Kreml kan tappa tålamodet med Prigozjins oberäkneliga utbrott
Under de senaste veckorna har grundaren av den paramilitära Wagnergruppen Jevgenij Prigozjin offentligt fördömt Rysslands militära ledning – allt oftare och ilsknare än någonsin tidigare.
I en video från den 5 maj som riktar sig till försvarsminister Sergej Sjojgu och generalstabschefen Valerij Gerasimov vräker Jevgenij Prigozjin ur sig en ström av föraktfulla kommentarer och anklagar ledande personer för att låta ryssar dö för att de själva ska ”bli feta på sina kontor av fin mahogny”.
Han kräver att försvarsministeriet ger honom den ammunition som krävs för att hans Wagnergrupp ska kunna fortsätta strida i Bachmut. Han hotar med att dra tillbaka sina soldater om hans begäran om mera ammunition avslås.
I en video pekar han på liken av döda soldater och skriker: ”’Sjojgu, Gerasimov, var fan är vår ammunition?” Han fortsätter: ”Ni avskum sitter där på era fina klubbar och era barn spelar in sina små Youtube-videor”.
Två dagar senare meddelar han att han har fått försäkringar från Kreml om att utrustning ska levereras och att hans män ska fortsätta kämpa.
Lite senare publicerar han en mycket längre video, och den här gången anklagar han en rysk arméenhet för att överge sina positioner i Bachmut.
Den mest omdiskuterade delen av Prigozjins gnäll är ändå en video där han nedsättande hänvisar till en ”glad farfar” som tycker att han har det bra men som inte lyckas rädda sitt land. Han ställer en retorisk fråga om hur det ska gå för Ryssland och hur Ryssland kan vinna kriget om det visar sig att ”gubben är en eländig skitstövel”.

Rysslandsexpert: Prigozjin har inte alternativ
”Det här var mer än lite teatraliskt”, skriver Rysslandsexperten och statsvetaren Mark Galeotti i The Spectator i en kommentar till att Prigozjin tvingades ta tillbaka sitt hot om att dra sig ur striderna i Bachmut.
Galeotti påpekar att Ryssland har inlett en allmän ransonering av ammunition och förnödenheter inför en kommande ukrainsk motoffensiv, och att Prigozjin tidigare var van vid att faktiskt ha privilegierad tillgång till stöd.
Galeotti ser också Prigozjins klagande på ammunitionsbrist som ett slags ursäkt för att hans styrkor fortfarande inte har intagit Bachmut.
”Men realistiskt sett kan Prigozjin inte dra Wagnerstyrkorna ur Bakhmut. Styrkorna är i praktiken helt beroende av den ryska militären för strategisk rörlighet, transporter och ammunition. Prigozjin har få alternativ.”
Prigozjin har blivit tillsagd att hålla mun och gå tillbaka till jobbet
Rysslandsexperten Mark Galeotti
Galeotti påpekar att Prigozjin är starkt beroende av regeringskontrakt och behöver Putins tillstånd för att driva legosoldatgruppen, eftersom sådan tekniskt är olagliga enligt rysk lag. Även om han skulle tillåtas få större makt skulle han vara ett instrument för Kreml, snarare än faktiskt ha någon verklig autonomi.
Prigozjins vidsträckta affärsimperium är dessutom starkt beroende av Kremls beskydd. Han har många farliga fiender.
Även om Prigozjin har känt Vladimir Putin sedan deras dagar i S:t Petersburg på 1990-talet handlar det inte om en personlig vänskap; att han stigit i hierarkin beror på att han har varit användbar. Om Prigozjin nu drar sig ur kampen ser Putin det som förräderi, och Prigozjin vet att Putin anser att en förrädare helt enkelt ska elimineras.
Prigozjin har beskyddare högt upp i hierarkin, men anses nu ha passerat en ”röd linje” med sina uttalanden. Enligt Meduza kan hans agerande ge honom allvarliga problem, trots att han har många nära kopplingar till Rysslands högsta ledning.
Galeotti talar också om Prigozjins djupt personliga vendetta med Shojgu och Gerasimov, och säger att Prigozjins högljudda och kontroversiella uttalanden i sociala medier är en spark mot dem – samtidigt som de hade hamnat i knipa på grund av de mystiska drönare som tog sig ända fram till Kreml.
Tar tålamodet slut i Kreml?
Webbpublikationen Meduza uppger, med hänvisning till källor nära Putins administration, att tålamodet hos tjänstemän i Kreml håller på att ta slut i fråga om Jevgenij Prigozjins oberäkneliga beteende. Prigozjins senaste kritik av det ryska försvarsministeriet och uttalandena om läget vid fronten har på allvar börjat oroa landets högre ledning, skriver Meduza.
En källa uppges ha sagt att Prigozjin för närvarande inte agerar som en del av samma team och inte utifrån samma intressen som de ryska myndigheterna.
Han har sitt eget projekt – Bachmut – och han gör för närvarande allt för dess skull. Men det är ett personligt projekt som syftar till att ge honom mer inflytande över försvarsministeriet, så att Wagner ska bli ett slags huvudkraft bakom en seger, säger källan.
Mark Galeotti bedömer att det alltid är farligt att utesluta Prigozjin. ”Han är opportunistisk, och han är hänsynslös. Han är den som gör vad som än krävs.”
Varning sägs redan ha kommit från Putins administration
Propagandabyråerna i Ryssland sägs redan har fått en varning från Putins administration: Om Prigozjin fortsätter att kritisera försvarsministeriet och rapportera om ”misslyckanden vid fronten” så ska journalister framställa honom som en förrädare.
The Washington Post har tidigare rapporterat om att det ryska försvarsministeriet börjat förbereda material för en negativ reklamkampanj mot Prigozjin men att det inte riktigt lyckades.
Enligt Meduzas källa förbereds det nu en liknande kampanj av presidentens administration ifall ”Prigozjin fortsätter att bryta leden.”
Så länge Wagnergruppen befinner sig vid fronten tros det ändå inte finnas så mycket som kan hota Prigozjin.
Vem är ”farfar”?
Prigozjins uttalande om en ”glad farfar” mottogs negativt i Kreml, säger Meduzas källa. Källan konstaterar att Prigozjin självklart senare kan säga att han pratade om försvarsminister Sergej Sjojgu eller någon annan person i teorin – ”men vi vet vilka slutsatser folk kommer att dra”.
Det är naturligtvis också möjligt att Prigozjin verkligen syftade på Putin.
Prigozjin har sagt till tv-bolaget RTVI att han med ”farfar” inte syftar på Putin utan på en av tre personer: tidigare biträdande försvarsminister för logistik, general Michail Mizintsev, generalstabschefen Valerij Gerasimov och den regeringsvänliga aktivisten Natalja Khim, som har kämpat med de väpnade styrkorna i den självutnämnda så kallade Folkrepubliken Donetsk i flera år. Prigozjin förklarade dock inte varför han skulle använda ordet ”farfar” för att referera till Khim, som är en 34-årig kvinna.
Farligt att omtalas som en person som vill bli president
Publiciteten kring Prigozjin är en självmatande mediestorm, säger Mark Galeotti och konstaterar att en huvudorsak till spekulationer om Prigozjins så kallade politiska ambitioner är att han är väldigt frispråkig.
Galeotti påpekar att Prigozjins politiska fiender är mycket glada över att uppmuntra denna idé som kan driva in en kil mellan honom och Putin:
”Det är mycket farligt i den nuvarande miljön att bli omtalad som någon som vill bli nästa president. Sedan starten av Ukrainakriget har ett ständigt ökande antal oligarker och Putinkritiker hittats döda, vilket väcker frågor. Vissa personer ramlade av misstag från sjukhusets fönster enligt ryska nyhetsbyråer, medan andra snubblade ner för flera trappor.”
Jag ser inga tecken på någon form av politiska ambitioner, och allt det här snacket om att Prigozjin skulle kunna bli nästa president eller försvarsminister är absolut skräp
Mark Galeotti till Euronews
Wagnerstyrkan var verkligen viktig under de första åtta månaderna av kriget då den ryska militären hade en förlamande brist på arbetskraft, särskilt infanteri, och det var då Prigozjin var på sin höjd. Han kunde tillhandahålla trupper som då behövdes desperat, konstaterar Galeotti.
Enligt honom har mobiliseringsvågen och alternativa privata militärföretag småningom lett till en helomvändning, och behovet av Wagnergruppen är inte längre lika stort.
Källor: Meduza, Politico, The Spectator