Nu börjar regeringsförhandlingarna på allvar – här är de svåra frågorna partierna måste komma överens om

Samlingspartiets ordförande Petteri Orpo vill bilda regering med Sannfinländarna, SFP och KD. Men innan han kan tillträda som statsminister måste han pressa fram svåra kompromisser i Ständerhuset.

För att Petteri Orpo ska lyckas hålla ihop en regering med Sannfinländarna krävs troligen ett utförligt regeringsprogram, med detaljerade överenskommelser på alla politikområden.

Svenska Yle listar fem svåra frågor inför regeringsförhandlingarna.

Är man verkligen överens om ekonomin?

Orsaken till att Samlingspartiet väljer att bilda en högerregering är att man vill infria sitt enda riktigt stora vallöfte: en helomvändning i den ekonomiska politiken.

Samlingspartiet vill anpassa de offentliga finanserna med sex miljarder på fyra år. Miljarderna är teoretiska och kan till en del stå att finna i kalkyler om tillväxt och sysselsättning.

Men enligt Finansministeriets beräkningar kräver Samlingspartiets mål framförallt stora nedskärningar.

De andra partierna talar hellre om att anpassa ekonomin på längre sikt. Sannfinländarna har talat luddigt om möjligheter att spara i förvaltning, men kan få svårare att förklara konkreta sparåtgärder för sina väljare.

Samlingspartiet har under valrörelsen lindat in sina sparkrav i formuleringar om att bromsa indexjusteringar. I praktiken kan det visa sig svårt att spara flera miljarder utan att det påverkar olika sociala förmåner och stora sektorer som vården och utbildningen.

Hur partierna ska hålla sitt löfte om att satsa på skolan är en öppen fråga.

Samlingspartiet kräver också tuffa sysselsättningsåtgärder, som nedskärningar i arbetslöshetsförmånerna. Sannfinländarna har sagt att de kan tänka sig att stegvis sänka den inkomstbaserade arbetslöshetsdagpenningen, men inte att förkorta tiden som stödet betalas ut.

Många av Sannfinländarnas väljare är mer intresserade av att skära i förmåner för invandrare än i förmåner för arbetslösa finländare.

Regeringsförhandlingarna: Vad händer nu?

Så här går regeringsförhandlingarna till i Finland.

Kan man nå samsyn om invandringen?

Sannfinländarna går in i förhandlingarna med ett enda orubbligt krav. Partiet kommer, enligt sitt svar till regeringssonderaren, bara gå med i en regeringen som kraftigt minskar all invandring som partiet anser vara ”skadlig”. Till den kategorin hör både flyktingmottagning och arbetskraftsinvandring.

Sannfinländarna vill till exempel märkbart försvåra familjeåterförening. Partiet vill införa en åldersgräns på 21 år för den som ansöker om familjeåterförening, samtidigt som man vill ha en flera år lång väntetid. Dessutom bör den som ansöker om familjeåterförening alltid ha tillräckliga inkomster och en tillräckligt stor bostad.

Alla uppehållstillstånd som beviljas av humanitära skäl ska enligt Sannfinländarna vara tidsbundna och så korta som möjligt. För dem som kommer hit för att jobba vill partiet införa inkomstgränser som motsvarar en finländsk medianlön. Det skulle i praktiken omöjliggöra arbetskraftsinvandring inom många branscher med akut brist på arbetskraft.

Kraven upplevs som omöjliga inom alla andra partier som har starka band till näringslivet. Samlingspartiet har under hela valkampanjen upprepat Finlands Näringsliv EK:s krav på ökad arbetskraftsinvandring.

SFP vill dessutom underlätta den humanitära invandringen, bland annat genom att göra familjeåterföreningen lättare. Partiet vill återinföra humanitärt skydd som grund för uppehållstillstånd.

SFP och KD vill också höja biståndet som Sannfinländarna har lovat skära ned.

Hur går det för svenskan?

SFP har goda chanser att försvara det svenska språkets ställning i regeringen. Visserligen är Sannfinländarnas uttalande mål att begrava nationalspråksstrategin och slopa den obligatoriska undervisningen i svenska, men Riikka Purra har sagt att hon inser att partiets språkpolitik inte kommer få genklang.

Senast Sannfinländarna satt i regeringen – utan SFP – genomförde man ett experiment som lät elever i delar av landet byta ut svenskan mot ryska i skolan. Det experimentet självdog på grund av lamt intresse. Andra åtgärder som försvagade svenskans ställning – till exempel tingsrättsreformen – handlade snarare om regionalpolitik och brist på konsekvensbedömning än en direkt attack mot svenskan.

Språkpolitiken är inte en prioriterad fråga för Sannfinländarna även om man har presenterat ett aggressivt språkpolitiskt program. De enskilda unga politiker som har använt skolsvenskan som slagträ i sina valkampanjer kan förstås bli besvikna.

Däremot är det knappast lätt för SFP att få gehör för sina idéer om hur det svenska språket ska stärkas.

SFP vill till exempel se över språkkraven så att svenskspråkiga ska kunna söka offentliga tjänster utan krav på fullständiga kunskaper i finska. Partiet vill också ha mera svenskspråkiga program på Yle, som står högt på både Samlingspartiets och Sannfinländarnas sparlista.

Kan man gå med på Sannfinländarnas klimatpolitik?

Sannfinländarna har lovat sina väljare billigare bränsle och ett slut på det som partiet betecknar som en överambitiös klimatpolitik.

Partiet vill att Finland slopar målet att vara koldioxidneutralt 2035. Enligt Sannfinländarnas energipolitiska program bör målet skjutas fram till 2050.

Samlingspartiet säger klart att Finland ska hålla fast vid det nuvarande målet som är inskrivet i klimatlagen. Också i den här frågan stöder man sig på entydiga krav från näringslivet som ser affärsmöjligheter i den gröna omställningen.

Andra sannfinländska krav framstår som nästan omöjliga. Partiet motsätter sig förbud mot förbränningsmotorer och vill att Finland slopar den så kallade reduktionsplikten, som bestämmer hur mycket biobränslen som måste blandas i diesel och bensin.

Men i de fallen handlar det om beslut som fattats på EU-nivå. Finland har tillfälligt sänkt reduktionsplikten, men 2024 stiger bränslepriserna igen. Alternativt måste regeringspartierna komma överens om andra sätt att minska utsläppen.

Och om Finland ska nå sina klimatmål gäller det inte bara att hålla fast vid tidigare beslut. Snarare måste till exempel de nuvarande klimatplanerna för trafiken och jord- och skogsbruket skärpas.

Trimma statsekonomin i Yles budgetspel och se vem som drabbas av dina val

Finansministeriet vill skära 6 miljarder från statsbudgeten under nästa valperiod. Försök balansera budgeten och se vilka konsekvenser dina val får.

Kan regeringen skydda sig från kaos i EU-politiken?

Att komma överens om EU-politiken till pappers behöver inte vara så svårt. Sannfinländarnas kräver knappast att deras krav på att lämna EU på sikt ska skrivas in i regeringsprogrammet.

Även om Samlingspartiet är ett EU-vänligt parti har man samma inställning som Sannfinländarna i flera svåra frågor. Inget av partierna vill till exempel ha mer gemensam låntagning i EU eller att unionen ska blanda sig i finländsk skogspolitik.

Problemet är att kriserna i EU alltid kommer oanmälda. Under den förra valperioden firade Sannfinländarna julafton i opposition både på grund av det stora stödpaketet efter coronapandemin och EU:s förslag om att återställa natur.

Också Samlingspartiet kritiserade regeringen Marin för slapphänta förhandlingar, men alla visste att Petteri Orpo knappast hade handlat annorlunda själv som statsminister.

Nu måste han hålla ihop regeringen och hålla styr på Sannfinländarnas riksdagsgrupp när nästa obekväma EU-beslut ska fattas. Ett orosmoln kunde till exempel vara EU-parlamentets krav på större energieffektivitet för byggnader.

I sina frågor till partierna har Petteri Orpo bett alla förbinda sig till en konstruktiv EU-politik. På något sätt måste man konkretisera det i regeringsprogrammet för att undvika kriser.