Kvinnan som anmälde stadsdirektörens osakliga beteende fick sitt namn i tidningen: ”Hur ska någon våga anmäla något hädanefter?”

Opinionsnämnden för massmedier (OPM) anser att det fanns tillräckliga skäl för att publicera namnet. Risken är att tröskeln för att anmäla blir högre, då det råder en risk att saken blir offentlig, medger nämnden.

Det var stadsstyrelseledamoten Tiina Roumio (c) som satte igång processen som kom att leda till stadsdirektör Markku Lumios avgång i Kauhava.

Hon tycker att hon har blivit fel behandlad och befarar att det som fått gå igenom kan avskräcka andra som vill anmäla osakligt beteende.

Roumio gjorde an anmälan om Lumios osakliga beteende på stadsstyrelsens kryssning förra våren. Det här ledde till att ett tillfälligt utskott som skulle utreda förtroendet för Lumio grundades i staden.

Lumio avgick på egen begäran redan före utskottets rapport behandlades i stadsfullmäktige.

Lokaltidningen Komiat och regionala tidningen Ilkka-Pohjalainen gick ut med Roumios namn strax efter att saken blivit känd. Roumio blev själv förfärad av att se sitt namn i tidningen.

- När det gäller mitt jobb känner jag en stark tystnadsplikt, också därför känns det här helt ofattbart. Det här var frågan om en anmärkning helt i enlighet med arbetarskyddslagen, och ändå gick det så här.

Ruomio förde saken till Opinionsnämnden för massmedier, men nämnden beslöt döma i tidningarnas favör.

OPM motiverar beslutet med att publiceringen av Ruomios namn ändå stod i relation till hennes position som medlem i stadsstyrelsen. Ärendet var lokalt helt exceptionellt, och enligt nämnden fanns det inga särskilt känsliga detaljer i artiklarna.

- Det finns en tydlig gräns om det är frågan om en person som inte på något vis är offentlig eller en makthavare. Offret ska alltid skyddas grunnade länge på om allmänheten (i det här fallet) har rätt att veta vem som gjorde anmälan, säger ordföranden för OPM Eero Hyvönen.

Befarade skvaller och negativ publicitet - fick rätt

Tiina Roumio skriver i sin anmälan till OPM att hon befarar att publiceringen av hennes namn leder till skvaller i staden.

Publiceringen ledde enligt henne också till en offentlig kritik av henne, som gick in på personligheter, i bland annat social media.

- Är det faktiskt så att man inte kan påtala osakligheter utan att få ett lass skit i nacken? Hur ska någon våga lyfta sådana här frågor då, frågar Roumio.

Hon påminner om att i artiklar om brott lämnas ofta de dömdas namn opublicerade, för att skydda offren.

En rätt stor del av de ärenden som tas upp i opinionsnämnden för massmedier handlar om publicering av namn; oftast handlar det om att skydda en brottsmisstänkts eller en dömd persons identitet.

Fallet Roumio är enligt Eero Hyvönen exceptionellt: det är sällan namnet på den som anmält osakligt uppförande namnges i media, åtminstone om man ser till de ärenden nämnden behandlar.

OPM kom också att beröra Roumios oro för att publiceringen av namnet leder till att folk inte vågar anmäla osakligheter i rädsla för negativ publicitet.

- Vi förstår att här finns risken för negativ publicitet, säger Hyvönen.

Men enligt nämnden fanns det i det här fallet tillräckligt vägande skäl för att gå ut med namnet.

I sitt offentliga avgörande i frågan har OPM också citerat de skriftliga exempel på okväden som Roumio fått utstå på sociala medier; också det var en chock för Roumio.

Hyvönen säger att det i varje beslut ingår en del av anmälan. Där publiceras inga känsliga uppgifter eller något som anmälaren och OPM enas om att inte ska publiceras.

De skriftliga kommentarerna beskriver ändå det obehag som anmälaren säger sig ha tvingats utstå och därför är det motiverat att de syns också i beslutet.

Anonymitet kan missbrukas

Roumio förnekar inte att hon skulle ha haft en avgörande roll i Markkus Lumios avgång i Kauhava.

- Jag vet att min anmälan var droppen som fick bägaren att rinna över. Det är lätt att vända till att Lumio utsattes för en häxjakt, om det är så att man inte tror att han är skyldig, säger Roumio.

Hon säger att hon själv ville agera så öppet och rakt som möjligt och göra anmälan i ett eget namn, i stället för att agera anonymt.

- Som tack döms man av utomstående personer som inte har någon som helst insyn i saken.

Hon oroar sig för att de olika kanalerna för att anmäla anonymt kan missbrukas och eventuellt vara kontraproduktiva för tjänstemännen. Att gå ut med eget namn lockar å andra sidan inte överhuvudtaget om risken är att man själv hamnar i tidningen.

Roumio tog i sin anmälan till OPM också upp att chefredaktören för tidningen Komiat, Marianne Lähde, inte varit opartisk, utan förde fram stadsdirektörens sak. Det här tillbakavisades av chefredaktören i hennes svar till OPM, och nämnden fann heller inga bevis för att Lähde skulle agerat partiskt.

Chefredaktör Lähde ansåg att det var motiverat att gå ut med roumios namn eftersom hon är en makthavare i Kauhava. Hade man skrivit ”en ledamot av stadsstyrelsen” hade man i stället misstänkliggjort alla kvinnliga ledamöter i stadsstyrelsen.

Roumio begärde en omprövning av OPM:s beslut med hänvisning till sakfel och att chefredaktören Lähde skulle ha varit partisk. Bevis för det var enligt Roumio att de skrivelser och artiklar i fallet som Komiat publicerade i första hand var skrivna av medlemmar i den rörelse som stödde Lumio vid tidpunkten.

OPM tog inte upp fallet till ny prövning, eftersom man ansåg att de saker som Roumio ansåg vara sakfel i själva verket var åsiktsskillnader mellan henne och tidningen. OPM konstaterar vidare att det står en tidning fritt att välja vilken ståndpunkt man väljer också i en fråga som strakt delar åsikterna. Eventuell partiskhet kan nämnden ta ställning till bara om det uppenbart bryter mot journalistreglerna.

Artikeln är en bearbetad översättning av Yle Pohjanmaas artikel ”Nainen teki ilmoituksen kaupunginjohtajan epäasiallisesta käytöksestä ja sai nimensä lehtiin – ”Kuka uskaltaa enää nostaa esiin tapahtumia?”” av Sari Möller. Översatt och bearbetad av Filip Stén.