Vrakplundrare har igen tagit värdeföremål från det fredade Borstövraket – nu skärps övervakningen

Det finns tusentals vrak i Östersjön. Många är välbevarade och värdefulla – om de skulle få undersökas i fred. Ett av våra värdefullaste vrak, Borstövraket, har utsatts för vrakplundring.

I mitten av 1700-talet seglade en tremastad galliot, ett holländskt handelsfartyg fel. Den var på väg till Sankt Petersburg med en mycket värdefull last, men kom aldrig fram, utan förliste utanför Borstö i Nagu södra skärgård.

Fartyget gick på grund och sjönk snabbt. Det vet man tack vare att så mycket föremål fanns kvar när man hittade det på 1950-talet. Vraket har under åren försiktigt undersökts, och Museiverket har lyft upp ovanligt mycket värdefulla föremål.

– Det är ett väldigt speciellt vrak. Det är välbevarat. Det är som ett pussel, som hade nästan alla bitar kvar när man hittade det, säger marinarkeolog Riikka Alvik vid Museiverket.

I lasten fanns stora mängder Meissenporslin, en solfjäder med handtag i sköldpaddsskal, klockor i guld och silver, textilier, färgpigment, trävirke, livsmedel, alkohol och tobak. Här fanns vagnshjul, snusdosor i silver med förgyllning, och prydnadsföremål med diamanter och rubiner.

Redan till år 1961 hade mer än 500 föremål eller delar av föremål bärgats ur vraket.

Tyvärr spred sig ryktet om skattskeppet. Det ledde till vrakplundringar som skadade vraket och förstörde den arkeologiska helheten.

Sedan 1999 finns därför ett särskilt skyddsområde runt vraket. Det är förbjudet att dyka och ankra där utan specialtillstånd från Museiverket. Men trots det har saker nu igen försvunnit från vraket.

Marinarkeologerna vet att dykare varit här olovligt eftersom man har kunnat jämföra med bilder man tog vid arkeologiska dykningar för fem år sedan, och varje år på dykläger efter det.

– Där har varit vrakplundring. Där finns ganska mycket föremål, till exempel en sjömanskista. Locket var stängt år 2018, men nu har det brutits upp, och föremål är försvunna, säger Alvik.

Det som fanns kvar i den uppbrutna kistan var små personliga saker, som berättar mycket om ägaren till sjömanskistan.

– Vi hittade vinflaskor, glasögon, kritpipor, tändstickor, flintsten, muskötkulor, och hans skoläst, alltså skomodell, säger Alvik.

Så vad har stulits innan vrakplundringen upptäcktes? Det vet vi inte, för sjömanskistan var unik och oöppnad.

Redan år 1986 lyftes en annan stor kista från vraket. Den hade troligen varit kaptenens personliga egendom, bland annat med en jakobsstav, som kaptenen använde för navigering. Där fanns rester av tyger och skospännen.

– Vi vet att det var en person ur de högre klasserna, för vissa saker fick bara personer ur adeln eller högre stånd äga. I sjömanskistan hade du dina personliga saker som du ville bevara hela och rena, säger Alvik.

Ett skeppsvrak och särskilt en sjömanskista är underbara saker för arkeologer, eftersom allting finns bevarat på ett ställe. Med hjälp av föremålen kan man skapa en nästan fullständig bild av personen, med familj, utbildning, intressen och till och med skostorlek.

– Vid arkeologiska utgrävningar på land är allting sammanblandat och i ganska dåligt skick. Det är svårt att bestämma vilka saker som har tillhört vem. Men allt som finns i en sjömanskista i ett vrak vet vi att har tillhört en och samma person, säger marinarkeolog Yann Irissou.

På Maritimcentret Vellamo i Kotka finns tidigare bärgade föremål från Borstövraket utställda. Vrakfynden berättar historier om hur sjömanslivet och livet övrigt var förr, tack vare att man kunnat undersöka en marinarkeologisk helhet.

– På samma vis har man skapat bilder av olika personer ombord på Wasaskeppet i Stockholm, där man till exempel hittat kistor, tunnor och lådor med personliga saker, och också skelett, säger Alvik.

Men nu är bilden av sjömannen inte fullständig, eftersom vrakplundrare har brutit sönder sjömanskistan och tagit föremål, ingen vet exakt vad. Det finns en stor risk att sakerna säljs utomlands.

Ett annat bevis på att Borstöfartyget snabbt sjönk är att man också här hittat skelettdelar ombord. Tidigare kände man till benen efter tre personer som omkommit – två vuxna och en tonåring – men nu har vrakplundrarna tagit fram skelettdelar av en fjärde person.

– Det är ett skelett som vi inte har sett tidigare. Det här är naturligtvis en grav också, som man borde respektera, säger Alvik.

Det är sjöbevakningen som övervakar att ingen dyker i skyddsområdet, men övervakning är bara en av många uppgifter man har.

– Nu kommer vi ändå att höja beredskapen och effektivera övervakningen. Det här veckoslutet installerar vi vid vraket ett system som genast märker om dykare rör sig här, och vi får ett meddelande om det, säger premiärlöjtnant Juho Leppäkorpi vid Västra Finlands sjöbevakningssektion.

De senaste veckorna har dykare från sjöbevakningen, Museiverket och deltagare på ett dykläger tagit dagsfärska bilder av vraket. Dessutom har den fjärrstyrda undervattensfarkosten (ROV) tagit bilder av hela vraket liksom av detaljer, så att det finns bilder att jämföra med om det verkar som att något har tagits eller förstörts.

– Det är synd att vrakplundrare inte bryr sig om sådant här, att man förstör ett unikt undervattensmuseum. Det är ju bara dykare som med specialtillstånd kan få se vad som finns där nere, så dykare förstör upplevelsen för andra dykare, säger Leppäkorpi.

Vrakplundrare har varit på Borstövraket

8:53

I ett tidigare skede av forskningen kallades skeppet S:t Mikael, men senare forskning visade att det inte stämmer, och nu kallas vraket igen Borstö 1.

Vrakfynd från Borstö 1

Ett holländskt vrak från 1700-talet är målet.