Kan kataloghus klassas som arkitektur?
Varför bor vi som vi bor – till exempel i kataloghus som alla ser likadana ut?
Traditionellt sett har arkitekturbegreppet omfattat elitens byggnader, men numera kan en arkitekturhistoriker undersöka också vanligt folks boende säger konstvetaren Mia Åkerfelt.
Åkerfelt såg ett bostadsområde som såg ut som om det släppts ner på ett fält och det väckte intresset för kataloghuset och varför det blivit så populärt.
– Man vet rätt lite om deras historia och ideologin bakom dem, berättar Åkerfelt.
Att överhuvudtaget se på prefabricerade hus som arkitektur är ovanligt, men att vi bor som vi bor är ingen slump.
Huset som social ingenjörskonst
Under sent 1800-tal blev man medveten om ”arbetarfrågan” och hur de som hade det sämst i samhället bodde. Det fanns en oro för att de dåliga bostäderna fick arbetarna att intressera sig för revolutionära idéer. Att förbättra boendet sågs som ett sätt att stävja socialismen.
Egnahemsrörelsen var ett sätt att hantera problemet. Efter inbördeskriget diskuterades hur arbetarna skulle få råd med ett eget hus med trädgård. I artiklarna poängterades att man inte hinner med revolt om man rensar i sin trädgård, berättar Åkerfelt.
Kostnadsfrågan var ett problem och där kom prefabriceringen in i bilden. Hus och trädgårdskulturen kan ses som ett exempel på social ingenjörskonst. Genom att göra arbetaren till husägare skulle mobiliteten bland de obesuttna åtgärdas.
– Det egna huset fungerade som en förankrare i tillvaron.
Arkitekturen och Finland
Konsten och arkitekturen hade en viktig roll när nationen Finland skulle formas. Genom konsten betonade man det finländska. Vad som helst har inte kallas arkitektur och det var främst den bildade eliten som valde vad som räknades in i begreppet.
Åkerfelt berättar att en del inom branschen har svårt att förstå varför hon envisas med att undersöka kataloghus som arkitektur. Ända sedan 1900-talets början har kataloghuset kallats för ett repetitivt, lågkvalitativt exempel på byggnader när de är som sämst.
Men genom att se på dessa så vill Åkerfelt förstå mera om de miljöer som människor verkligen bor i idag.
Ta våra miljöer på allvar
Uppdelningen av arkitektur och icke-arkitektur har varit problematiskt eftersom vardagsarkitekturen ansetts vara främst folklivsforskning.
Som konsthistoriker ser man på hur en byggnad är utformad, genom det kan man se på olika tidsperioders värderingar och också på uttryck av makt.
– Vad är ett gott hem för oss, kataloghuset ger ett bredare perspektiv på den finländska vanliga människans vardagshistoria.
Trots att man exempelvis från arkitekthåll inte gillar kataloghusen så är det här fortfarande den mest populära boendeformen för vanliga Finländare, berättar Åkerfelt.
Fram till 1950-talet var husmodellernas utformning styrd uppifrån och statens roll var stark. Men då tiderna blev bättre riktade bostadspolitiken krafterna mot höghusområden medan egnahemshusmarknaden lämnas åt medelklassen och industrin.
Från 1960-talet ser man att folk inte längre behöver bo i nödårsomständigheter och vara tvungna att av ekonomiska skäl hyra ut en del av sitt hus. Istället ser man hur livsstilsval kommer in säger Åkerfelt.
– Det börjar mera visa vad den finländska medelklassen tycker att är status. De senaste decennierna har vi sett intresset för herrgårdsmodeller. Det finns något i 1800-talets högborgarkultur som kittlar våra nerver.
Mia Åkerfelt säger att det finns risk att man genom att definiera arkitekturbegreppet allt för smalt glömmer bort att undersöka de värden och estetiska omdömen som är intimt förknippat med den vanliga finländarens liv och boende.
' /%3E%3C/svg%3E)
' /%3E%3C/svg%3E)
