Bonniers affär med HBL, VN och ÖN kan stärka lokaljournalistiken – men också leda till att personalen bantas ner

Spekulationerna om vad avtalet mellan svenska Bonnier News och KSF Media, som nu byter namn till HBL Media, innebär för det finlandssvenska mediet går heta.

Medieforskaren Tobias Lindberg vid Nordicom vid Göteborgs Universitet i Sverige ser potentiella fördelar med att Bonnier tar rodret.

– Både i Sverige och Norge har det varit ett sätt att behålla de titlar som finns, genom att skapa större och större enheter kan man slå ut kostnaderna. Tittar vi på Sverige som exempel har vi nog fler tidningar i dag, framförallt lokala, än vad vi hade haft om vi inte hade bildat de här stora enheterna.

Bonnier har varit en aktiv kund inom mediemarknaden. År 2019 köptes Mittmedia av Bonnier News och norska Amedia, och ett år senare köpte man Hall Media, båda två mediehus med ett antal lokala tidningar under sitt paraply.

Positiva erfarenheter i Sverige

Journalisten Magnus Sjöborg vid Hudiksvalls tidning, som tidigare ägdes av Mittmedia, säger att Bonniers ägande varit positiv för den lokala journalisten. Han är också facklig representant för Bonnier News Local.

– De flesta av oss här upplever det som att det var positivt. Bonnier hade fokus på lokala varumärken och vi har ett större självbestämmande nu med lokala chefredaktörer.

Han konstaterar samtidigt att Bonnier har en övergripande strategi kring den digitala omvandlingen, vilket hjälper. Också medieforskaren Tobias Lindberg säger att man har positiva erfarenheter av Bonnier i Sverige.

– Man har decentraliserat de redaktionella besluten.

Han säger ändå att man centraliserad vad gäller sådant som annonsförsäljning, prenumerationshantering och teknisk utveckling.

– Det man gjort är att man flyttat in det här i Bonniers logik i hur man driver affärer. Sedan har man dragit lärdomar av vad de uppköpta bolagen varit duktiga på, och varit skickliga med att fånga upp det, säger Lindberg.

Framtidstron kan avgöra personalstrategin

Vid större företagsuppköp finns naturligtvis oro för personalens framtid. Här vågar inte Lindberg spekulera vad det kan innebära.

Journalisten Magnus Sjöborg tycker överlag att det fungerade bra då Bonnier tog över, men att det naturligtvis finns risker:

– Det har ju sett lite olika ut. När vi köptes upp pratades det väldigt mycket om ”bemanning efter bärkraft”, men det innebar inga nerdragningar för vår del. Inte heller när före detta Hall Press media köptes upp.

– Men Skånska Dagbladet som köptes upp för en tid sedan fick ju banta på personalen.

Skånska Dagbladet gjorde 2021, trots tillskott i form av driftstöd, en förlust på cirka 10 miljoner svenska kronor, kring 870 000 euro, då Bonnier tog över.

Bärkraften, säger Sjöborg, handlar mycket om ekonomin och hur många prenumeranter man har, men också planerna på längre sikt:

– Tror man att man har en strategi där man om några år kan vända till plus, då håller ju ägarna ut på ett annat sätt.

Trenden att större koncerner i Norden köper upp mindre medier fortsätter, tror medieforskaren Tobias Lindberg.

Det finns alltid en risk att färre ägare innebär att mediemångfalden minskar

Tobias Lindberg, medieforskare

I Sverige har det norska ägandet ökat avsevärt, till exempel. Den positiva effekten kan vara att större företag har mera resurser och kapacitet att hålla olika medier vid liv, men det finns också potentiella problem.

– Det finns alltid en risk att färre ägare innebär att mediemångfalden minskar, att det kan bli en ökad styrning av vad man skriver och åsiktsbortfall, säger Lindberg.

Men varför siktade Bonnier in sig på det finlandssvenska mediefältet? Lindberg tror att det har att göra med att det är det mest friktionsfria alternativet, både ekonomiskt och framför allt kulturellt.

– Man ser nog att det finns pengar att tjäna på den här affären. Min bedömning är att det här är ett kortare steg att ta i och med att det är en finlandssvensk tidning och koncern än om det hade varit ett helfinskt bolag. Det finns till exempel en anledning till att vi har ett väldigt stort norskt ägande i Sverige – för där är skillnaderna väldigt små.