Helander stal showen utan att ens vinna – finlandssvenska styrkebesked på bred front i Paavo Nurmi Games: ”Det här har vi väntat på”
Det är helt klart något med Paavo Nurmis stadion i Åbo. I fjol ett nytt personbästa – nu ett efterlängtat styrkebesked inför VM-sommaren. Helt okej, summerar spjutstjärnan Oliver Helander själv.
82,99 i första. 82,43 i andra. 85,53 i fjärde efter ett övertramp omgången innan. Och sen det där förlösande 87,32 långa kastet i den femte omgången.
Då vågade till och med Oliver Helander släppa ut ett behärskat glädjetjut. Men efter att han kastat 86 meter i den sista omgången såg han närmast besviken ut.
– Jag hade ju pratat om att vinna hela förra veckan, säger han när han till slut hittar fram till Yle Sportens mikrofon efter att ha skrivit några tiotal autografer till de ivriga Åbobarnen som flockades nära intervjuzonen.
Det blev på många sätt ett perfekt avslut på en alldeles fantastisk friidrottskväll i Idrottsparken.
De absoluta finska toppresultaten hade kanske inte infunnit sig riktigt på det sätt som många hade väntat sig, men då Wilma Murto försökte klara 482 och Oliver Helander jagade den nya världsettan Jakub Vadlejch i den sista omgången hade alla glömt allt som hänt under de tidigare timmarna.
Spjutkastning är en hjärtegren för finländarna. Och efter EM-guldet i fjol börjar damernas stavhopp närma sig samma status.
– Det här visar att Murto är den klarast lysande stjärnan i finländsk friidrott för tillfället. Världsklass, summerar Yle Sportens expertkommentator Mikael Ylöstalo efter att Murto skrivit om sitt årsbästa till 475.
”Jätteviktig erfarenhet” för Saga Andersson
Men frågan är om det inte var Saga Andersson som var den nöjdaste damen i farten i den högklassiga stavtävlingen.
Samtidigt som Murto drog lättnadens suckar då hon flög över samma höjder som i München för knappt ett år sedan jublade Andersson stort både då hon klarade 431 och 446 – tävlingens två första höjder – med sina första försök.
– Det här var jätteviktigt. Det var ändå väldigt tufft motstånd, jag har aldrig börjat så här högt och sen dessutom höjt så där mycket och klarat det också. Det visar att jag klarar tuffare tävlingar också, säger Andersson som sin vana trogen ler så brett som bara möjligt efter en tävling.
– Jag började med ett högre grepp och det kändes så bra att jag kunde ta en större stav än vad jag är van vid. Överlag väldigt, väldigt bra hopp. På 456 tog jag sen en ännu styvare stav och det hade krävt ännu mer jobb med armarna än vad jag gjorde nu, men det var åtminstone ditåt, analyserar hon ivrigt.
Men den här gången har hon all orsak att vara glad. Visst, det blev inte något nytt personbästa då ribban sen höjdes till 456. Men tack vare att hon klarade tävlingens två första höjder utan rivningar så slutade hon ändå trea och tog viktiga rankningspoäng med tanke på att kvala in till VM.
Från Åbo till lag-EM – förhoppningsvis
För Nathalie Blomqvist, som också tävlade i Åbo, är nästa mål att ta en plats i lag-EM. Vilket kan låta lite lustigt då Blomqvist tyckte det var lite onödigt att slänga sig själv in i hetluften direkt mot motstånd av världsklass.
– Det här var ändå mitt första 1500-meterslopp på länge, förklarar Blomqvist, som slutade tolva med tiden 4.11,37. Segertiden var nästan åtta sekunder bättre.
– Med den bakgrunden blev det väl bara lite extra nervöst då jag verkligen inte hade någon aning om var jag står. Jag vet ändå att min sämsta nivå inte är jättedålig, så jag kände att det skulle vara värt det. Och roligt, fortsätter hon.
... och så väljer du att genast fortsätta med den inte direkt lättare tävlingen i lag-EM om du får en plats där?
– Det känns som att jag blivit slängd in i den här tuffa leken utan förberedelser, men det är kanske bra att chocka mig själv på det sättet, säger Blomqvist och skrattar.
Kähäräs succédrag
Att chocka sig själv verkar också vara ett hyfsat framgångsrecept för Jessica Kähärä. Eller det är väl det bästa ordet att beskriva hennes beslut att sadla om från höjdhopp till tresteg på fulltid efter det som hon själv kallar ”lite tester med halv fart” under inomhussäsongen.
I Åbo var hon bara en centimeter bakom EM-tvåan Kristiina Mäkelä och skrev om sitt personbästa till 13,76. Helt okej det också.
– Jag hade ju hoppats nå 14 meter. Men det här var egentligen min första trestegstävling sen vintern. Och den första någonsin med full ansats. Så med tanke på det får jag väl vara nöjd, går hon ändå med på att erkänna.
Paavo Nurmis stadion må vara ett speciellt ställe till exempel för Oliver Helander, men för Jessica Kähärä är det den raka motsatsen.
För två år sedan stod hon i samma intervjuzon med tårar i ögonen efter att vristen inte hållit i FM-finalen i höjdhopp. Efter att vristen opererades fattade hon beslutet att byta gren helt och hållet.
– Jag litade inte på vristen längre, förklarar hon.
– Och jag har alltid gillat tresteg. Jag trivs verkligen med det. Så efter att det gick så bra inomhus som det gjorde så var det ett lätt beslut att byta. Nu behöver jag bara lite fler tävlingar i kroppen och sen når jag 14 meter.
Kristiina Mäkelä tam
Frågar man Mikael Ylöstalo hör såväl Kähärä, Andersson som Blomqvist till dem som ändå gjorde bra ifrån sig i Åbokvällen.
– De bjöd på fina finländska ljuspunkter då många andra inte kom upp på egen nivå, säger han och förklarar:
– Topi Raitanen var medioker, hans löpning kom aldrig i gång. Och Kristiina Mäkelä ser tam ut. Hon har mycket att fundera på. Reetta Hurske skulle jag inte vara orolig för, hon varnade ändå själv för att hon inte skulle återhämta sig i tid till den här tävlingen, vilket hon inte heller gjorde.
– Viivi Lehikoinen hade sen lite problem med häcktagningarna som gjorde att farten inte var den bästa i kurvorna. Henne är jag ändå inte alls orolig för. Hon hinner jobba på det i tid till sommarens viktiga tävlingar.
Men samtidigt visade Oliver Helander ändå kanske mer än någon annan att det faktiskt finns alla möjligheter för två finländska VM-medaljer i Budapest.
– Det här har vi väntat på – att han ska få fason på kastningen och att kroppen ska hålla för en hel serie. Nu fick vi bevis på att jobbet han gjort med Tero Pitkämäki burit frukt, säger Ylöstalo.
”Finlands överlägset bästa tävling”
Och Helander själv medger också till slut att det nog kändes ganska bra att stå för en så jämn och bra tävling som han gjorde.
– Nog var det ju förstås ganska skönt. Då jag kastat långt tidigare så har det handlat om ett enstaka kast. Nu var alla som godkändes över 82 och det är jag nöjd med.
Då du inledde säsongen kom du knappt över 70 meter, nu nosar du på 90 – vad är det som har hänt?
– Oftast brukar det bli bättre när jag får några tävlingar under bältet. Och jag tror det kan bli ännu bättre bara jag hålls frisk.
Visste du att du skulle fungera så här bra redan nu?
– Jo.
Och vad är det som finns i Åbovattnet med tanke på att du kastade personbästa här i fjol?
– Det här är Finlands överlägset bästa tävling. Roligt med mycket publik. Här brukar de få spjutet att flyga också.
Det gjorde det åtminstone på tisdagen.
' /%3E%3C/svg%3E)
Oliver Helander kastade över 87 meter, Wilma Murto försökte sig på världsårsbästa – se höjdpunkterna från Åbo
Vi höll koll på stjärnpackade Paavo Nurmi Games.