Finlands orienteringsstjärna har fått svara på en fråga alltför många gånger – själv inser Olli Ojanaho realiteterna: ”Matematiskt omöjligt”
Som junior var han oslagbar. Junioråren gav orienteraren Olli Ojanaho sex VM-guld och många förutspådde en ljus framtid också i seniorklassen. Men sex år efter juniorgulden saknar han fortfarande stortävlingsmedalj i herrklassen.
Junior-VM i orientering i Tammerfors 2017 var en uppvisning av Olli Ojanaho. Rovaniemikillen knep alla tre guld som delades ut. Samtidigt blev han den mest framgångsrika herrjunioren någonsin med totalt sex junior-VM-guld.
I mångas ögon var han en av de mest lovande genom tiderna och frågan var inte om han skulle skörda medaljer också i seniorklassen utan snarare hur många guld han kommer att vinna.
Det har gått sex år sedan succén på hemmaplan i Tammerfors. Rovaniemi har bytts mot Helsingfors där Ojanaho bor och studerar ekonomi och förvaltning på Hanken – på svenska.
Han beskriver att det var mer en överraskning än en besvikelse att utvecklingen kom av sig.
– Jag visste att det skulle bli tufft, men att jag skulle få så stora problem var en överraskning, säger Ojanaho i Sportliv.
Även om det i början av seniorbanan inte blev internationella tävlingar på närmare två år på grund av hälsoproblemen klarade han sig bra nationellt. För honom själv var det en viktig mätare som gav hopp och motivation.
– Jag har alltid varit mentalt ganska stark och kunnat fokusera på eget jobb utan att bry mig om vad andra säger. Jag visste att det handlade om små saker jag skulle bli bättre på för att kunna nå framgång.
Se Sportlivs reportage om Olli Ojanaho:
Den återkommande frågan
Morgonens träningspass är nyss avklarat och Ojanaho sätter sig framför datorn för att studera. Inte ekonomi utan kartor på årets VM-terräng.
Ojanaho har nyss blivit vald till VM i Schweiz i juli och kan därmed nu helt och hållet koncentrera sig på mästerskapet för att där kunna vara med och kämpa om medaljer. Sin första stortävlingsmedalj.
Trots en fenomenal framgång i juniorklassen har det inte blivit stortävlingsmedaljer i herrklassen.
– Jag har ofta fått höra folk som undrat varför jag inte blivit lika bra som senior, säger Ojanaho.
Själv tar Ojanaho det hela med ro och bryr sig inte om vad folk säger. För de flesta tar det några år att kliva in i seniorklassen. Undantag finns förstås som Tove Alexandersson och Kasper Fosser.
– Som junior är man väldigt ivrig och det ska man också få vara. Visst tänkte jag själv också att det här nog ska gå bra.
För Ojanaho var det skador och sjukdomar som gjorde att steget upp till seniornivå inte gick som väntat. De två första säsongerna kunde han inte träna som planerat och han var tvungen att stå över så gott som alla internationella lopp på grund av sjukdomar eller skador. Det var en helt ny situation för Ojanaho.
– Som junior hade jag aldrig haft några skador eller varit sjuk under tävlingsperioden. Kanske det var min tur att ha otur.
Tur med terrängen
Ojanaho har alltid varit en kille med fötterna stadigt på jorden. Även om han var överlägsen i juniorklassen visste han att det skulle behövas en nivåhöjning till för att vinna medaljer i herrklassen.
Även utan skadorna var han beredd att vänta några år på seniorframgången.
De många juniorframgångarna berodde också lite på tur, menar Ojanaho. Junior-VM 2016 gick i Norge i fjällterräng, en lite liknande miljö som hemma i Rovaniemi. Junior-VM 2017 var sedan på hemmaplan i Tammerfors i en bekant terrängtyp.
– Hade de här tävlingarna gått i Mellaneuropa och Schweiz kan det hända att resultatet hade varit annat. I juniorklassen har man stor nytta av bekant terräng.
I junior-VM tävlar två åldersklasser. Att man klarar sig där är ingen direkt garanti för att det ska bli framgång också i seniorklassen. På VM är det upp till 20 åldersklasser som tävlar om VM-guld. Konkurrensen är betydligt tuffare.
– Det är matematiskt omöjligt att alla som tagit junior-VM-guld skulle bli världsmästare också i seniorklassen.
Studier på svenska
I åldern då växlingen från junior till senior sker, sker också en hel del annat i livet. Så även för Olli Ojanaho.
Det blev flytt från Rovaniemi till Helsingfors, först för att göra militärtjänsten i Sandhamn och sedan studier. Ojanaho började studera vid Handelshögskolan i Helsingfors.
Intresset för det svenska språket hade vaknat i högstadiet då det blev obligatoriskt. Grunden till intresset kom från orienteringen. På tävlingsresor hade Ojanaho fått svenska vänner och han bestämde sig för att han ville börja prata med de nya kompisarna på svenska istället för på engelska.
– Jag meddelade dem att från och med nu pratar vi bara svenska. Det var lite knepigt nog till en början, skrattar Ojanaho.
När det efter gymnasiet var dags att välja studieinriktning fick han av sin faster höra att det går att studera på svenska i Helsingfors. Valet var enkelt. Det blev Hanken.
– Jag studerar inte på heltid utan orienteringen går före. Jag gör så mycket jag hinner.
VM-drömmen
Den schweiziska kartan rullar i skärmen. På kartan finns höjdkurvor. En massa höjdkurvor. Årets VM-terräng kommer mycket att handla om att läsa höjdkurvor, springa i sluttningar och försöka undvika onödiga höjdmeter.
Ojanaho har nu tillbringat två vintrar i Frankrike. För två år sedan på obligatorisk utbytestermin från Hanken och i vintras på distansstudier.
I Frankrike har han kunnat träna i relevant terräng med tanke på kommande VM-tävlingar. Redan ifjol var han nära på VM då han kom fyra på medeldistansen.
– Fjärdeplatsen gav ordentligt med motivation och visade att jag är på rätt väg.
Drömmen om VM-guld känns mer verklig än på flera år. Fysiskt och tekniskt har han gått framåt och närmat sig de allra bästa. Även om det tagit längre än väntat har Ojanaho aldrig gett upp drömmen.
– Jag drömmer fortfarande om att vinna VM-guld. Jag har många år framför mig ännu, jag är ju bara 26 år.
Ett av de stora målen är VM 2025 som går på hemmaplan utanför Kuopio. För sex år sedan blev det storslam i hemmaterräng i junior-VM.
– Det är några år dit så allt är möjligt. Jag har väntat ganska länge, men väntar man på något speciellt så kan man vänta ganska länge.
