetna om att viltdjur rör sig som mest två timmar före och efter soluppgång och solnedgång. Då ska man vara noggrannare i trafiken och helst köra 80 kilometer i timmen, även om hastighetsbegränsningen skulle vara 100 kilometer i timmen. Djuren har också bra kamouflage och syns dåligt. Ofta kan det alltså redan vara för sent då man ser djuret, säger Klang.

Nya innovationer på kommande

Trafiksäkerhetsingenjör Jaakko Klang berättar att många innovationer är på väg för att förbättra säkerheten då det gäller viltolyckor. Exempelvis är allt fler bilar utrustade med sensorer som kan lägga märke till djur som vandrar ut på vägen.

– På riksväg 8 ska NTM-centralen också pröva på aktiva övergångsställen för vilt på vägen. På dessa ställen kommer det att finnas sensorer som lägger märke till djur som korsar vägen. De aktiverar sedan blinkande varningsmärken som visar åt bilisterna att det nu finns djur på vägen. De här öppningarna skulle vara ungefär 100 meter breda, säger Klang.

Den här lösningen skulle användas då det inte finns tillräckligt med pengar för att bygga andra alternativ.

Forskningen haltar efter

Tidigare har andra innovationer tagits i bruk för att hindra viltolyckor. Färister är grova galler i marken som hindrar djur att passera. De används på många håll i världen för att stoppa frigående betesdjur från att ta sig ut ur en inhägnad, bland annat på Själö i Nagu skärgård, men de kan också användas för att stoppa hjortdjur.

På andra ställen har gula band använts. Gula band längs vägarna är ett billigt alternativ till viltstängsel för att förhindra hjortdjurskrockar, och de är troligen också effektiva. Exempelvis har markägare använt banden redan under en lång tid, men det finns väldigt lite vetenskaplig forskning om det. Det är något Jaakko Klang skulle vilja se mera av.

– Det finns större entusiasm för att hitta nya sätt att minska viltolyckor än för att forska i hur effektiva de är, säger Klang.