Hoppa till huvudinnehåll

Utrikes

Liza Alexandrova-Zorina avslöjar ett ryskt skuggsamhälle i Sverige – tror att ett liknande existerar också i Finland

Liza Alexandrova-Zorina står framför en betongfasad. Hon har en rutrandig jacka och en halsduk på sig.
Bildtext Tidigare i vår utkom Liza Alexandrova-Zorinas reportagebok Imperiets barn, som hyllats av flera svenska kritiker.
Bild: Louise Helmfrid / Volante

Den ryska författaren och journalisten Liza Alexandrova-Zorina skildrar ett rysktalande skuggsamhälle med helt egna regler som de flesta svenskar inte känner till. Hon ser samma fenomen i Finland.

– De senaste åren har man talat mycket om områden som till exempel Rinkeby som ju också är ett parallellsamhälle. Alla vet att det finns sådana problem och många journalister granskar det. Men att det finns ett ryskspråkigt parallellsamhälle i Sverige är kanske överraskande för många. Det ryska språket syns inte så mycket, säger Liza Alexandrova-Zorina från sitt hem i Stockholm när vi talar med varandra via videolänk.

Alexandrova-Zorina är uppvuxen i den lilla ryska staden Kovdor som ligger nära Murmansk och den finländska gränsen. Hon bor sedan två år tillbaka i Stockholm med sin svenska man och deras gemensamma barn.

För fem år sedan fick hon ett stipendium att åka till Sverige och sedan dess har hon tillbringat mycket tid i landet.

– Jag planerade inte att stanna och lärde mig inte svenska. Men sen när jag fick barn här var tanken att jag skulle dela mitt liv mellan Ryssland och Sverige. Ungefär sex månader här och sex månader där.

Om patriotiska ryssar

Alexandrova-Zorina hade ursprungligen tänkt skriva en bok om ryssar som bor utomlands och som plötsligt blir patriotiska. Men under arbetet märkte hon att det existerar ett stort rysktalande samhälle i Sverige med människor från Ryssland och de andra postsovjetiska länderna som lever under annorlunda villkor än andra i Sverige.

– Det är människor som i andra situationer inte skulle prata med varandra för de har ingenting gemensamt. Men här i Sverige gör språket att de kan tala med varandra och leta efter jobb, bostad och annan sorts hjälp.

– Det ryska språket är viktigast i det här samhället. I den sovjetiska republiken var det obligatoriskt att lära sig ryska. Många kan ryska från den tiden. Så imperiet finns inte längre, men det finns barn som lever.

Enligt Statistikmyndigheten bodde i Sverige år 2021 över 102 000 personer som var födda i Ryssland eller i andra postsovjetiska länder.

– Det är märkligt. När man inte har något gemensamt med det svenska samhället är det viktigt att det finns någon som kan samma språk som du. Någon som kan tala om samma filmer, samma böcker. Det blir väldigt viktigt.

På bilden syns höghus som lyses upp av ett rött ljus. En tunnelbaneskylt syns i förgrunden.
Bildtext Liza Alexandrova-Zorina har tidigare publicerat reportage om det postsovjetiska skuggsamhället i tidningen Expressen och blev uppmuntrad av vänner och kollegor att skriva en bok om ämnet.
Bild: Yle / Jenna Emtö

Papperslösa och maffiabossar

Under flera år har Alexandrova-Zorina träffat rysktalande som lever i det postsovjetiska skuggsamhället i Sverige. Hon har träffat allt från papperslösa och byggarbetare till svartstädare och maffiabossar. Knappt någon ville tala med Alexandrova-Zorina då hon utgav sig för att vara journalist utan istället har hon wallraffat och sökt sig till sammanhang för att möta de personer hon ville intervjua.

– Jag låtsades vara kund. Jag åkte till frisörskor och massörer som arbetade svart för att se hur det såg ut. Jag fick se hur de jobbar och höra om deras relationer till andra människor.

– Ibland träffade jag någon och vi hade ett bra samtal, då frågade jag om personen kunde presentera mig för andra personer. För jag hade inte heller någon aning om hur skuggsamhället såg ut.

Det är samma hatprat, xenofobi, militarism och putinism i båda grupperna. Det är också mycket olagliga saker. Bara genom en Facebookgrupp kan jag se att det ryska skuggsamhället i Finland har samma regler som i Sverige

Liza Alexandrova-Zorina

Trots att levnadsförhållandena är svåra för många av de som Alexandrova-Zorina mött väljer många ändå att stanna kvar i Sverige.

– Det är ofta ganska naiva människor som kommer för att leta efter jobb här i Sverige. Men de stannar ganska ofta kvar. De tjänar dåligt i Sverige, men det är mycket bättre än i Ryssland. Det är bättre än i deras hemländer.

Alexandrova-Zorina lade också ut egna annonser på hemsidan Svenska Palmen som är den viktigaste mötesplatsen för rysktalande i Sverige. Hemsidan beskriver hon som en blandning av Blocket, Facebook och Tinder.

– Jag publicerade en annons där jag skrev att jag är kvinna utan arbetstillstånd som letar efter jobb. Då ringde många olika män och föreslog sex för pengar.

Liza Alexandrova-Zorina står bland gröna barrträd. Hon har en rutrandig jacka och en halsduk på sig.
Bildtext Liza Alexandrova-Zorinas bakgrund har hjälpt henne skriva boken. Hennes mamma är halvryska och halvukrainska och pappa är tatar och azerier.
Bild: Louise Helmfrid / Volante

Likadant i Finland

Alexandrova-Zorinas vän som bor i Helsingfors blev nyfiken på vad ett sådant inlägg skulle få för svar i Finland. Vännen lade ut en nästan identisk annons om att hon letar efter jobb på ryska och finska sajter.

– Hon nämnde inget om prostitution eller sex för pengar i sin annons. Hon skrev att hon till exempel kan städa eller ta hand om barn. Men hon fick många svar av män som erbjöd henne att ha sex för pengar.

I Finland bor också många rysktalande och Alexandrova-Zorina tror att ett liknande parallellsamhälle likt det som existerar i Sverige också finns här.

– Det finns mycket som borde granskas i Finland. Jag följer olika grupper för rysktalande på Facebook i Sverige men också i Finland. Det är bra för att jämföra. Och det är nästan samma. Det är samma hatprat, xenofobi, militarism och putinism i båda grupperna. Det är också mycket olagliga saker. Bara genom en Facebookgrupp kan jag se att det ryska skuggsamhället i Finland har samma regler som i Sverige.

Måste bli debatt

Alexandrova-Zorinas bok har diskuterats och recenserats flitigt i svenska tidningar sedan den utkom, både i konservativa tidningar och mer liberala medier. Att så många talar och skriver om boken gläder Alexandrova-Zorina.

– Skuggsamhället är så dåligt. Ingen ser dem, ingen pratar om dem, ingen kan hitta dem – ingen kan hjälpa dem. De som utpressas, de som har det sämst, kvinnor och svartarbetare.

– Det måste bli en debatt. Om man pratar om det så är det inte längre ett skuggsamhälle. Det betyder att det finns en stor chans att någonting ändras.

Kan inte återvända till Ryssland

I Ryssland var Alexandrova-Zorina verksam som författare och hon har tidigare gett ut flera skönlitterära verk. Hon var också människorättsaktivist och arbetade på en rysk människorättsorganisation vars verksamhet senare förbjöds.

– Alla mina kollegor lämnade landet. Så jag stannade i Sverige. Sen började kriget och nu kan jag inte återvända.

– Jag har inte träffat min mamma och hon har inte träffat sitt eget barnbarn utan bara sett honom via Skype.

Eftersom Alexandrova-Zorina rapporterar om Ukrainakriget för diverse tidningar tror hon inte det ens är möjligt för henne att resa tillbaka.

– Mina gamla ryska kollegor tror det är farligt för alla som åker till Ryssland. Jag kallar också kriget för ett krig. Det är olagligt i Ryssland. Och nu är det inte säkert att jag längre vill dela mitt liv mellan Sverige och Ryssland. Ryssland är inte samma land som jag lämnade.