Tania Mendoza har väntat i 13 år på att få återse sin dotter – tusentals drömmar krossas i Friendship Park

På stranden där Mexiko och USA möter Stilla havet öppnades i tiderna Friendship Park, för att invånare från Mexiko och USA skulle få träffas utan gränsprocedurer. Men nu fullbordar president Joe Biden Donald Trumps beramade mur, ända ner till havet.

Sedan drogkrigen på 1990-talet har USA steg för steg försvårat tillgängligheten till Friendship Park, som grundades för att amerikaner och mexikaner skulle kunna träffas fritt.

Nu byggs en mur hela vägen ner till havet. Det drabbar många familjer som är separerade av den hårt bevakade gränsen och påverkar en betydande del av de miljontals människor som har deporterats från USA sedan parken etablerades 1971.

En av dem är Tania Mendoza. Hon var bara tre när hennes föräldrar tog med henne från Mexiko till ett nytt liv i USA. Efter 21 år i USA blev hon ändå år 2010 deporterad av ICE, den amerikanska myndigheten ansvarig för att bekämpa illegal invandring.

– De visade mig en dörr och jag frågade dem vart de för mig. De sa att jag kommer att gå igenom dörren där och på andra sidan finns Mexiko. Då jag förstod att jag håller på att förlora alla och allt.

När polisen grep Tania Mendoza hade hon ingen aning om vad som väntade henne. Hon hade ingen väska, inga pengar, inga handlingar på sig.

Det var så hon kastades ut på gatorna i en av världens farligaste städer, Tijuana. Men det värsta av allt var att hon aldrig fick ta farväl av sin femåriga dotter, Haylee.

– Jag kom över till den mexikanska sidan och visste inte vad jag skulle göra. Jag bara satt där i en timme eller två. Plötsligt dök en vän hemifrån, från Los Angeles, upp. Han hade hört rykten att jag skulle deporteras och reste genast ner till Tijuana.

Skulle Tania Mendoza inte ha suttit kvar så länge mentalt paralyserad vid gränsen, hade hennes liv kunnat ta andra vägar. Men tack vare sin kompis fick hon nu pengar till mat och någonstans att bo.

Han hade dessutom en telefon så att hon kunde ringa sin familj.

Parken har gett människor hopp

Vi sitter på stranden i miljonstaden Tijuana, hundra meter från Stilla havets vågor och ett tjugotal meter från gränsstängslet mot USA. Gränskyrkan har just avslutat sin utomhusgudstjänst, som ordnas på spanska och engelska varje söndag.

Friendship Park öppnades av USA:s första dam, Pat Nixon, 1971. Här skulle amerikaner och mexikaner ha ett ställe där de kunde träffas fritt och umgås utan gränsformaliteter.

Jag kommer ihåg första gången jag var här - när de öppnade dörrarna till det område där man får träffa familjen från andra sidan

Tania Mendoza, deporterad från USA och volontär inom Friends of Friendship Park

Den viktiga regeln var att man skulle lämna parken via samma land man kom från, vilket var relativt enkelt att övervaka. I parken kunde man njuta av picknick, kramas, vara glad, känna gemenskap.

Det var särskilt populärt bland familjer som hade blivit separerade på båda sidor av gränsen.

USA:s krig mot drogerna ledde till att allt fler migranter sökte sig till USA. År 1994 bestämde därför president Bill Clinton att tillgängligheten till parken skulle begränsas.

Sedan dess har varje amerikansk president skärpt reglerna för möten här. Våren 2018 stängdes gränsen helt.

Det skedde i linje med president Donald Trumps gränspolitik och beslutet att bygga en hög mur längs hela gränsen mot Mexiko.

Drömmen om en öppen park har inte dött

Tania Mendoza vande sig så småningom med livet i Tijuana, en stad där rån, mord och polisvåld dominerar vardagen.

– Jag kommer ihåg första gången jag såg Friendship Park, när de öppnade dörrarna till det område där man får träffa familjen från andra sidan. Jag började också träffa min egen familj här, säger hon.

Men med ett undantag. Hennes man ville inte ta med dottern Haylee hit.

– I dag vill han fortfarande inte utsätta henne för det, säger Tania Mendoza med en någorlunda väl dold sorg i rösten. Jag måste respektera det.

Hon är också bunden av en lag som förbjuder personer som har blivit deporterade att ansöka om tillstånd att besöka USA igen i tio år.

Sedan stängdes gränsen och pandemin höll den stängd. Så Tania Mendoza har inte sett sin dotter på 13 år.

Andras glädje är Tania Mendozas glädje

– Det här stället har gett mig hopp. Det är en del av min familjs separationsberättelse och en del av den bredare migrationsfrågan, säger Tania Mendoza.

Det är inte perfekt eftersom det inte har hjälpt henne att träffa sin dotter, men hon har sett andra familjer få den drömmen uppfylld.

Därför började Mendoza jobba som volontär för en organisation som kämpar för att hålla parken öppen för allmänheten.

Ännu 2018 öppnades portarna i de två gränsstängslen åtminstone en gång i veckan så att en liten grupp kunde ta sig in i området mittemellan.

Området var inte mycket större än en ishockeyrink, men för dem som gavs möjligheten var de här mötena en andningspaus – en liten gnutta ljus.

– Trumps beslut ledde till att familjemöten blev omöjliga. Trump bestämde att en mur skulle byggas här, men på grund av pandemin stod arbetet still. Så kampen fortsatte, säger Mendoza.

Hon hyste stora förhoppningar att Joe Biden skulle öppna parken igen, men i januari kom kallduschen. Bidens administration meddelade att Trumps mur ska byggas klar, ända ner i havet.

– Vi utgick ifrån att det som sades under Bidens valkampanj skulle hålla, att inte en fot mer skulle byggas. Men så gick det inte. Vi kämpar vidare, men det ser inte bra ut, säger Mendoza.

Snart kommer den efterlängtade dottern

Vi slutar i ett mer positivt tonläge.

Haylee, Tania Mendozas dotter, fyllde 18 i mars. Nu i maj skriver hon sin motsvarighet till studenten. Efter det kommer hon att komma för att hälsa på sin mamma.

Det blir första gången sedan 2010 som Haylee får se sin mamma, och de får krama om varandra. Det är så Tania Mendoza uttrycker sig. Jag får en känsla av att hon inte vågar tala om sina egna känslor av rädsla för att brista i gråt.

– Jag vet innerst inne att Haylee väntar på det ögonblicket, säger Tania Mendoza.

Hon vill avsluta skolan och sedan säga åt sin pappa att nu har du ingen anledning att stoppa mig längre.

Och Mendoza har ännu en glädjenyhet på kommande nu i maj. Hon är höggravid, Haylee kommer att få sin första lillasyster vilken dag som helst nu.

– Haylee väntar på sin lillasyster. Hon har tänkt att hon kanske hinner vara med vid födseln. Hon är väldigt upprymd.