Migrationsforskare: Sveriges invandringspolitik i omvälvning – nu idealiseras Danmark
Efter regeringsskiftet i Sverige i höstas har det aviserats en helt ny kurs i landets migrationspolitik. Nu vill man ha en tuff politik, som i Danmark. Tongångarna är alltså de samma som i Finland.
Från en av de mest öppna i EU till en av de striktaste. Den vägen ämnar Sverige nu gå i migrationspolitiken om den nuvarande regeringen och dess stödparti Sverigedemokraterna får som de vill.
Riktlinjerna för det här kom partierna överens om i det så kallade Tidöavtalet.
Efter årtionden av en liberal invandringslinje är man alltså i Sverige nu redo att ändra praktiskt taget allt.
– Man ska göra en asylpolitik som ligger på lägsta möjliga nivå i EU, man vill göra det svårare att bli svensk medborgare, man vill höja kraven för att komma som arbetskraftsinvandrare, man vill försvåra för anhöriginvandrare att komma till Sverige, man vill till och med undersöka om man kan ge utländska medborgare sämre ekonomiska villkor än svenska medborgare.
Den listan kommer Henrik Emilsson med. Han är forskare vid Malmö universitet och hans område är just migrations- och integrationspolitik.
Centrala begrepp
Uppehållstillstånd – tillstånd som krävs för att få bosätta sig i ett land. I till exempel Sverige behöver EU-medborgare eller de som kommer från Norge och Island inte det här.
Asylsökande – person som har flytt från ett land för att söka skydd i ett annat.
Person som beviljats asyl – person som har sökt och beviljats asyl och som alltså fått ett uppehållstillstånd. En asylsökande räknas som invandrad först när hen beviljats asyl.
Arbetskraftsinvandring – personer som flyttar till ett annat land för att arbeta definieras som arbetskraftsinvandrare. Olika regler gäller för de här personerna, beroende på om de kommer från EU/EES-området eller andra delar av världen.
Anhöriginvandrare – person som vill flytta till eller stanna i landet på grund av att hen har en anhörig som är medborgare eller som har fått uppehållstillstånd i landet i fråga.
Emilsson menar att det inte är svårt att hitta modellen till detta, det handlar förstås om Danmark – landet som gått in för en helt egen migrationslinje.
– Danmark är inte med i EU:s gemensamma asylpolitik, den har landet fått ett undantag från. Därför är linjen där mycket strikt, säger Emilsson.
Ghettolag och stopp vid gränsen
I praktiken innefattar den danska ”utlänningspolitiken” som den kallas ett flertal åtgärder som väckt förundran i andra länder.
Bland annat har man i Danmark en så kallad ghettolag. Enligt den ska det i inget bostadsområde få bo mer än 30 procent personer med ”icke-västlig” bakgrund år 2030.
Under flyktingkrisen 2015 godkändes ”smyckeslagen” som slår fast att asylsökande ska lämna ifrån sig sina värdeföremål för att betala för sitt uppehälle.
Danmark har också i praktiken satt stopp för de flesta kvotflyktingar och att utlokalisera asylsystemet till Rwanda finns också på kartan.
Sverige och Danmark motsatser – fram till nu
Enligt migrationsforskaren Emilsson är det svårt att säga exakt vad den danska politiken lett till, men klart är att signalen har gått fram – det lönar sig inte att söka asyl i landet.
– Under flyktingkrisen 2015–2016 såg man ju att människor var desperata att ta sig vidare från Danmark, man visste att villkoren där var stenhårda, säger Emilsson.
Han ger en annan jämförelse. Efter 15 år i landet är 70–80 procent av invandrarna i Sverige svenska medborgare. I Danmark är motsvarande siffra 20 procent.
– Det är jättesvårt att bli dansk, men relativt lätt att bli svensk, konstaterar Emilsson.
Avskräckande effekt
Fast det är något som håller på att ändras, om makthavarna i Sverige får som de vill.
– Nu åker svenska politiker på studiebesök till Danmark, konstaterar migrationsforskaren Emilsson.
Danmarks avskräckande politik verkar ha gett önskat resultat och uppenbarligen strävar Sveriges ledning nu efter liknande effekter, säger Emilsson.
Varför just Danmark gått in för en stram invandringspolitik har forskningen inget direkt svar på. Enligt opinionsmätningar förhåller sig danskar ungefär lika invandring som svenskar, berättar Henrik Emilsson.
– Det har kanske mer med samhällselitens, politikernas och mediernas inställning att göra. Det är något i normerna, värderingarna och den politiska kulturen som sannolikt ligger bakom det danska förhållningssättet till migration, säger forskaren Emilsson.
”Varför behöver Finland snegla på Danmark?”
Tillsvidare har den svenska migrationspolitiken inte ändrats mycket, men får man tro forskaren Emilsson så är faktiskt en omfattande kursändring att vänta under de kommande dryga tre åren.
– Förmodligen mjukas en del formuleringar upp i den politiska mangeln, men på det stora hela kan man säga att omfattande förändringar är att vänta inom svensk migrationspolitik.
På sistone har den svenska regeringen bland annat meddelat om att de som kommer till landet för att arbeta måste tjäna mer än tidigare. Lönen ska enligt planen från och med i höst uppgå till minst 80 procent av den svenska medianlönen, alltså 26 560 kronor (ungefär 2 300 euro) i månaden.
Vissa delar av migrationspolitiken måste man hålla fast vid på grund av internationella avtal och överenskommelser inom EU.
Det är ändå uppenbart att ambitionen nu snarare kommer att ligga på minimi- än maximinivå när det gäller åtminstone asyllagstiftningen, enligt Emilsson.
Det är alltså den danska modellen som man nu eftersträvar i Sverige, menar forskaren. Han är försiktig när han får frågan om hur han tänker kring att även krafter i Finland vill ta efter den danska migrationspolitiken.
Enligt Emilsson har forskningen i resten av Norden betraktat Finland som ett land lite utanför den nordiska ramen i den här frågan.
– Utifrån ett svenskt perspektiv skulle man väl säga att det inte finns något behov i Finland att se på Danmark, eftersom det är så låg invandring i Finland, generellt.