Turkietkännare: Erdoğans seger kan vara en bekväm lösning för EU

Trots den hårda EU-kritiken mot Erdoğans styre ger hans seger ett visst andrum i Bryssel. Det innebär att man inte behöver ta itu med den frysta turkiska medlemskapsansökan.

Inför presidentvalet i Turkiet var den allmänna bedömningen att en seger för oppositionens Kemal Kılıçdaroğlu skulle blåsa nytt liv i den ansträngda relationen till EU.

När det nu står klart att det blir ett förnyat tredje mandat för Recep Tayyip Erdoğan är det troligt att förhållandet till Bryssel fortsätter mer eller mindre som förr.

Och det innebär att EU inte i fortsättningen heller har så mycket att säga till om rättstatsutvecklingen eller demokratiunderskottet i Turkiet, säger Demir Murat Seyrek som är Turkietkännare och professorsadjunkt vid Brussels School of Governance.

– Det är riktigt beklagligt, eftersom EU spelade en viktig roll i Turkiets demokratiseringsprocess speciellt efter år 1999 då landet fick kandidatstatus, konstaterar han och fortsätter att EU inte längre har detta inflytande i den turkiska inrikespolitiken.

En lättnadens suck i Bryssel?

Turkiet är det land som har funnits längst i kön till att bli EU-medlem, 36 år och utan en lösning i sikte.

I takt med att Erdoğan skärpte sitt grepp om makten svalnade förhållandet märkbart, och förhandlingarna om Turkiets EU-medlemskap har stått stilla sedan 2018.

Och på den punkten väntas nu inga framsteg.

– Det är kanske inte så oönskat för en del EU-länder, säger Seyrek om valresultatet, eftersom man då kan undvika svåra beslut om Turkiets medlemskap och istället fokusera på vissa delområden i relationen.

EU har hittills godkänt åtta kandidatländer, och frågan om Ukrainas möjliga medlemskap kommer att sätta hela utvidgningsprocessen på prov samtidigt som kandidatländerna på västra Balkan likaså väntar på besked.

Just nu försöker också Moldavien få mera uppmärksamhet för sin EU-ansökan.

Turkiets sittande president Erdoğan segrade i presidentvalet

De höga levnadskostnaderna en av de viktigaste frågorna.

Erdoğans trumfkort mot EU

Flyktingfrågan var ett hett ämne i bägge presidentkandidaternas valkampanj, och orsaken är att landet toppar världslistan med närmare 4 miljoner flyktingar och asylsökande under temporärt skydd.

Största delen av dem har flytt från krigets Syrien.

Det är också en central fråga i EU:s förhållande till Turkiet.

År 2016 slöt man en överenskommelse som gick ut på att migranter som irreguljärt tar sig till Grekland förs tillbaka till Turkiet. EU ger i gengäld 6 miljarder euro till Turkiet.

Sedan dess har den turkiska presidenten både hotat och förverkligat sitt hot att öppna gränsen mot Europa för migranter.

Migrationspakten är Erdoğans trumfkort, konstaterar Seyrek, och det har ökat EU:s beroende av Turkiet.

– Men jag är inte så säker på att han skulle trappa upp spänningen på den fronten, om det inte blir riktigt nödvändigt.

Kan Turkiet tvingas ansluta sig till sanktionerna?

Det ryska anfallskriget i Ukraina har också visat upp en turkisk dubbelroll, där Natolandet och EU-kandidaten å ena sidan bistår de ukrainska styrkorna med drönare men samtidigt har vägrat ansluta sig till de västliga sanktionerna mot Ryssland.

Den turkiska presidenten har en nära relation till Vladimir Putin, och var avgörande då Ryssland beslöt att häva blockaden mot ukrainsk spannmålsexport.

I fortsättningen kommer det nog att bli mera påtryckningar mot Ankara gällande EU-sanktionerna eftersom Turkiet skor sig på kriget, bedömer Seyrek.

– Man kan kanske inte tvinga Turkiet att ansluta sig till sanktionerna, men det kommer att vara ett större tryck mot Turkiet och turkiska företag, eftersom en effektiv implementering av sanktionerna prioriteras av väst.