Orpo vill förbjuda lobbare i Ständerhuset – SLC:s ordförande Mats Nylund anser att han kan delta som politiker

Regeringssonderaren Petteri Orpo vill inte ha ett ”köpt regeringsprogram” och stänger dörren för lobbare vid regeringsförhandlingarna. Det här gör det svårt för mindre partier att hitta förhandlare.

På tisdag börjar de egentliga regeringsförhandlingarna och partierna börjar mötas i Ständerhuset för att förhandla om ett regeringsprogram.

Regeringssonderare Petteri Orpo (Saml) har enligt Helsingin Sanomat sagt att han inte vill ha några överflödiga lobbare vid förhandlingsbordet. Det betyder att personer som jobbar vid intresseorganisationer eller vid kommunikationsbyråer inte ska få delta i regeringsförhandlingarna i Ständerhuset.

För mindre partier kan det bli utmanande att samla ihop en förhandlingstrupp. Fredrik Guseff, partisekreterare för Svenska Folkpartiet, säger att det här gör att partiet måste ”kalibrera om”.

– Det är förstås bra om det gäller alla, så är man på samma linje. Men samtidigt så innebär det förstås att en del av den samlade kunskapen på olika områden inte kan utnyttjas i sammanhanget. En del personer som kanske annars skulle ha varit påtänkta kan inte vara aktuella i det här sammanhanget, säger Guseff.

Samlingspartiet, Sannfinländarna, SFP och KD ska bilda regering: ”Med den här kombinationen står vi inte inför det omöjliga”

Ny regering i juni – om fyra partier lyckas kompromissa.

”SFP:are vi kan lita på”

I regeringsförhandlingarna deltar ungefär 30–40 personer per parti bestående av riksdagsledamöter, tjänstemän och experter. De stora partierna har lättare att fylla borden med förhandlare medan mindre partier som SFP är tvungna att ta hjälp av partiaktiva som till exempel jobbar inom intresseorganisationer. Förra gången deltog till exempel Markus Rantala, delägare i konsultbolaget Rud Pedersen, SLC:s verksamhetsledare Jonas Laxåback och Folkhälsans vd Georg Henrik Wrede.

– Som sagt har vi inte så många i riksdagsgruppen att vi kan fylla en delegation med enbart riksdagsledamöter. Det är klart att vi blir tvungna att ta in personer också utifrån som kan företräda Svenska Folkpartiet, säger Guseff.

De här personerna beskriver Guseff som ”andra SFP:are som vi kan lita på, som kan driva våra intressen och företräda vår linje”.

Gränsen är flytande

Som lobbare avses i första hand personer som jobbar med politisk påverkan vid kommunikationsbyråer, men svårare blir det när det kommer till gråzonen av intresseorganisationer. Fredrik Guseff anser att gränsdragningen är svår.

– Primärt handlar det kanske om att personer som jobbar på intresseorganisationer inte ska sitta vid de bord där de frågorna (som personen jobbar med red. anm.) avgörs. Då får kanske en organisation större tyngd i förhandlingarna än någon annan.

Mats Nylund, ordförande för intresseorganisationen Svenska lantbruksproducenternas centralförbund SLC, konstaterar att SLC följer Orpos riktlinjer.

– Det som Petteri Orpo har sagt är att han inte vill att regeringsförhandlarna ska kunna uppfattas som att de har satt sig på någon annans mandat än på partiets mandat, säger Nylund.

– Jag har en större förståelse för att man inte vill ha med de här konsultbyråernas människor som säljer tjänster. Men intressebevakningsorganisationerna är kanske lite annorlunda, säger Nylund.

Nylund kommer själv att delta i förhandlingarna. Han understryker att han inte är där som SLC:s ordförande utan som SFP:s regeringsförhandlare.

– Jag är inte en sådan lobbyist som här nämns om utan jag är en långvarig politisk aktör, säger Nylund.

Orpo ville porta lobbarna redan under Rinne

Lobbarnas roll lyftes fram i samband med Antti Rinnes (SDP) regeringsförhandlingar 2019. Då kritiserade Samlingspartiets ordförande Petteri Orpo antalet lobbare som deltog i förhandlingarna. Orpo ville redan då porta speciellt löntagarorganisationen FFC från förhandlingsborden och sa att man håller på att skriva ett ”köpt regeringsprogram”.

Det här är inte första gången som lobbare inte är välkomna vid förhandlingsborden. Mats Nylund påminner om när Juha Sipilä (C) bildade regering 2015 som ett exempel på ”var man kan hamna om man är alldeles för strikt”.

Enligt Nylund ledde Sipiläs strikta lobbarförbud till att en hel del nödvändig expertis gick förlorad, vilket slutligen resulterade i att social- och hälsovårdsreformen stupade på grundlagsproblem.

– Påföljden var att man fick ett regeringsprogram som till många delar var ogenomförbart, alltså rent juridiskt, säger Nylund.

Nu börjar regeringsförhandlingarna på allvar – här är de svåra frågorna partierna måste komma överens om

Räcker svenskan för SFP? Invandringen svårast.