Teater: Ledan får bottnen att trilla ur tillvaron, kvar blir bara humorn – Äckel på Viirus riktar känga mot samtidsteatern

Äckel med text och regi av Fabian Silén gör en frodig och fri bearbetning av Jean-Paul Sartres klassiker om postmodern leda.

I Jean-Paul Sartres roman Äcklet från 1938 kommer en man till en fransk hamnstad för att färdigställa en biografi om en obskyr historisk person. Han träffar få människor och kommer av sig med skrivarbetet då han grips av en djup avsky inför världen och människorna. Han beskriver det som ett äckel som lägger sig över omvärlden. Främlingskap, leda, det är mycket franskt alltsammans.

I teaterföreställningen Äckel (text och regi av Fabian Silén) byts hamnstaden ut mot en sunkig ungkarlsetta, och istället för det äventyrliga förflutna som antyds i Sartres roman får Siléns huvudperson (en utpräglad beta-hanne spelad av Jesper Fransson) nöja sig med att spela videospel. Han vaknar om morgnarna, speglar sig, tittar på förbipasserarna på gatan, gör sitt bästa för att undvika grannarna i trappan. Den ena dagen är den andra lik.

Men en avhandling skriver han på, om den skandalomsusade journalisten och politiska fixaren Ebbe Carlsson, en gång i tiden ett nav i den svenska socialdemokratins hegemoni, numera fallen i glömska. Det går sisådär, eller med andra ord skitdåligt.

Kängor mot samtidsteatern

In i den unkna ungkarlsettan dristar sig en jäktad frilansskådespelare (Iida Kuningas) som på unga människors vis jonglerar en mängd olika uppdrag. Men främst av allt undviker hon sitt arbete vid en teateruppsättning av Mor Courage och hennes barn, vars utländska regissör driver henne till vansinne med sina obegripliga regianvisningar och sina pseudokonstnärliga klyschor.

Nästan i förbifarten har pjäsens huvudkaraktärer inlett ett sexförhållande, de roar sig med mer eller mindre skruvade rollekar, men det är inget som någon av dem tar på allvar. De är definitivt inte ihop.

Upplägget öppnar sig mot en rolig, spretig, svettig samtidsskildring som är skriven så tätt på huden som en vän av genren kan önska sig.

Som skådespelarna också upplyser publiken om i ett av sina verfremdung-partier (med välriktade kängor mot samtidsteaterns slitna klyschor) har hela ensemblen bidragit till pjäsens utformning. Men regissören och dramatikern Fabian Silén sätter sitt karaktäristiska avtryck på föreställningen, där allt ska med i en hejdlös medvetandeström.

Sprudlande och oförutsägbara vändningar och infall följer på varandra i en strid ström. Pjäsen tecknar livskraftiga porträtt av personer som är vilsna men aldrig bittra. Frustrerade men sjudande av rastlös energi gör de, trots allt, sitt bästa för att komma underfund med livet, sig själva och varandra.

Teater Mestola: Äckel. Regi och text Fabian Silén. Skådespelare. Jesper Fransson och Iida Kuningas. Visuell designer Tuomas Honkanen. Ljuddesign Axel Ridberg. Audiovisuellt material Tuomas Honkanen.

Texten redigerad 29.5.2023 kl 9:32. Syftningen om vem som inlett ett förhållande förtydligades.