Det första som ryker är vårdgarantin och personalkraven på äldreboenden – fem svar på hur Orpo tänker om vården

Vad än den nya regeringen gör kommer vårdutgifterna att fortsätta växa med miljarbelopp varje år. Kan man spara i vården utan att försämra vårdtjänsterna?

Regeringsbildaren Petteri Orpos (Saml) mål är att balansera de offentliga finanserna med 6 miljarder per år under den kommande regeringsperioden. Av de här ska 4 miljarder fås genom direkta inbesparingar.

Social- och hälsovården står för en fjärdedel av statsbudgeten.

Petter Orpo ser ingen motsättning mellan sparkraven och förbättringen av tjänsterna, utan menar att det går att prioritera utgifterna.

Orpo vill heller inte bryta upp den förvaltningsreform som regeringen Marin drev igenom, utan vill fokusera på att förbättra servicens innehåll. Målet är att få bukt på vårdköerna och rädda äldrevården. Frågan är hur tjänsterna ska bli bättre samtidigt som kostnaderna ska tyglas.

Vi reder ut de centrala frågorna.

1. Vi har ju redan fått en social- och hälsovårdsreform – sparar den inte pengar?

Syftet med regeringen Marins social- och hälsovårdsreform är att jämna ut skillnaderna i tillgång till vård inom landet. Staten riktar pengar till de områden där befolkningen är sjukast och behovet av vårdtjänster är störst.

Det här betyder att områden där befolkningen är friskare, yngre och högre utbildad än genomsnittet hittills har haft mera pengar till sitt förfogande, än man nu beräknas få enligt statens kalkyler.

Den statliga finansieringen bestäms av forskningsbaserade kriterier som mäter servicebehovet inom området. Pengar ges också för invånarantal, tvåspråkighet, hur många som talar främmande språk och hur många som bor i skärgården.

Regeringen Marins social- och hälsovårdsreform har inbyggda kostnadsbromsar som kommer att strama åt den statliga finansieringen till vårdområdena så att endast 80 procent av servicebehovet täcks från och med 2025. Kostnadsbromsen ger en besparing på 40–50 miljoner euro per år.

2. Vad är Orpos överraskningsmiljard?

Regeringsbildaren Petteri Orpo sa under sin andra vecka i Ständerhuset att han blev överraskad över att få veta att det saknas pengar i välfärdsområdenas finansiering.

– Vi visste inte att det fattades över en miljard, sa Orpo.

Finansministeriets siffror har ändå varit kända sedan mars. I takt med att befolkningen åldras och vårdbehovet växer kommer vårdkostnaderna i landet att öka med 6 miljarder per år under nästa regeringsperiod. Den statliga finansieringen kommer inte att täcka hela den summan, utan det uppstår ett glapp på en miljard.

”Överraskningsmiljarden” beror främst på att de vårdanställdas löner stiger mer än väntat i och med de senaste löneuppgörelserna som ger vårdanställda ett större lönelyft än andra branscher (inklusive harmoniseringen av lönerna), enligt Finansministeriet.

3. Hur mycket vill Orpo spara i vården?

Petteri Orpos mål är att stävja kostnadsökningen inom social- och hälsovården med 1,5 miljarder under de kommande fyra åren. Orpo vill alltså pressa ner utgifterna med ytterligare en halv miljard utöver den miljard som social- och hälsovårdsreformen väntas spara in.

Om välfärdsområdena själva lyckas pressa ner sina kostnader med en miljard förverkligar de själva en sjättedel av Orpos totala sparkrav för nästa regeringsperiod.

Finansministeriet bedömer ändå att det här inte är möjligt om man inte tar bort en del av välfärdsområdenas uppgifter.

Tjänstemännen föreslår att de nya uppgifter som regeringen Marin lagstiftade om kunde ”avvecklas med måtta”. Det gäller bland annat personaldimensioneringen på äldreboenden och den nya vårdgarantin.

Det är alltså sannolikt att Orpo häver de centrala innehållsmässiga förbättringarna av vårdtjänsterna som regeringen Marin drev igenom. Det här har ingen större praktisk betydelse eftersom reformerna ännu inte har trätt i kraft.

4. Hur kan välfärdsområdena få in mera pengar?

Så länge välfärdsområdena själva inte kan uppbära skatt kan de endast höja priset på sina tjänster, de så kallade klientavgifterna, för att lappa sina budgetar.

I praktiken betyder det till exempel dyrare måltider för äldre som bor hemma. För 89-åriga Leena Pulkkinen steg priset på lunchen hon får från måltidsservicen från 7 euro till 11 euro. Det här betyder att hon nu har råd med fyra måltider i veckan istället för sex.

De flesta områden har höjt sina avgifter. Högst är de i Satakunta, lägst i Helsingfors. Här kan du kolla hur mycket de stigit i din hemkommun.

5. Vad händer om välfärdsområdena inte klarar sin ekonomi?

Ett halvt år efter start har flera välfärdsområden redan gjort upp sparprorgam för tiotals miljoner för att dämpa kostnadsökningen. Till exempel HUS har gjort upp en lång sparlista med förslag om att dra in samjourer och en förlossningsavdelning för att täcka sitt budgetunderskott på 95 miljoner euro.

Välfärdsområdena har tre år på sig att få sina budgetar i balans. Annars riskerar de att hamna i ett utvärderingsförfarande som på sikt kan leda till att området måste gå samman med andra områden.

Experter har bedömt att fem vårdområden skulle vara en lämplig mängd.

Detsamma gäller servicenätverket. Resursbristen kommer troligen att koncentrera servicen till större orter och ersättas med digitala vårdlösningar. Mindre kommuner riskerar att förlora sina vårdcentraler.