Bokrecension: Plikt och privilegium – Jenni Haukio skriver om sin tid som presidentfru

Jenni Haukio summerar sina tolv år som landets första kvinna i boken Sinun tähtesi täällä. Memoarerna skildrar en kvinna som plikttroget tjänat sitt fosterland men som ogärna blottar sitt innersta.

Redan i inledningen konstaterar Jenni Haukio att hon är en tillbakadragen person och en ödmjuk samhällstjänare som inte vill framhäva sig själv. Hon föredrar att operera i bakgrunden och diskuterar hellre sakfrågor än detaljer ur sitt eget liv.

För en bok som ska beskriva de tolv senaste åren i politikens absoluta centrum är det här ett illavarslande konstaterande. Dessutom tillägger hon lite urskuldande att Sinun tähtesi täällä bara är en anspråkslös liten bok inför de riktiga politiska memoarerna som hennes man Sauli Niinistö ska ge ut efter sin presidentperiod.

I republiken Finlands tjänst

Men vad har då Jenni Haukio att säga om sin tid som presidenthustru? I varje fall konstaterar hon inledningsvis att ämbetet inneburit uppoffringar i form av ett begränsat privatliv, men att hon samtidigt tilldelats en roll som gett henne inflytande och en möjlighet att jobba för de utsatta i samhället.

Tonvikten i memoarerna ligger följaktligen på det senare, det vill säga samhällstjänsten som inneburit allt från resor och representation, till kampanjer för jämlikhet, tolerans och ett bevarande av naturens mångfald.

Jenni Haukio redovisar också i detalj om allt hon varit med om på utlandsresor, vilka dignitärer hon träffat eller hur presidentparets bostäder ser ut. Det mesta går i en ganska formell ton, men ibland är hon mer personlig och det blir nästan lite rörande när hon bedyrar att hon minsann skriver sina tal själv och att förberedelserna ofta tagit flera dagar i anspråk.

Finland i fokus

Haukio är en samvetsgrann person som tagit sin uppgift som landsmoder på största allvar. I hemlandet ömmar hon för krigsveteraner, utsatta barn och naturens mångfald och utomlands missionerar hon för den finländska välfärden, designen eller den finska textilindustrin vars kreationer hon själv gärna klär sig i. Finlands sak är hennes och i Jenni Haukio har Finland haft en förträfflig ambassadör i 12 års tid.

Boken genomsyras av en viss käckhet och ett lite otidsenligt - men av allt att döma - genuint fosterländskt patos. Ständigt öser Jenni Haukio inspiration och kraft ur tidigare presidentfruars förehavanden och för henne är seder och traditioner i högsta grad levande, liksom poesin som ledsagat henne genom livet i vått och torrt.

Ändå är det få personliga hågkomster som sticker ut. Sonen Aaros födelse finns givetvis omnämnd liksom den älskade hunden Lennus död i maj 2021, men i övrigt är det den ceremoniella sidan av hennes liv som exponeras i boken.

Vem är Jenni Haukio?

Jag kan tycka att det är lite synd att Jenni Haukio är så sparsmakad i sina hågkomster vad gäller det vardagliga och personliga i en presidenthustrus liv. Jag efterlyser inga sensationella avslöjanden, men nog tankar och reflektioner som inte handlar om Oy Finland Ab utan om henne själv.

Visst skriver hon att hon älskar det enkla livet och att familjen och vännerna överskuggar allting annat, men fort blir resonemanget ganska formellt och allmänt, som om Jenni Haukio plötsligt blivit medveten om omvärldens nyfikna och rentav dömande blickar.

Jenni Haukio bär sin ceremoniella uniform med stolthet och boken ger en utmärkt inblick i hennes liv som styrs av plikt och privilegiet att tjäna sitt fosterland, men att hon älskar poesi, naturupplevelser och sin man, det visste vi väl redan?