Selektivt ätande kan leda till problem – så här kan den kräsna prova på nya smaker

Förr satt barnen kvar vid bordet tills allt var uppätet. Idag lär vi barnen att smaka och sen tacka artigt nej. Men hur ska man göra då inget duger. Har du hört om diagnosen ARFID?

Som barn är vi av födseln skeptiska till nya smaker. Det är helt naturligt. Men vi tränar våra smaklökar och lär oss gillar de mest varierande smaker och konsistenser. En del är trots det mer skeptiska och kräsna av naturen.

Men hur långt ska man låta det gå? Om ingenting duger och allt ratas?

Är man så kräsen att ens selektiva ätande leder till problem och näringsbrist kan det vara frågan om en ätstörning, ARFID.

Diagnosen - ARFID - är ett selektivt och undvikande ätande som gör att man inte kan äta som andra.

Det kan bero på en mängd orsaker från rädslan till att storkna till konsistenser, lukter och skrämmande smaker eller att man helt enkelt inte känner hunger.

ARFID är vanligt speciellt hos personer med autism.

Lyssna på Kom och ät!

Förr satt barnen kvar vid bordet tills allt var uppätet. I dag lär vi barnen att smaka och sen tacka artigt nej. Men hur ska man göra då inget duger?

“Det här är inte riktigt i min smak”

23:44

Avslappnad träning

– Det är en kul och festlig grej då någon har orkat kocka, säger Miiku Lehtelä.

Han är grafiker i grunden men utbildar sig nu till kock. Han kommer från en matfamilj där hans mamma alltid experimenterat med olika spännande rätter. Hon har släpat med sin son till mathallar under utlandsresor och öppnat sinnena och smakerna för honom.

Lehtelä har en son som är autistisk och för honom kan ätandet vålla problem.

– För min son har det här med att blanda olika smaker varit problematiskt. Han vill äta en komponent i taget.

Men Miiku Lehtelä har tränat pojken med att blanda de olika komponenterna. Först började han med bara någon enstaka tugga.

Idag gillar han vissa smakkombinationer och gillar att experimentera och prova sig fram. Det är inte så skrämmande för honom längre.

– Vi har gjort det till en lek, att prova på olika smaker. Man provar med små bitar och ett avslappnat förhållningssätt. Inte ska man tvinga någon att äta kapris till exempel. Om det inte går ner så struntar man i det.

Ibland vägrar Lehteläs son att äta. Men då kan det handla om något helt annat än själva maten. Det kan handla om en lukt, något bakgrundsljud eller att någon tittar på honom på ett sätt som känns jobbigt.

Vid sådana här situationer gäller det att göra detektivjobb och ta reda på vad som orsakar krånglet.

Pappa får agera servitör

Att gå ut och äta på restaurang kan vara mycket utmanande för Lehteläs son. Där kan det finnas stök och mycket folk eller höga plötsliga ljud som gör att sonen inte klarar av att sitta kvar.

– Jag brukar kontakta restaurangen på förhand, förklara situationen och be om ett lugnt hörn. Vår son älskar att gå ut på restaurang och beställa själv sin portion av servitören.

Miiku Lehtelä brukar träna hemma med sin son. Han får beställa mat av sin pappa som agerar servitör.

– Ibland, då jag är trött på matlagning, säger jag där hemma att köket är stängt och då får han fixa åt sig en macka själv, skrattar Miiku Lehtelä.

Är sonen utvilad och på hugget kan familjen gå på restaurang. Men vissa dagar är det bäst att förlägga krogkvällen hem och tillreda maten själv eller beställa hämtmat i stället.