Coronapandemin höll på att ta knäcken på barägare Jacob Grajewski: ”Jag spydde ut min bitterhet på sociala medier”
Restaurangbranschen håller på att repa sig efter coronan. Men pandemin har satt sina spår på de företagare som kämpade med näbbar och klor för sin överlevnad. Barägare Jacob Grajewski sätter hellre lapp på luckan än går igenom en till pandemi.
– De tre till fyra åren under pandemin har nog varit de tyngsta jag har varit med om. Det var helt okontrollerbart, säger Jacob Grajewski som är delägare i en bar på Stora Robertsgatan i Helsingfors.
Före pandemin hade han två barer tillsammans med en kollega. Och faktum är att det inte var långt ifrån att också den andra barens saga skulle ha varit all efter coronatidens nedstängningar och begränsningar av öppettider.
– Efter de två första månaderna av lockdown, när vi hade haft stängt och betalat hyra för två ställen, hade vi 200 euro kvar på firmans konto. Skulle lockdownen ha fortsatt i en månad till skulle allt ha varit förbi, säger Grajewski.
För första gången i livet hade jag inte kontroll över saker. Det var inte mina val som avgjorde om vi fick ha öppet.
Jacob Grajewski, barägare
Han är frustrerad över det obetydliga understödet företaget fick för att överleva. Allt som allt fick Grajewski och kollegan 3000 euro i understöd under hela pandemin.
– Och eftersom vi fick stöd en gång, kunde vi inte ansöka om mer. Sådan var lagen, säger han.
Företag kunde också få stöd ifall omsättningen sjönk med över trettio procent. På grund av att Grajewskis företag permitterade alla, sjönk omsättningen med endast 27,5 procent och understödet uteblev.
”Regeringen bestämde och vi hade ingen kontroll”
Grajewski poängterar att det svåraste var att inte ha svar – att inte kunna säga vilken dag personalen får jobba eller när de får lön.
– För första gången i livet hade jag inte kontroll över saker. Det var inte mina val som avgjorde om vi fick ha öppet eller om vi fick jobba tio timmar, tjugo timmar eller trettio timmar. Det var regeringen som bestämde, säger Grajewski.
Livet blev en kamp också på det personliga planet då Grajewski aldrig visste hur mycket lön han skulle få.
– Det var jättesvårt att skicka in en ansökan till FPA när du inte har en aning om hurdan procent av lönen du får. Och att försöka få ett annat jobb för tre veckor är ganska svårt, säger Grajewski som fortfarande har åtta månaders obetald hyra till en lyckligtvis rätt så förstående hyresvärd.
Hur arg var du?
– Jag var skitbitter. Jag spydde ut grejer på sociala medier. Det känns som att det inte fanns någon logik i saker som hände eller som bestämdes. Det var helt otroligt. Det var ett kaos.
Jag skulle sluta helt och hållet. På några sekunder. Ta ut pengarna – sluta – that's it. Jag orkar inte med en sådan ruljangs igen.
Jacob Grajewsky, barägare
Trots att det var en underlig och tung tid för alla i bar- och restaurangbranschen har Grajewski gått vidare i sitt liv.
– Det är bygones, det tillhör det förflutna. Efter covid har jag börjat tänka på ett annat sätt. Jag blir inte lika frustrerad längre, säger han.
Grajewski har också insett att fritiden är dyrbarare än arbetstiden och försöker således att arbeta mindre. Idag satsar han på flickvännen och bonussonen som bor på Åland och överväger att flytta dit. Men skulle en liknande pandemi bryta ut igen skulle Grajewski inte fortsätta i restaurangbranschen.
– Jag skulle sluta helt och hållet. På några sekunder. Ta ut pengarna – sluta – that's it. Jag orkar inte med en sådan ruljangs igen. Det är helt onödigt, säger han.
