Daniels häl växer fel och Katja har artros i knät – tusentals patienter i kö för operationer vid HUS

Köerna till ortopediska operationer inom HUS är så långa att en del fall kan få vänta mer än ett år. För många som väntar på att få sin smärta lindrad är ovissheten det värsta.

Katja Långvik-Bucher tar sig med mycket möda upp för trappan efter att ha hämtat hundens koppel.

Att böja sig ner och klä på sig skorna är också en process som är mycket svårare än tidigare.

Långvik-Bucher har artros i sitt knä. Det leder till svårigheter att gå och böja sig ner efter saker. Hunden får den här gången nöja sig med en kort promenad.

Artros innebär att broskvävnaden i en led inte längre kan förnyas och till sist leder det till smärta och försämrad funktionsförmåga.

Problemen började dyka upp efter en skidolycka för några år sedan.

– Mina ledband gick sönder och då konstaterade ortopeden på Jorv sjukhus att jag också hade artros. Jag har känt av det men det hade inte varit ett problem innan dess.

Olyckan skedde för omkring sju år sedan. Efter det har problemen bara blivit värre och värre.

För några månader sedan blev knät överansträngt, det här efter att hon klättrat upp för en lång trappa. En kort tid senare blev problemet värre under en arbetsdag.

– När jag skulle stiga upp efter att ha suttit en längre stund så funkade knät inte. Jag fick hoppa omkring på ett ben. Det var smärtsamt och det kändes som att knät var löst och inte höll ihop.

Ett läkarbesök senare fick hon remiss till en ortoped. Men efter det har det varit tyst.

– Det största problemet är att det är svårt att gå. Det varierar från dag till dag, ibland är det okej, andra dagar kan jag knappt gå i en trappa.

Tidigare har Långvik-Bucher tagit sig till jobbet med allmänna transportmedel. Men redan den femton minuter långa promenaden fram och tillbaka till tåget leder till stor trötthet.

Nu har hon fått möjlighet att parkera bilen vid gården på skolan hon jobbar i och det gör att hon har energi att jobba med att förstärka musklerna i knät för att lindra symtomen.

Att få knäna opererade privat skulle kosta åtminstone minst 20 000 euro, vilket inte är ett alternativ för henne.

Daniel väntar både på barn och operation

Katja Långvik-Bucher är långt ifrån ensam om att vänta på besked om ett ortopediskt ingrepp inom HUS-sammanslutningen.

I början av april rapporterade Mediuutiset att köerna till ortopediska ingrepp vid det nya Brosjukhuset i stort sett stod stilla.

I det skedet stod omkring 7 300 personer i kö. Varje månad kommer det ett hundratal fler patienter i kön.

På Brosjukhuset har man ställt in alla icke-brådskande operationer mellan april och augusti. Men det är inte bara vid Brosjukhuset patienter får vänta länge på ingrepp.

Daniel Blomsters häl och akillessenan har problem och den blir inflammerad.

Läkaren konstaterade för länge sedan att det skulle krävas en operation. Han sattes i kö till Pejas sjukhus.

– Ursprungligen sa läkaren att väntetiden skulle vara två till tre månader. Nu har det gått nästan sju, säger Blomster.

Han har inte fått någon ny information om hur länge det kommer att ta.

Problemen har gjort att hans häl växer fel och trycker mot akillessenan. Det leder till smärtor när han går eller har skor på.

– Om möjligt går jag helst barfota eller med sandaler men den finska vintern gör det svårt, säger Blomster.

Han har också varit tvungen att lämna sina hobbyer, långdistanslöpning och orientering, bakom sig.

– Ungefär en gång i månaden går jag och springer lite bara för att det har varit en livsstil. Men det är kanske varken smart eller roligt att springa just nu, säger Blomster.

Familjen väntar också tillökning och ovissheten om när operationen kommer att vara och hur det kommer gå ihop med förlossningen leder till oro.

Flera olika köer med olika väntetider

Mika Paavola som är överläkare och linjedirektör för muskuloskeletal kirurgi vid HUS, säger att det är svårt att säga exakt hur långa köerna till ortopediska ingrepp är.

– Vi har åtta olika köer och vissa av de dagkirurgiska ingreppen som kan göras på många olika ställen kan göras i ganska god takt. Men de ingrepp som kräver speciell utrustning, kunskap och vård på bäddavdelningen efteråt har långa köer.

Kön till ingrepp för ledproteser, eller ryggkirurgi kan med den takt som operationerna nu sköts vara omkring ett och ett halvt år lång.

Den största orsaken till de långa köerna är brist på personal. Det betyder att man inte kan använda alla de operationssalar som finns tillgängliga.

Enligt Paavola betyder det också att en del patienter flyttas till andra sjukhus då det på Brosjukhuset inte finns resurser för att sköta de mest kritiska operationerna.

Det leder till att också de sjukhusen har sämre möjligheter att genomföra de mindre brådskande operationerna.

Vilka saker gör ni vid HUS för att underlätta situationen?

– Vi har planer och strategier men det finns ganska stora problem med personalbrist inom hela HUS som kräver större åtgärder. De åtgärder som vi kan göra inom vårt område med rekrytering tar alltid tid, säger Paavola.

Personalbrist på mindre enheter leder till längre köer på avdelningarna

Även bristen på de mindre enheterna syns vid specialsjukvården. Personer som inte längre behöver specialsjukvård men som ännu inte kan skickas hem blir kvar på avdelningen då det inte finns plats vid andra enheter.

Också det här gör att processen går långsammare.

Paavola hoppas att man med hjälp av de åtgärder som nu tagits skulle nå tillbaka till den takt som man hade år 2019 inom två år.

Både Katja Långvik-Bucher och Daniel Blomster säger att ovissheten är det största problemet med att vänta länge i kö.

– Jag är okej med att vänta och jag behöver stärka mina muskler för att hjälpa mina knän. Det att jag inte kan planera mitt liv eftersom jag inte vet när operationen sker gör det svårt, säger Långvik-Bucher.

Blomster säger att även om det är jobbigt att inte kunna planera, känner han att han inte har några alternativ.

– Jag ringer med jämna mellanrum till telefontjänsten för att se hur det ser ut. Men jag ser inte så många andra alternativ än att snällt vänta.