Turkiet går till val – här är vinnarna och förlorarna under Erdoğans tid vid makten

Erdoğans över 20 år vid makten har satt sina spår i Turkiet. Vi går igenom vilka som gynnats mest och vilka som gynnats minst av det konservativa styret.

Turkiets president Recep Tayyip Erdoğan har fört landet i en mer konservativ och islamistisk riktning. De stora vinnarna är religiösa ledare, byggsektorn och konservativa kvinnor.

Religiösa ledare kan ses som vinnare i och med Erdoğans profil som from muslim. Under Erdoğan har Diyanet, myndigheten som administrerar landets moskéer, fått stort inflytande. Myndigheten har en egen tv-kanal som används för politiska debatter och har en lika stor budget som många ministerier.

Byggsektorn är en annan vinnare. I korthet: Många blev rika och en ny medelklass föddes. Erdoğan är känd för sina ”galna projekt” som han själv uttrycker det. Det handlar om megaprojekt som nya broar, flygplatser och planer på en ny kanal som skulle konkurrera med Bosporen.

Byggboomen har genererat jobb, men Erdoğan har också kritiserats för korruption i anslutning till projekten.

Turkiets Erdoğan står inför sin tuffaste utmaning någonsin – stoppas hans segertåg i söndagens val?

Ekonomin är en av valets huvudsakliga valfrågor.

Konservativa kvinnor vinnare

De konservativa kvinnorna har också gynnats av Erdoğan och hans politik.

Efter årtionden av sekulärt styre, som fick sin början under ”landsfadern” Kemal Atatürk, har Erdoğan återinfört rätten att bära slöja på landets universitet och på flera statliga institutioner.

Frågan är i allra högsta grad personlig för Erdoğan, vars döttrar studerade utomlands eftersom det inte var tillåtet att bära slöja vid turkiska universitet när de växte upp.

Inget parti har det ändå på sin agenda att dra tillbaka kvinnors rätt att bära slöja. Oppositionens Kemal Kılıçdaroğlu har lovat att trygga den rätten i landets grundlag, ifall han väljs.

Medierna den största förloraren

Så till förlorarna. Den allra största förloraren är medierna och yttrandefriheten.

En gång i tiden sågs det turkiska medielandskapet som ett praktexempel på pluralism. I dag kontrolleras över 90 procent av landets medier av staten. Det har lett till en obalans i fråga om vilka politiker som syns och hur stort utrymme de får.

Erdoğan har gjort det både dyrt och riskabelt att göra oberoende journalistik, med både förhöjda skatter och risken att buras in. Minst 64 journalister är i nuläget fängslade i Turkiet. De flesta anklagas för olika former av påstådda terrorbrott.

För att förstå det turkiska medielandskapet ringer jag upp chefredaktören för den nygrundade turkiska nyhetssajten Free Turkish Press chefredaktör Yavus Baydar. Han har jobbat som journalist i 40 år och lever i dag i Frankrike, efter att han fick sparken som Turkiets nyhetsombudsman efter Geziupproret år 2013.

– Jag kritiserade mediernas rapportering för att ta makthavarnas parti. Allting blev svårare och svårare efter det. Efter kuppförsöket måste jag fatta ett beslut: jag lämnade Turkiet.

Han beskriver det turkiska medielandskapet så här:

– Jag ser ett totalt haveri, en näst intill total förlamning. När västerländska journalister tänker på frågan tänker de främst på de fängslade journalisterna, men problemet är betydligt större än så. Ett av de största problemen är censuren och självcensuren.

Kvinnovåldet har ökat

En annan förlorare är kvinnor, åtminstone sett till att Erdoğan dragit Turkiet ur Istanbulkonventionen.

Minst 397 kvinnor dödades i fjol för att de var just det, kvinnor. Enligt kvinnorättsorganisationer har antalet fall ökat under de senaste 20 åren.

President Erdoğan drog ut Turkiet ur Istanbulkonventionen år 2021, alltså EU:s konvention för att bekämpa våld mot kvinnor. Istanbulkonventionen förhandlades fram och undertecknades år 2011 i Istanbul och Turkiet var det första landet att ratificera den.

Orsaken till att Erdoğan drog sig ur den är att han och hans koalitionspartner anser att konventionen skadar familjer och förespråkade HBTQ-rättigheter.

Under valkampanjen har Erdoğan upprepade gånger attackerat oppositionen för att stå upp för HBTQ-personer.

– Vi är emot HBT, sa han senast förra veckan.

Kılıçdaroğlu har lovat att återansluta Turkiet till Istanbulkonventionen, ifall han blir vald.

Hur är det med kurderna då?

Kurdfrågan ter sig vara en evigt olöst knut i Turkiet, så svaret är inte helt enkelt. Kurdbefolkningen antas vara omkring 15 miljoner invånare stor.

Kurderna har förtryckts av tidigare sekulära regeringar och såg möjlighet till förändring i och med Erdogan. De hjälpte honom bli vald och stödde honom till en början.

Till en början försökte Erdoğan förbättra deras kulturella och språkliga rättigheter. Han inledde samtal som skulle sätta punkt för kurdernas väpnade uppror för att få utökad autonomi i sydöstra Turkiet.

De samtalen gick ändå i sank och våldet återupptogs år 2015.

Som en följd fick flera kurdiska borgmästare sparken från posten de valts till och ersattes av regeringsvänliga personer. Det huvudsakliga prokurdiska partiet (HDP) riskerar i dag att upplösas i och med terrorrelaterade anklagelser.

I nuläget är läget lika låst som innan Erdoğans tid vid makten.

De unga avgör valet i Turkiet – Erdoğan får inte deras röst

15:32

Källor: AFP, Reuters, AP