Floridas sagolika slutspelssaga över, Vegas vann Stanley Cup: ”Aldrig upplevt något som det vi har i vårt omklädningsrum”

Huset vinner alltid, heter det i Las Vegas. Golden Knights gav inte Florida Panthers heller någon som helst chans då de kunde säkra titeln – siffrorna skrevs 9–3 och knektarna fick lyfta Stanley Cup.

Det har gått sex år sedan NHL landade i Las Vegas. Golden Knights blev hösten 2017 det 31:a laget i toppligan, trotsade alla förväntningar och gick hela vägen till final redan samma säsong.

Då var det Vegas som red på en våg av otroligt självförtroende – nu var det deras tur att sätta punkt för en lika sagolik vår med tufft, cyniskt och fullständigt överlägsen hockey. Helt som ägaren Bill Foley hade lovat.

– Inom sex år ska vi ha vunnit Stanley Cup, löd hans ambitiösa mål innan Vegas hade spelat en endaste NHL-match och många experter hade sågat lagets expansionsdraft.

I den femte finalen tog de gyllene knektarna en 2–0-ledning redan i den första perioden. Efter en snabb reducering av Aaron Ekblad släckte de allt hopp om en vändning av Florida med fyra mål i mittenperioden.

Med 6–1 på tavlan blev den tredje tjugominutaren bara en transportsträcka. ”Vi vill ha Stanley Cup” ekade på de historiskt tätt packade läktarna (över 19 000 i publiken, nytt rekord för Vegas) – och hemmafansen fick så klart som de ville.

Slutsiffrorna skrevs 9–3 efter mål av Mark Stone (hattrick), Nicolas Hague, Alec Martinez, Reilly Smith, Michael Amadio, Ivan Barbasjev och Nicolas Roy.

Tvingades spela utan stjärnan

Floridas första bakslag kom redan före matchen då det klarnade att Matthew Tkachuk inte håller för spel. Tkachuk blev tacklad hårt redan i seriens tredje match och ryktas ha skadat axeln i smällen.

Han kunde ändå återvända till isen på hemmaplan den gången och gjorde dessutom den sena kvitteringen i Floridas enda seger mot Vegas. I den fjärde matchen spelade han sen uppenbart skadad och kunde knappt skjuta pucken.

Efter förlusten berättade tränaren Paul Maurice att Tkachuk åkte på en fraktur i bröstbenet och därför inte klarade av att spela. Dessutom spelade Radko Gudas med en stukad vrist, målskytten Ekblad hade en fraktur i foten och att Sam Bennett också drog på sig någon skada mot Toronto.

Eetu Luostarinen fick inte heller spela en endaste match i finalserien. Han blockerade ett skott i den fjärde och avgörande konferensfinalen mot Carolina Hurricanes och repade sig aldrig. Maurice berättade inte hur allvarlig hans skada är men sa att ”vissa spelare inte kommer att vara friska då nästa säsong kör i gång”.

Aleksander Barkov och Anton Lundell noterades båda för 0+0 och -3 respektive -2 i den avgörande finalen.

Marchesseault slutspelets värdefullaste spelare

Om det varit något som kännetecknat Vegas Golden Knights den här våren så har det varit en oerhörd bredd i truppen. Inte minst på målvaktspositionen.

Vegas var tvungna att klara sig utan ettan Robin Lehner hela säsongen. Det spelade ingen roll. I tur och ordning steg Logan Thompson, Laurent Brossoit och Jonathan Quick fram – och i slutspelet Adin Hill.

– Jag har svårt att sätta ord på det här. Jag har aldrig varit med om något liknande. Alla i truppen stöder varandra och stiger fram för varandra. Under mina år i NHL har jag aldrig upplevt en sådan anda som vi har i omklädningsrummet, säger Hill i tv-intervjun.

Jonathan Marchesseault var ändå med sina 13+12 lagets MVP – ett pris som kunde ha gått till antingen honom, Hill, Jack Eichel eller Mark Stone.

Dessutom lyckades Vegas gå hela vägen utan att göra allt för stora rockader i samband med att transferfönstret stängde.

– Den andra perioden vi gör i dag är den bästa vi gjort under min tid här, säger Ivan Barbasjev som plockades in från St. Louis och hittade en plats i förstakedjan tillsammans med Marchesseault och Eichel.

”Bara tomt” hos Barkov

Fest hos hemmalaget, uppgivet hos gästerna. Florida som slog ut Boston, Toronto och Carolina – alla tre lag som före slutspelet tippades ha kapacitet att gå hela vägen – hade absolut inget att säga till om i finalserien.

– Just nu suger det bara. Jag kan inte analysera matchen mer än att de spelade bättre än oss. Det känns svårt. Jag vet inte vad jag ska säga. Men det går väl om, säger Aleksander Barkov till Yle efter förlusten.

Barkov tog tid på sig i gratulationskön, framför allt med sina tidigare lagkamrater Marchesseault och Rielly Smith som båda lämnade Florida i samband med expansionsdraften.

– För dem är jag så klart lycklig. Och vi respekterar ju alltid varandra. Även om man spelar på för fullt mellan att domaren blåser av, säger Barkov.

Finalserien hade potential att bli riktigt ful. Men med undantaget för några onödiga slagsmål blev det aldrig värst stora övertramp.

Och Barkov kan titta tillbaka på slutspelsvåren med hedern i behåll.

– Jag känner bara stolthet över killarna. Oavsett hur jobbigt vi hade det så kämpade vi oss alltid tillbaka med ett leende på läpparna, säger Barkov.

– Åtminstone växte bara hungern. Jag vägrar se det här som den sista gången jag spelade här, fortsätter han.

Artikeln uppdaterad kl. 9.18 med mer information om de skadade Florida-spelarna.