GrIFK:s damer fick fira sitt andra FM-guld inför fanatisk hemmapublik: ”Känns helt sjukt bra, tror inte att jag ännu riktigt fattat vad som hänt”
Tredje finalmatchens dåliga spel var ett minne blott när Grankulla IFK på fredagskvällen vann FM-guld i damhandbollen. Detta trots att hemmalaget ledde matchen i mindre än fyra minuter.
Väntar man på något gott så väntar man aldrig för länge. Eller något sånt. Hur som helst tog Grankulla IFK:s 14 år långa mästerskapspaus slut på fredagen när laget vann över Dicken med 23–22 i den fjärde finalen.
– Det känns helt sjukt bra, tror inte att jag ännu riktigt fattat vad som hänt, säger en euforisk Johanna Hilli som, trots att hon varit länge med i gamet först nu vann sitt första finska mästerskap.
Och inramningen – den kunde inte ha varit bättre: fullt hus i Granigrottan, jämn och spännande match och lite kniven-mot-strupen -känsla för bägge lagen.
Om GrIFK:s hemmahall varit en ordinär idrottshall, och inte befunnit sig ett tiotal meter under jorden i ett befolkningsskydd, kunde taket gott ha lyfts när ungefär 500 åskådare efter slutsignalen jublade och skrek och firade tillsammans med spelarna som i sina gröna spelskjortor omfamnade varandra.
– Förstås skulle man ha hoppats på en seger redan på tisdagen, men att vi kunde vinna framför den här publiken och i egen hall är helt fantastiskt, säger Hilli, nu iklädd en vit t-skjorta och en vit keps med texten SUOMEN MESTARIT 2023.
Den 28-åriga lagkaptenen var på grymt spelhumör och stod för inte mindre än elva mål – inte illa med tanke på att hela GrIFK mäktade med 23 baljor.
– Det är ett bra saldo, tur att man lyckas när det gäller som mest, man får vara nöjd, säger Hilli som ändå betonar att mästerskapet är det som gäller.
Grani vände på slutet
Regerande mästarlaget Dicken tog ledningen i matchen genast i början och förde matchen under stora tider – både i första och i andra halvlek. Senast i mitten av andra halvleken såg det ut som att Drumsöklubben skulle tvinga fram en femte och avgörande final i Britas.
Men på något vänster lyckades GrIFK vända skutan och ett 16–21-underläge förbyttes till seger med 23–22.
De facto ledde GrIFK matchen enbart under matchens fyra sista minuter. Eller för att vara exakt: i tre minuter och 50 sekunder.
– Det räckte, man ska väl leda när matchen är slut och det gjorde vi, säger Hilli.
GrIFK vann de två första finalerna, men den tredje finalen var en missräkning ur Grankullasynvinkel. I den fjärde finalen var attityden återställd, enligt assisterande kaptenen Corinna Jensen.
– I förra matchen släppte vi jättemånga kantlägen, men dem lyckades vi jobba bort ganska bra i dag. Och sen jobbade vi fullt framåt och fullt bakåt, säger en överlycklig Jensen som fick ett välförtjänt mästerskap efter att ha kämpat på under de senaste åtta åren.
– Vi hade is i magen. Fast vi låg under hejade vi på varandra och lyfte varandra. Och publiken hjälpte jättemycket, säger Jensen som förutom sitt defensiva slitande bidrog med fyra mål.
FM-guldet var GrIFK:s andra – det första kom 2009. Då gick de flesta GrIFK-spelare på dagis eller i lågstadiet.
Och med tanke på att herrarna i torsdags vann FM-brons – även där var GrIFK bättre än Dicken – kan man gott säga att säsongen 2022–2023 var en succé för klubben.
FM-bronsmedaljerna bärgades i år av HIFK.