Skamfläck på paradplats – Hangö stad kan inte tvinga ägaren till Larssonska gården att återställa huset till dess forna glans
På Boulevarden 3 i Hangö, mittemot Kyrkparken, står en av stadens mest speciella och unika villor. Sedan medlet av 1990-talet står den kulturhistoriskt värdefulla Larssonska gården tom.
– Förfallet är obestridligt.
Så summerar Hangös tidigare museichef Birgitta Ekström-Söderlund Larssonska gården i dag.
Sedan fastigheten fick en ny ägare på 1990-talet har nedgången varit ett faktum. Det repareras på huset, en bit i taget, men sedan stannar arbetet upp.
– Det hjälper ju inte om man krafsar i ett hörn om helhetsintrycket är att villan förfaller, grämer sig Birgitta Ekström-Söderlund.
Som tidigare museichef klappar hennes hjärta för att bevara unika gamla ting för eftervärlden, men i fråga om denna arkitektoniskt speciella fastighet har utvecklingen inte varit nådig.
Ägaren tiger som muren
Ägaren, Carl-Gustaf Sandell, som också äger andra fastigheter, har gjort sig känd för två ting.
Det ena är att han aldrig uttalar sig i pressen om planerna för sina fastigheter. Det andra är att samma mönster går igen på andra håll.
Larssonska gården på Boulevarden 3
Bland annat har en av hans fastigheter på Stora Robertsgatan varit omskriven (länken kräver inloggning) för att där gjorts utdragna renoveringar som aldrig fullbordats vilket påverkat hyresgästerna.
Yle Västnyland har försökt nå Carl-Gustaf Sandell upprepade gånger och när vi till sist får honom på tråden avböjer han vänligt men bestämt att uttala sig om huset i Hangö. En koll med Lantmäteriverket visar att han fortfarande står skriven som ägare till Larssonska gården.
Fastigheten är i detaljplanen märkt som en där det kan idkas restaurang- eller inkvarteringsverksamhet.
Hangö stads byggnadsinspektör: ”På ett sätt går det åt rätt håll”
Hangö stads byggnadsinspektör Anders Welander har, liksom sina företrädare på posten, blivit van att med jämna mellanrum skicka en uppmaning till fastighetsägaren att rusta upp byggnaden i samband med den årliga fasadsynen.
Vanligen brukar det efter ett tag hända något.
Den som följt med situationen kan konstatera att det i flera års tid nu skrapats målarfärg från väggarna som helt eller delvis fått ny färg.
Byggnadsställningar kan stå utplacerade vid en gavel, för att sedan monteras ned. Den uppmärksamma kan också notera att källaren grävts ur och att stora mängder sten forslats bort.
– Men kommunikationen är ensidig, den fungerar så att byggnadstillsynen skickar en åtgärdsuppmaning på posten. Efter en tid sker det något, tillräckligt för att vi inte ska kunna kräva mer, förklarar Anders Welander.
Någon dialog mellan staden och fastighetsägaren handlar det alltså inte om.
Anders Welander påpekar ändå att man inte kategoriskt kan svartmåla en fastighetsägare som i allmänhetens ögon inte gör tillräckligt för att hålla en byggnad i gott skick.
Vidare säger han att en fastighetsägare ibland kanske inte har tillräckligt med pengar eller ork att renovera en byggnad som fått en uppmaning om att snyggas upp.
Det som i fallet Larssonska gården ändå kan te sig en smula märkligt är att ägaren satt på ett helt nytt plåttak.
– På ett hus av den här storleken pratar vi säkert femsiffriga, om inte sexsiffriga belopp, säger Anders Welander.
– Så på det sättet verkar det ju gå åt rätt håll.
Fem frågor till Hangö stads byggnadsinspektör Anders Welander
Anders Welander berömmer Hangöborna för att överlag blivit bättre på att hålla sina hus och gårdar snygga och i gott skick.

Före detta museichef i Hangö: Någon borde ingripa för att rädda Larssonska gården
Ett kulturhistoriskt arv
På senare tid har många av de gamla spetsvillorna i Badhusparken och dess närmaste omgivning renoverats till sin forna glans, vilket kanske bidrar till Larssonska gården sticker ut lite extra. Intresset för Hangös kulturhistoriska arv som badort är stort.
Postluckor gapar på vid gavel så det kan regna in och tittar man in genom fönstren ser man att inomhus ligger gamla möbler huller om buller med byggmaterial, tapeter hänger från väggarna och det ser ut som om ingen satt sin fot i huset på evigheter. Det här står i ganska bjärt kontrast till nuvarande trend.
Även bakgården, som ingärdas av en hög tegelmur, är helt igenvuxen.
Birgitta Ekström-Söderlund tycker att det är synd att en så här viktig pusselbit i Hangös arv som badort med sina unika spetsvillor och som turistort fattas.
– När man kommer till Hangö skulle man ju vilja att det händer något roligt i huset, säger Birgitta Ekström-Söderlund.
Det enda som vittnar om att någon besöker huset är ett splitternytt parkeringsförbudsmärke på porten till bakgården.
– Det är nog många Hangöbor med mig som sörjer Larssonska gårdens öde, konstaterar hon.