SFP var det parti som fick betala mest för att få sina riksdagsledamöter invalda

Svenska folkpartiets riksdagsledamöter hade de dyraste kampanjerna. Partiet, understödsföreningen och olika lokalföreningar stödde de invalda med en sammanlagd summa på 175 000 euro.

Svenska folkpartiet hade de dyraste kampanjerna i vårens riksdagsval. SFP:s kampanjer kostade i genomsnitt 62 000 euro per riksdagsledamot.

SFP var också det parti som gav mest direkta bidrag till sina kandidater. SFP och dess stödföreningar gav i genomsnitt 19 400 euro i stöd till de kandidater som blev invalda i riksdagen.

SFP bidrog med 47 000 till Anna-Maja Henrikssons kampanj

SFP:s största bidrag gick till partiordförande Anna-Maja Henriksson. SFP stödde hennes kampanj med drygt 47 530 euro.

Partisekreterare Fredrik Guseff förklarar att det är logiskt att en partiordförande ska jobba för sitt parti och inte ringa runt för att få ihop sin valfinansiering.

– Ur vår synvinkel är det förstås självklart att partiordförande ska sätta ner sin tid på att leda partiet och leda oss in i valrörelsen.

En del som kan uppfattas som partiets valkostnader har också skrivits på Anna-Maja Henriksson.

– Hennes personliga röstetal var också helt avgörande för att vi kunde säkra det fjärde mandatet i Vasa valkrets. Jag ser det nog som en väldigt bra investering i det här sammanhanget.

Dyrt att föra kampanj i Nyland

Av alla SFP-riksdagsledamöter fick de nyländska mest stöd från partiet. Otto Andersson fick över 27 000, medan Henrik Wickström fick 17 500 och Anders Adlercreutz lite under 9 000 euro.

Partisekreterare Fredrik Guseff säger att Nyland är en tuff valkrets. Det är svårt att få synlighet och dyrt att göra kampanj i hela valkretsen. SFP såg också en reell chans att knipa ett tilläggsmandat i Nyland, men det målet uppnåddes inte.

Guseff motiverar att Otto Andersson fick så mycket stöd från partiet med att Anderssons arbetsuppgifter inom partiet krävde mycket av honom. Han kunde därför inte satsa mycket egen tid på sin kampanj.

Trots att Adlercreutz fick förhållandevis lite stöd från partiet fick han annan finansiering och hade den dyraste valkampanjen av alla SFP-ledamöter. Den kostade sammanlagt 83 600 euro.

Stödet till de två toppnamnen i Helsingfors var betydligt mindre än till flera kandidater i Nyland. Eva Biaudet fick 6 640 euro och Marcus Rantala fick 10 200 euro.

– Det här handlar om enskilda avväganden i olika sammanhang, att var har man bästa förutsättningarna att få ihop en tillräcklig kassa för att göra en bra kampanj.

SFP-kandidater i Österbotten och Egentliga Finland fick också klart mindre pengar. Det största stödet till en österbottnisk kandidat gick till Joakim Strand. Han fick 12 000 euro. Sandra Bergqvist från Egentliga Finland fick 6 000 euro och Christoffer Ingo från Österbotten likaså 6 000 euro.

I Österbotten är det lättare att få pengar från det lokala näringslivet och billigare att göra kampanj, säger partisekreterare Guseff.

Marcus Rantala fick klart större valbidrag från SFP än Eva Biaudet, trots att han inte blev vald – kompensation för att Rantala inte söker bidrag från stiftelse

Rantala hade en större valbudget än Biaudet.

Också lokala föreningar stöder kandidater

Förutom partiet delar också SFP:s understödsförening ut pengar till riksdagsvalskandidater. Understödsföreningen är inte en medlemsförening i SFP, utan juridiskt en separat förening.

Svenska folkpartiet har också lokalavdelningar som har stött en del politiker. Eva Biaudet fick 7 000 euro från Svenska kvinnoföreningen i Sörnäs. SFP i Kyrkslätt understödde för sin del Anders Adlercreutz kampanj med 6 000 euro.

En aspekt som förklarar SFP-politikernas dyra kampanjer är att de har satsat förhållandevis mycket på tidningsreklam. En del kandidater hade till och med egna bilagor i tidningarna. De invalda SFP-riksdagsledamöterna satte i genomsnitt 25 000 euro på tidningsreklam.