Mattias känner Pedersöreskogarna som sin egen ficka: “Kunskapen om naturen håller på att glömmas bort”
Den senaste tidens världshändelser har gjort oss medvetna om behovet av krisberedskap. Men de yngre saknar tillräcklig kunskap om naturen för att klara sig i fall av en katastrof. Det har vildmarksexperten Mattias Kanckos i Esse insett.
Biologen och naturmångsysslaren Mattias Kanckos kan Pedersöreskogarna som sin egen ficka. Han rör sig i skog och mark 365 dagar om året.
Våren innebär intensiva veckor för biologen Mattias Kanckos. När naturen vaknar till liv, ska olika djur- och växtarter inventeras, vilket kräver ett gediget fältarbete.
– Ibland ska man ut fyra på morgonen och se på fåglar. Ibland ska man inventera fladdermöss på natten - och allting däremellan, säger Mattias Kanckos.
Jag är inte bra på någonting men jag kan lite om det mesta när det gäller naturen.
Mattias Kanckos
Att få vara ute i skog och mark är det viktigaste för Mattias Kanckos. Efter avslutade miljöbiologistudier vid Åbo Akademi insåg han att biologjobben närmast var kontorsarbete och att han måste skapa sitt eget jobb för att verkligen få vistas i naturen. Resultatet blev ett eget företag.
– Jag vill ju vara ute i skog och mark och började med vildmarksguidning och naturinventeringar och -utredningar. I snart 20 år har jag hållit på.
Vi träffas på hans sommarstuga djupt inne i Esseskogarna. Där finns varken el eller rinnande vatten, men här trivs han. En del av det obligatoriska kontorsarbetet gör han här, nära naturen.
Ingen har alla svar
Även om Kanckos har ett brett kunnande om djur och natur, tror han sig inte sitta inne med några större sanningar och driver ingen agenda. Däremot ser han att beslutsfattare och tjänstemän som själva inte rör sig ute i fält har svårt att besitta tillräckligt kunnande om miljön.
Kanckos medger ändå att ingen blir blir fullärd och att det hela tiden finns nytt att upptäcka, även i den lokala miljön.
Jag vill vara självförsörjande och är glad över att jag har skapat mitt eget jobb inom ett område jag brinner för
Mattias Kanckos
Han har följt med samhällsdebatten om människans relation till miljön och ser hur två extrema läger polariserats. Dels de som anser att människan ska härska över djuren och ha rätt att döda och utrota. I det andra lägret finns de som anser att miljön ska få leva utan inverkan av människan.
– Jag är i ett mellanläge. Jag tycker att de båda tankesätten inte utesluter varandra. Vi ska ha varg och skarv, men vi ska också jaga dem. De utesluter inte varandra, säger Kanckos.
Jägare och samlare
Under åren som naturföretagare har han lärt ut hur man klarar sig i vildmarken. Samtidigt har han lärt sig själv att leva på naturens villkor och närmar sig ett självförsörjande med mat.
– Jag är mera av en jägare och samlare. Min familj är nästan helt självförsörjande med kött och helt självförsörjande med fisk. Sen är frysen full av svampar och bär, säger Kanckos.
Mattias Kanckos får en känsla av att vara i harmoni med naturen då han rör sig ute i skog och mark. Då han går runt i tysthet upplever han en dialog med djuren och naturen.
– När jag är ute i naturen, så får jag nog en ganska stor känsla av att jag är i kontakt med naturen på ett väldigt speciellt sätt. Ja, den bästa förklaring jag kan ge är att man känner en viss samhörighet med naturen.
Han brukar ställa frågor till växterna och djuren, för att förstå hur allt hänger ihop i miljön. Och det här kunnandet, tror Kanckos att blir allt mer sällsynt.
– Det här är väl det folk eftersträvar när det lär sig om mindfulness och meditation. Men jag tror folk fick det här naturligt förr när de vistades i naturen, säger han.
Vill ge en grund för miljöförståelsen
Även om han inte gör anspråk på att vara helt självförsörjande, anser Kanckos att vi allmänt kunde bli bättre på att ta till vara vad naturen har att erbjuda.
– Men jag är orolig att de äldre generationernas kunskaper håller på att falla i glömska. De unga har inte alls samma förståelse för vad naturen har att ge. Det vore hög tid att ta till vara lärdomen från de äldre.
Därför vill han ge sin egen son en god grund att stå på för att få naturkännedom. Sonen följer ofta med på fisketurer och andra utflykter.
– Jag vill att han ska få vara med mig och lära sig grunderna, men sen får han själv bestämma om han vill fortsätta, säger han där han sitter intill sonen vid en grillplats intill Esse å.
' /%3E%3C/svg%3E)
