Toni är beroende av sin personliga assistent, och trivs med att vara arbetsgivare: ”Jag får själv välja vilka som kommer hem till mig”

Det är svårt att hitta en personlig assistent som kan dra i de rätta trådarna. Många trivs med jobbet, men lönen är låg och branschen behöver mer uppskattning. Facket varslar därför nu om strejk.

Det vattnas om munnen i det lokala bagerikaféet i Köklax i Esbo. Godsakerna står på rad bakom disken och det är bara att försöka välja. Toni Ainamo hälsar på vänner och bekanta och beställer en munk som han ska skölja ned med morgonkaffet.

Vid bordet kretsar diskussionen om inflationen och konsumentpriserna och hur Finland ska klara sig i ishockey-VM. Ainamo är inte enbart övertygad av Hockeylejonens prestationer hittills.

Ainamo, som har en medfödd CP-skada, får hjälp av sin personliga assistent Jannica Sågbom. Hon iakttar läget och ser till att allt löper smidigt. I morse behövdes hjälp med morgonsysslorna och på kaféet öppnar Sågbom dörrar, flyttar på stolar och hämtar kaffe.

– Det är inte alla som kan komma och jobba som assistent i vår vardag. För alla är det inte så lätt. Jannica har klarat det väldigt bra, säger Ainamo.

Förståelse och uppmärksamhet är viktiga egenskaper

Till Ainamos familj hör fru, två barn och en hund. Han har två parallella jobb. Assistenten är helt avgörande för att få vardagen att fungera.

De flesta synkar det bra med och en del assistenter har jobbat länge för honom. Jobbet lämpar sig ändå inte för alla, vilket han märker snabbt.

– Det kan vara svårigheter med att beakta barnen eller att assistenten mest sitter och knäpper på sin telefon. Jag tycker om det då assistenten själv märker att ”hej, nu behöver han hjälp” och inte på det viset att jag hela tiden måste be om det, berättar Ainamo.

Ainamo har haft personliga assistenter enligt nuvarande modell i nästan 20 år. Han blev arbetsgivare då han flyttade till sin första egna lägenhet, där hjälpen inte var arrangerad.

Ainamo räknar ut att han sammanlagt har haft flera hundra assistenter. Det han mest beklagar sig över att han inte kan erbjuda dem längre arbetspass än 3-4 timmar åt gången.

Alla varken vill eller kan vara arbetsgivare

Arbetsgivarmodellen betyder att Ainamo i praktiken fungerar som arbetsgivare för sin assistent. Han hör till Heta, förbundet för personliga assistenters arbetsgivare i Finland.

Han beskriver det som att han först rekryterar assistenten, varefter ett arbetsavtal görs upp och skickas till Esbo stad. Sedan skrivs arbetstimmarna in elektroniskt.

Ainamo upplever det inte som speciellt svårt att vara arbetsgivare och ansvara för allt som behöver göras. Systemet passar ändå inte för alla som är i behov av assistent.

Det finns många som varken vill eller kan vara arbetsgivare.

– Servicesedeln är ett annat alternativ och då anlitas ett separat företag. Arbetsgivarsystemet är bättre för mig, för då får jag själv rekrytera människorna som kommer hem till mig och hjälper till, berättar Ainamo.

Frisören tipsade Jannica om jobbet

Jannica Sågbom är studerande och jobbar vid sidan om som personlig assistent. Hon berättar att hon hörde om jobbet via sin frisör, varefter hon hittade sin nuvarande arbetsgivare.

Hon beskriver arbetet som flexibelt och tar emot så många turer hon får.

– Det märks att jobbet är jätteviktigt för att få vardagen att fungera på ett bra sätt. Det känns som att man gör något som faktiskt behövs, säger hon.

Sågbom tycker att byråkratin som har att göra med anställningsförhållandet fungerar bra, men det hänger mycket på arbetsgivaren. Nu har det fungerat bra, vilket är en bidragande orsak till att hon trivs.

– Lönen är inte den bästa, som med mycket inom social- och hälsovården. Om lönen skulle vara högre så skulle det säkert locka fler till branschen.

Facket vill ha löneförhöjningar och bättre arbetsvillkor

Förhandlingarna om kollektivavtalet för personliga assistenter har gått trögt. Förbundet för den offentliga sektorn och välfärdsområdena, JHL, har varslat om strejk.

– Vi hoppas att så många som möjligt deltar och vi utmanar alla personliga assistenter att intressera sig för sina arbetsvillkor, säger avtalsexpert Laura Tuominen vid JHL.

Merparten av assistansen ordnas via den så kallade arbetsgivarmodellen, där personen med funktionsnedsättning är arbetsgivare för sin assistent. Enligt JHL är anställningsvillkoren klart sämre än om välfärdsområdena själva skulle producera tjänsten.

– Den lägsta lönen är 11,30 euro, vilket är jättelågt för ett arbete som handlar om funktionshindrade personers rättigheter. Vi hoppas på rejäla löneförhöjningar och arbetsvillkor som motsvarar det finländska arbetslivets normalnivå, säger Tuominen.

Många trivs med jobbet, men kan inte fortsätta i branschen

JHL gjorde nyligen en enkät till sina medlemmar. I den kom det fram att de flesta tycker om själva jobbet, men att lönen är så låg att de lämnar branschen.

Resultaten stämmer bra överens med det Jannica Sågbom berättar om sina iakttagelser från branschen.

Många av de som behöver personlig assistans varken vill eller kan fungera som arbetsgivare för sina assistenter, men de är i praktiken tvingade till det. Tröskeln för de anställda att byta jobb blir i sin tur lägre ifall arbetsgivaren inte klarar av alla sina uppgifter och arbetsbeskrivningen blir oklar.

Den nya lagen om funktionshinderservice kommer att höja kraven på arbetets innehåll ytterligare. Å andra sidan kan den medföra förbättringar.

– Alla ska inte vara tvungna att vara arbetsgivare, utan också andra modeller kan användas för personlig assistens. Det är en bra sak, säger Laura Tuominen.

Branschens uppskattning måste höjas

För de som är beroende av personlig assistent försvåras livet märkbart ifall assistenten inte dyker upp. Redan i dagsläget är det utmanande för många att hitta assistenter.

– Svårt skulle det bli. Kanske det skulle ordnas med den där servicesedeln om inte alla servicesedelproducenter också är i strejk. Det vet jag inte, säger Toni Ainamo.

Jannica Sågbom är inte fackansluten och kommenterar försiktigt eventuella stridsåtgärder inom branschen.

– Det är svårt att veta om det är ett bra sätt att påverka. Men jag kan tänka mig att livet blir svårt för många som behöver assistent.

Drygt 20 000 personliga assistenter är anställda via arbetsgivarmodellen. Få hör till facket och många har invandrarbakgrund.

De flesta är överens om att branschens uppskattning måste höjas också på andra sätt än genom löneförhöjningar.