”Det var skvaller och folk ville se sig själva” – för 40 år sedan fick Ekenäs en egen tv-kanal

I början av 1980-talet samlades en ivrig skara Ekenäsbor för att göra lokal-tv. Även om det skulle dröja två år innan det första inslaget sändes så blev de inte nedslagna. I år fyller kanalen 40 år.

Men att det gått fyra decennier sedan Ekenäs fick en egen tv-kanal är en sanning med modifikation. På den tiden fanns det nämligen inte något kabelnät att sända i.

Det var inte förrän år 1985, två år senare, som ett kabelnät kunde byggas. Samma år hann tretton hushåll kopplas till nätet, och av dem var endast en handfull intresserade av det första programmet som på grund av en teknisk miss sändes utan ljud.

På frågan angående vad som skedde under de två åren innan kabelnätet byggdes svarar Bo-Martin Ljunqvist, mer känd som ”Butti”, kort och gott: ”Ingenting”. Han var en av dem som var med från början och skötte tekniken.

Skvaller och en stöddig kung – i 40 år av lokal-tv ryms många minnen

6:39

Starten var alltså trög, men det gjorde inget. Sammanhållningen var ändå det viktigaste, och några studieresor till andra finlandssvenska orter och ställen i Sverige där lokal-tv:n hunnit etablerat sig hann de med.

– Kanalen var ett aktiebolag från början men den blev som en förening eller en klubb. Vi samlades kring den, på samma sätt som folk i dag samlas kring pensionärsföreningar, förklarar Ljungqvist.

Det var också på hemma hos honom som de första programmen föddes. Efter att ha arbetat en tid med proffsutrustning så var de tvungna att övergå till amatörnivå då intäkterna inte räckte till. Det var då de flyttade studion till Ljungqvists vind på Långgatan.

– Det första inslaget var en snöshow i Karis, minns han.

Kanalen har sedermera slagits ihop med andra lokal–tv-kanaler under Kextv och i dag är adressen Torngatan 8, eller Telehuset, i Ekenäs.

Kanalen hyr en källare som inretts med en rostbrun soffa, ett bord med kaffekokare, en hylla med DVD-skivor med gamla inslag och några datorer för editering.

Det är styrelseordförande Oskar Signell som tar mig på en rundtur tillsammans med Butti Ljungqvist.

Signell kom till kanalen för femton år sedan. Mycket har hunnit hända sedan dess.

– När jag kom fanns relativt många från det gamla gardet med och filmade och gjorde program, men de allra flesta har pensionerat sig nu, berättar han.

Signell säger att också den tekniska utvecklingen varit enorm sedan har började.

– Det var just då som det blev aktuellt med digitala sändningar. I dag kan vi strömma direkt varifrån som helst och sända på internet med en kvalitet som man inte kunde tänka sig då ännu.

Butti Ljungqvist minns att det i kanalens begynnelse tog en timme att producera en minut material. Det var ändå inget problem eftersom det var samvaron som var kärnan i det hela, menar han.

Finlandssvensk lokal-tv föddes i början av 70-talet i Österbotten och det var också därifrån Ekenäs TV fick sin inspiration. I medlet av 80-talet hade de lokala tv-kanalerna ännu inte etablerat sig i Nyland.

– Här var vi ganska försiktiga men Österbotten körde på för fullt så vi hade dem som föredöme, berättar Ljungqvist.

Charmen med lokal-tv var skvallret, förklarar han.

– Folk ville se sig själva. Det är väl fortfarande så?

Även om människans nyfikenhet och intresse för skvaller inte försvunnit på 40 år, så har just den delen av innehållet i mångt och mycket flyttat över till sociala medier. Det finns ändå en fortsatt efterfrågan på lokal-tv tror styrelseordförande Oskar Signell.

– Den har en roll i att föra fram det som sker lokalt och bevara det för eftervärlden.

Signell säger att det är många som är i kontakt då de vill dokumentera ett evenemang i hög kvalitet.

– I dag fotar och filmar många med sin telefon, men det är korta snuttar som försvinner i flödet. Då det händer något speciellt och man vill ha ett helt program man kan plocka fram om fem, tio eller tjugo år så tror jag lokal-tv definitivt spelar en roll, förklarar han.

Kanalen har även gjort flera ambitiösa resereportage och personporträtt under åren. Butti Ljungqvist minns ändå särskilt storsatsningen kring Ekenäs 450-årsjubileum år 1996.

– Där var rysligt med folk och uppträdanden med barnkörer och allt möjligt, minns Ljungqvist.

Efter evenemanget ordnades det också en efterfest där även skådespelarna deltog.

– Kungen kunde inte koppla av så han betedde sig som om han var kung också efteråt, berättar Ljungqvist roat.

Det allra bästa under alla år menar Ljungqvist ändå var sammanhållningen.

– Det var det som var det speciella, och insatserna som var och en gjorde. Vi var ett trettiotal som var med och vi samlades alla kring samma sak, säger han.

I dag har gänget inte längre kontakt. Ljungqvist säger att han har svårt att förstå att det faktiskt gått 40 år sedan starten på vinden.

– Tiden går så snabbt och ju äldre man blir desto sämre har man kontroll över tiden som går, konstaterar han.