NHL-kolumnen: Jarmo Kekäläinen känner pressen av att göra resultat – rekryteringarna av Mike Babcock och Ivan Provorov ser inte vackra ut
Kaffet satte sig i vrångstrupen när nyheten kom ut att Columbus rekryterar Mike Babcock som coach. Knappt hade man slutat hosta innan det blev klart att kontroversiella backen Ivan Provorov flyttar till Ohio.
Mike Babcock diskuteras i veckans avsnitt av Yle Sportens NHL-podd. Finalserien är såklart den snackstinna halvtimmens huvudtema.
Florida är illa ute i finalserien – Aleksander Barkov, Matthew Tkachuk och Sergej Bobrovskij måste alla stiga fram
Columbus Blue Jackets finländska General Manager Jarmo Kekäläinen är inom NHL:s kostymavdelning det som Börje Salming var i rinken. Båda gick igenom en betongvägg och lämnade efter sig en dörr för européer.
Innan karriären i Nordamerika byggde en ung Jarmo Kekäläinen i egenskap av HIFK:s idrottschef det bästa laget i FM-ligan genom tider. Namnlistan på gänget som vann guld 1998 känns närmast som fantasi när man ser på den i dag. Laget kunde ha spelat i NHL.
Så där. Nu är det sagt: Jarmo Kekäläinen har med eget arbete byggt sig en fantastisk karriär.
En hurdan GM han är i NHL, kan ändå så småningom börja diskuteras. Åtminstone om framgång är en mätare.
Columbus Blue Jackets trampar vatten
Columbus Blue Jackets är första NHL-laget som Kekäläinen är GM i (var assisterande GM i St. Louis). Boss i Columbus har han varit sedan februari 2013 – utan nämnvärd idrottslig framgång.
En totalt oväntad seger över storfavoriten Tampa i första playoffomgången 2019 och en stark grundserie påföljande säsong är de som ska nämnas. Annars har det varit tyst på framgångssidan.
Inte bara det: av alla NHL:s 32 lag är Columbus i dag det med den vagaste identiteten.
Vad är Columbus? Vad står laget för? Länge talades det om ett hårt jobbande lag som ska nå framgång med tajt samspel och ligans högsta arbetsmoral. Det börjar vara länge sedan man såg sådant i rinken. Och framgången – den har uteblivit.
Kekäläinen är den som anställer tränarna, bygger spelartruppen och bestämmer hurdana personer som passar in i Columbus Blue Jackets-gemenskapen – som presterare och som människor. De är områdena som bestämmer hur han sköter sitt jobb.
Kekäläinens tre coacher
Huvudtränaren är den viktigaste rekryteringen en GM gör. Jarmo Kekäläinen har nu anställt tre coacher till Blue Jackets. Hans första ”egna” huvudtränare var John Tortorella.
”Torts” tog över nästan direkt då säsongen 2015–16 startat, efter att Columbus förlorat säsongens sju första matcher. Att sparka Todd Richards (coach 2012–15) och blixtanställa Tortorella kändes som en panikreaktion utan någon långsiktig vision.
Tortorellas tid i Blue Jackets blev det tuffa jobbarlagets era. Framförallt blev det Tortorellas era. Coachen med ett ego större än Empire State Building var lagets ansikte och röst utåt.
Lett av Tortorella 2015–2021 hade Columbus en tydlig identitet – det var 2010-talets version av ”old time hockey” för hela slanten. Laget nådde också med Columbus-mått mätt framgång: tidigare nämnda tredje platsen i Metropolitan och playoffsegern över Tampa.
Som i alla lag Tortorella coachat, sliter hans metoder ut truppen. Det började synas i Columbus under säsongen 2019–2020, men kvar satt han fram till slutet av grundserien 2021.
Senare kom det fram att Tortorella ville lämna redan ett år tidigare, men Kekäläinen ville ha honom kvar.
Våren 2021 lämnade Tortorella Columbus – och utåt kommunicerades det som att han gjorde det på egna villkor. Kekäläinens roll var att prisa Tortorella, som enligt hur man kommunicerade hade hade nya målsättningar. Han skulle visst föda upp hundar.
När Tortorella stängde dörren bakom sig för sista gången, var det många som trodde att Kekäläinen hade en klar plan för att få in en coach som kunde få laget tillbaka på rätt spår (säsongen 2020–21 var usel).
Valet föll på Columbus långvariga assisterande tränare Brad Larsen. Många tyckte att Columbus behövde en helt ny röst. Kekäläinen valde Brad Larsen. Nu är Larsen borta och det finns inget gott att säga om hans tid som coach.
Två bortkastade säsonger, ett lag utan identitet.
För några dagar sedan blev det klart att Mike Babcock är Columbus följande coach.
NHL:s värsta mobbare?
Dubbla OS-guldmedaljören och Stanley Cup-vinnaren Mike Babcock fick sparken från Toronto Maple Leafs för snart fyra år sedan. Orsaken var att det kom fram hur han regelmässigt förlitade sig på psykisk terror i sitt ledarskap.
Hans värsta KGB-metoder härstammade sig till de framgångsrika åren som tränare i Detroit. En av Babcocks nyckelspelare i Red Wings, svensken Johan Franzén, steg fram och kallade Babcock ”den värsta person jag någonsin träffat”.
Babcock försvann från Toronto och NHL senhösten 2019 täckt av tjära och fjädrar. Någon nöd har det ändå inte gått på honom – Toronto har kontraktsenligt betalat Babcocks lön: 50 miljoner dollar över 8 år från och med 2015
Direkt när Babcocks Toronto-kontrakt blir fullbordat får ha en ny chans – som om ingenting hänt. I Columbus, av Jarmo Kekäläinen.
Ingen fråga om att Mike Babcock inte har en fantastisk meritförteckning och vet hur man spelar vinnande hockey bättre än de flesta – åtminstone gjorde han det för fyra år sedan.
Däremot kan man ifrågasätta hur rumsrent det är att, omedelbart då det blir möjligt, plocka in en coach som fått gå från ligan på grund av totalt ohållbart beteende. Berättelser om hur Babcock missbrukat sin makt växte fram som svampar i regnet.
Vad säger det om Columbus? Vad säger det om Kekäläinen? Vad säger det om NHL? Vad tycker Columbus-spelarna om det – vad de säger i offentligheten behöver inte ha något att göra med hur de känner.
Utifrån sett verkar det i alla fall som att ligans kommunikation om nolltolerans för ohållbart beteende är just det – ord.
Det kan ändå hända att orden i fråga plockas fram direkt om det blir problem. Jarmo Kekäläinen får hoppas att Mike Babcock gör succé i Columbus – en fjärde coach får väldigt få GM:s anställa.
Ivan Provorovs preferenser
Knappt hade nyheten om Babcocks comeback landat innan följande Columbus-nyhet: Jarmo Kekäläinen hade gjort kontrakt med ryska backen Ivan Provorov.
Det är allmänt känt att Columbus är ute efter förstärkningar i backtruppen. Provorov har tidvis varit bra och det har länge stått klart att såväl Philadelphia som den 26-årige ryssen vill bli kvitt varandra. I princip en rekrytering utan någonting att hänga upp sig på.
Förutom att Provorov tack vare egna val blev en börda för Flyers som organisation, som en del av samhället i Philadelphia och dessutom en problematisk person inom truppen.
När Flyers i vintras, med stark förankring i spelartruppen, ordnade och marknadsförde en ”Pride Night” för att visa att ishockeyn välkomnar sexuella minoriteter, vägrade Provorov värma upp i Pride-tema tröja och med Pride-tejpad klubba. Själva matchen spelade han.
Uppvärmningens tema var det enda som skiljde sig från en normal match. NHL-lagen har ganska ofta uppvärmningar med tematröjor: stöd för cancerdrabbade och teman som har med militären att göra är de vanligaste.
Provorov motiverade sitt val med att han som rysk troende ortodox kristen inte kunde personligen välkomna sexuella minoriteter till hockeyn. Ett antal Flyers-spelare var öppna med att de var besvikna på Provorov. Det blev snabbt tydligt att hans tid i Flyers tar slut.
Till saken hör att Rysslands ortodoxa kyrka stöder anfallskriget mot Ukraina till hundra procent: bland annat välsignas ryska missiler innan de skjuts iväg för att förstöra och döda. Västvärldens liberala värdegrund står inte heller högt i kurs under kyrkokupolerna i Ryssland.
Så finns också ett helt idrottsligt problem: Backen Ivan Provorov har varit usel defensivt under de senaste två säsongerna. Ingen annan Flyers-spelare var ens i närheten av att vara på isen under lika många baklängesmål som de 242 Provorov bevittnade från nära håll.
De facto har endast två spelare (av 1141) i hela ligan varit inne på fler kallduschar i egen ände sedan hösten 2021.
GM Kekäläinen tycks ändå vara bombsäker på att Ivan Provorov är hans man.
Upp till bevis
Vad ska Kekäläinen göra till följande? Columbus har fortfarande cirka 12 miljoner dollar upp till lönetaket för nästa säsong. Det skulle gälla att bli ett konkurrenskraftigt lag igen efter tre säsonger på fel sida om slutspelsträcket.
Den i särklass största prioriteten borde väl rimligen vara att äntligen hitta en förstacenter. Sedan Tortorella jagade bort Kekäläinens handplockade draftval, Pierre-Luc Dubois, har mittfilen varit lika tom som Mannerheimvägen i Helsingfors på midsommarnatten.
Stora tomma luckor att fylla i laget finns det för övrigt gott om. Blue Jackets har under de senaste säsongerna sett ut som ett pussel som blivit på hälft efter att en del av bitarna försvann i dammsugaren (som tömdes innan skadan upptäcktes).
Börjar vara bevisdags för Kekäläinen då hans andra årtionde som GM i Columbus kör igång.
Under de senaste dagarna har GM Kekäläinen i alla fall med all önskvärd tydlighet bevisat att han totalt struntar i hurdana människor han anställer, så länge han tror att de kan göra resultat.
Tack för att du läste.
Källor: hockeydb.com, naturalstatrick.com, nhl.com