Nova reser genom tiden från älvornas framtid till renässansen – unga från åtta konstskolor skapade pjäsen Supernova tillsammans
Pjäsen Supernova har premiär i dag på Esbo stadsteater. Nova är trött på skolan och sina bråkande föräldrar och bygger en tidsmaskin. Pjäsen kombinerar popmusik, klassisk musik, cirkuskonst och modern dans.
Sex dansare slår och sparkar frenetiskt i takt med ett mekaniskt beat. En tidsmaskin, bestående av en tvättmaskin, några kundvagnar, en trumpet, en cykelpump, ett parasoll och flera lysrör glider förbi i bakgrunden.
Så kolliderar tidsmaskinen med ett sjunket skepp och slungas mot havets botten.
Musiken övergår till ett långsamt och sorligt klassiskt stråkstycke.
En ung kvinna klättrar upp i tygsjok. Hon fäller sig ned och gör flera piruetter på vägen ner.
Tidsmaskinen glider förbi bakom henne.
– Nova! ropar maskinens resenärer förtvivlat ut mot havsbottnet.
Den unga Esbobon Nova är trött på sin tråkiga vardag, alla läxor, och på sina föräldrar som bråkar om var popcornmaskinen finns. Nova bygger en tidsmaskin för att komma bort.
När Nova, tillsammans med sin lillebror och sina kompisar, reser till det förflutna lyckas de av misstag hindra Novas föräldrar från att träffas på nittiotalet. Nova fastnar i en tidsloop, och Novas vänner reser genom tiden för att fixa sin tidslinje.
Inspiration från Monthy Python
Pjäsen Supernova har premiär i kväll på Esbo stadsteatern. Unikt för pjäsen är att de som står på scenen alla är Esbounga från åtta olika konstskolor. En del har studerat klassisk musik, en del popmusik, andra dans, cirkuskonst och teater. Unga från musikinstitutet Kungsvägen har varit med och skapat musik för pjäsen.
– Det är så många unga på scenen, och materialet är skapat av dem själva. Det är också fint att konstskolorna får uppträda i en professionell kontext på stadsteatern. Möjligheterna vad kommer till publikmängd, scenteknik är på en helt annan nivå än i någon annan kontext. Jag tror det är en unik upplevelse för dem som deltar, säger regissör David Sandqvist.
Planeringen av projektet började redan två år sedan, berättar han.
– Med ungdomarna började vi jobba cirka ett och ett halvt år sedan i januari.
Projektet började med att Sandqvist tillsammans med andra proffskonstnärer samlade ihop pjäsens material från ungdomarna, som sedan knöts ihop till ett manus.
– Idén om att Nova skulle vara en nörd med labbrock och glasögon var min idé. Sen hade vi också tidigare en bodybuilder-karaktär som föll bort under processen, säger Emil Hätönen, som spelar Nova.
– Inkvisitorn var min idé, jag ville sspela en sådan roll. Inspirationen kom från Monthy Python, säger Tuomas Salisbury, som spelar rollerna som Novas lillebror Alex och inkvisitorn som gruppen stöter på när de landar i renässansen.
Den långa bågens slut
Sandqvist säger att det är ljuvligt att det äntligen är dags för premiär.
– Det är långa processer som kommer till sitt slut, som man som regissör för lämna över till arbetsgruppen och gå vidare. Speciellt i en sådan här process som pågått i flera år är det extra skönt att få sätta sig i publiken och se att jobbet är väl gjort.
– Det är första gången jag är på Esbo stadsteater och det är väldigt spännande och nervöst. Men vi har övat så det kommer att gå bra, säger Salisbury.
– Jag är jäkligt nervös. Lyckligtvis har jag inte huvudrollen i premiären, vi har dubbel besättning till alla roller och det är en annan skådespelare som är Nova. Jag flyttar runt tidmaskinen, säger Hätönen.
De unga har stått på scenen redan i höstas, då de gjorde en demo av pjäsen.
– Det gick lite som det gick. Vi var i Sello, och mickarna funkade inte, där var så många signaler som for kors och tvärs, säger Salisbury.
– Jag kan medge att jag inte kunde mina repliker! Manuset kom på så kort varsel. Så jag gick runt på scenen med en papperslapp i handen, säger Emil Hätönen och skrattar.
