Kommentar: ”Så här pratar du med barnen om Mötley Crüe”
Dåliga och ännu sämre nyheter har kantat glamrocklegendernas världsturné som anlände under helgen till Rockfest i Hyvinge. Lasse Grönroos analyserar spektaklet Mötley Crüe.
— Sätt dig ner och ta en glass så ska vi litet prata om farbröderna i Mötley Crüe. Du har säkert grubblat en del på det här och jag tror det är bra om vi kan prata litet om det.
Många barn kan känna oro och rädsla när de ser hur Mötley Crüe yrar. Bandets interna gräl väcker säkert frågor som det är bra att diskutera med barnen där hemma.
“Varför väckte Mick Mars åtal mot de andra?”
“Vad hände med kontraktet som skulle förbjuda dem att göra comeback?”
“Stämmer det att Nikkis bas och Tommys trummor kommer från band på konserterna?”
“Var det här faktiskt världens farligaste band?!”
Det är svåra men viktiga frågor och här är det bra att genast säga åt barnet att farbröderna i Mötley Crüe inte är arga på dig — de är bara litet trötta på varandra efter fyrtio år i världens galnaste rockcirkus.
Negativ hype inför Finlandsspelningen
YouTube-klippen från bandets senaste konserter på The World Tour där Vince Neil röd i ansiktet frustar sig igenom halva verser och refränger är inget för personer med svaga nerver.
Vi går över till Mötley Crües konsert på Rockfest i Hyvinge fredagen den 9 juni 2023.
Jag ställer mig på behörigt avstånd från scenen när Mötley Crüe kliver på. Jag är mest nyfiken på två saker:
- I hurdant skick är Vince?
- Hur passar John5 in i Mötley Crüe?
Mina största farhågot besannas inte. Vince sjunger eller tolkar låtarna ungefär som han brukar. Det är svajigt och råbarkat, men inte alls så nära katastrof som det ibland har varit. Åtminstone trillar han inte av scenen.
Jag har sett både bättre och sämre gig med honom.
Nya gitarristen John5 är helt klart bandets starkaste länk år 2023. Han har ett aningen tyngre sound än Mick Mars cirkelsågsgitarr, men John5 prickar varenda riff, komp och solo perfekt som de låter på skiva. Han har den goda smaken att inte arrangera om och försöka visa sig på styva linan där han inte ska.
Om nån ännu efter den här låten säger att Vince Neils röst inte håller så ger vi stryk åt den!
Antti Tolvanen, Tammerfors
Han får ett eget gitarrsolo också där han kan ”shredda” och visa hur flink i fingrarna han är. Imagemässigt passar han också in i bandet, så för min del ger jag fulla poäng åt John5.
Någon grabbar tag i mina axlar bakifrån och gormar i mitt öra att ”Om nån ännu efter den här låten säger att Vince Neils röst inte håller så ger vi stryk åt den!”
Det är Antti Tolvanen, från Tammerfors goddag bara, som vill säga det här åt mig efter låten Saints of Los Angeles. Men hur är det? Det låter punkigt kaotiskt, utan att det åker i diket. Men jämfört med Def Leppard på huvudscenen efteråt låter det oslipat.
Def Leppard är som dag och natt i jämförelse. Det är knivskarpt och proffsigt. Men publiken står mest lugnt och svajar litet artigt till alla ballader och vickar lätt på rumpan till de rockigare spåren.
Jag ser en kvinna gäspa.
När jag var 13 år gammal fick jag mina första kassetter. Skivan Girls, Girls, Girls på kassett och Shout At the Devil på skitsnygg glansig vinyl med den mäktiga bilden som öppnade sig när man öppnade gatefolden var det häftigaste någonsin.
Jag rev ut ur Suosikki och tejpade upp texten till låten Girls, Girls, Girls på min skåpvägg. Jag var ju en känslig och grubblande tonåring så den finstilta lyriken träffade mitt hjärta.
Senare kom dekadensen, mörkret med heroin- och spritmissbruk, död, sex och sanslös eskapism in i min medvetandesfär via musiktidningar och rockbibeln The Dirt.
Bandet kändes ännu mer spännande än när jag lyssnade på Too Fast For Love på c-kassett medan jag lekte med Lego på åttiotalet.
Mick Mars-grälet och fredspipa med Michael Monroe
Nyheten att gitarristen Mick Mars, som varit Mötley Crues gitarrist sedan bandet grundades i Los Angeles 1981, fått sparken eller åsidosatts av hälsoskäl innan den här turnén var knappast någon välkommen nyhet för någon.
Efter stadionturnén på hemmaplan i USA började rykten sippra ut om att Mick Mars var missnöjd. Det knorrades också om att de fuskar live och använder förinspelad musik.
Innan världsturnén kom beskedet den 26 oktober 2022 att Mick Mars avgår. Utan att gå in på detaljer slutade ett fyrtio år långt samarbete i rätten med sura miner. John5 tog över på gitarr. Skiten hade träffat fläkten som måsbajset på min nya Mercury på stugan.
I podden Grönroos garage 29.8.2022 diskuterade vi med det levande rocklexikonet och basisten Björn Höglund i detalj den amerikanska Stadium Tour. Du hittar snacket om Stadium Tour på Arenan:
The Stadium Tour: Brutna revben, låtar av pedofiler, oväder och sjukfall
Det värsta skulle vara att få se en kraftigt avskalad version av stadionturnén i Finland, på en sandplan i Tavastehus eller Hyvinge.
Och här står vi nu, på en asfalterad plan i Hyvinge. Det löper som vår gamla utombordsmotor från 1983 löpte innan jag skänkte bort den för 50 euro åt nån som vet vad man gör med rostiga båtmotorer.
Den gamla Marinern hade sin charm. Delar saknades och det fanns ett lager av måsskit där det äldsta fågelbajset var från måsar som levde när Mauno Koivisto var president.
En av mitt livs viktigaste stunder skedde igår kväll då jag träffade Vince Neil
Michael Monroe
Internationella musikmedier rapporterade efter Rockfest om det historiska mötet som skedde backstage på Rockfest i Hyvinge. Michael Monroe hade inte talat med Mötley Crüe efter att Vince Neil på fyllan körde ihjäl Hanoi Rocks trummis Razzle år 1984 efter en blöt fest. Där tog Hanoi Rocks saga i princip slut.
Efter åratal av ordkrig i media mötte Michael nu för första gången Nikki, Tommy Lee och Vince Neil öga mot öga efter olyckan. Michael skrev ett känslosamt inlägg på Instagram och förevigades på bild med Vince.
”En av mitt livs viktigaste stunder skedde igår kväll då jag träffade Vince Neil. /.../ Vi sade inte så mycket men dina ögon sade mera än 1000 ord. Och du sjöng fantastiskt på konserten. Fint att äntligen se er live” skrev Michel Monroe och fick många komplimanger tillbaka på sociala medier från Mötley Crüe-lägret.
Jag tror stridsyxan efter alla dessa år äntligen är begravd.
Kommer musiken från band?
Jag önskar att jag hade fakta om saken, men det har jag inte. Jag har svårt att tro att Vince svajiga sång skulle kunna vara förinspelad. Piffas soundet upp med backing tracks från band med sång och instrument?
Kanske, kanske inte. Troligtvis. Ärligt sagt så bryr jag mig inte.
Det är som att grubbla om skruvarna i Borgbackens berg-och-dalbana är av mässing eller koppar medan man åker. Jag sjunger hellre med och låter nätets samlade klokhetsbrigad spekulera.
Men varför vill man spela den ökända pedofilen Gary Glitters gamla låt Rock and Roll, Part 2 i potpurrin med covers?! Räcker det inte med Blitzkrieg bop och Helter Skelter etc.?
En personlighet större än livet var Nikki. Mick var mer en personlighet litet större än döden
Lasse Grönroos
Det här hände när jag träffade Mick Mars
Jag träffade en gång Mick Mars och Nikki Sixx i Helsingfors. Det var en av de ytterst få gånger jag varit nervös inför en artistintervju.
Mick Mars rörde sig på grund av sin allvarliga ledsjukdom (den heter ankyloserande spondylit) i snigelfart i ishallens korridorer på backstagen medan Nikki var ett stort hår och klirrande armband.
En personlighet större än livet var Nikki. Mick var mer en personlighet litet större än döden.
Mick Mars skrattade lurigt tillbaka åt min reaktion
Lasse Grönroos
Likblek i ansiktet, med sin svarta klädsel och hatt satt han och plirade på mig och de andra samlade journalisterna i rummet. Jag kunde ana en gammal garvad rockstjärnas vishet och djup i hans ögon. Som en rock n’ roll-Yoda.
Mick blängde på mig med ett roat leende som fick mig att skratta och så skrattade han lurigt tillbaka åt min reaktion. Jag fick ett bra intryck av honom. Under tiden pladdrade Nikki upprört på om nånting med viftande händer men jag hade slutat lyssna. Jag ville bara berätta det här.
Är den här comebacken för litet, för sent?
Jag minns när bandet gjorde storskalig comeback år 2004 med originalsättningen på en tv-gala.
Nikki och Vince körde upp på scen med Harleys, Mick Mars kom upp från en lucka i golvet i ett rökmoln och Tommy Lee sänktes ner från taket. Jag tror Puff Daddy rappade nånstans på scen också.
Dansare! Eld! Motorcyklar! Dekadens!
Så gör man en comeback! Se klippet på YouTube.
Liksom Iron Maidens show i Tammerfors en vecka innan var scenshowen nu förhållandevis avskalad. Bandet hade två heta dansare, Tommy pratade om bärs och tuttar med publiken men fick närmast se manliga fans bara bröst, vilket de flesta skratta gott åt. Nikki bjöd upp en märkbart emotionell tjej på scen, vilket var fint. Hon hade fått Mötley-diggandet av sin farsa.
Men de skrev ju under ett avtal att aldrig komma tillbaka?!
2014 höll Mötley Crüe en presskonferens där de offentliggjorde sin avskedsturné och viftade med ett juridiskt dokument som skulle “förbjuda dem att turnera igen”.
2019 kom Netflix-serien The Dirt och bandet skrev fyra nya låtar för soundtracket.
Liksom Tommys berg-och-dalbana på “allra sista giget” på nyårsafton 2015 i L.A. så hakade avskedet upp sig när det år 2019 dök upp en option att få göra en stor stadionturné år 2020.
De gjorde en video där de visade hur de sprängde “kontraktet” i luften. Naturligtvis.
Härnäst ska bandet ge ut en ny skiva med John5. Folk kommer att dissa den på Facebook. Sedan far de ut på turné och fyller ishallar och kanske mindre arenor och spelar eventuellt som huvudakt på finska festivaler. Setlistan är nästan likadan, med undantag för ett par nya låtar.
Och jag är givetvis där igen.
Troligtvis Antti Tolvanen från Tammerfors också.
