Det finlandssvenska mediet Svea Richnau skötte kontakten mellan levande och döda
”Det finns ingen död, själen är evig. Inte finns det något helvete, det är här på jorden.”
Så säger Svea Richnau (1922–2007) i en intervju för Yle i slutet av 1990-talet. Vid det laget hade hon kanaliserat budskap från andra sidan i ett halvt sekel.
– Det var den 24 oktober 1986 som jag första gången var på Svea Richnaus seans.
Det berättar Heidi Selenius, som jag träffar i hennes hem i Nummi-Pusula. Inför vår intervju har Heidi gått igenom sin dagbok från den tiden.
– Det började klockan 19 på kvällen i Balders sal. Jag minns att dörrarna stängdes, man fick inte komma in efter att det hade börjat. Och salen var alldeles fullsatt.
Fullsatt lär den stora salen ha varit från och med Sveas första stora publikseanser i slutet av 1970-talet.
– Där brann ljus och någon spelade på en flygel, fortsätter Heidi.
– Och medan alla satt där tysta kom Svea Richnau in med sin tolk. Svea hade en lång vit kofta på sig.
Tolken behövdes eftersom Svea förmedlade alla sina budskap på svenska, medan större delen av publiken var finskspråkig. Tolken hade också i uppgift att leda Svea mellan de sörjande i salen, eftersom Svea själv försatte sig i trans.
– Svea gick på huk och bad en bön. Sedan satte hon sig på bänken med ögonen fast och så var hon inte mera Svea, utan hälsade alla att det är Maria Magdalena som talar här.
Lyssna på dokumentären om Svea Richnau:
Svea Richnaus många liv
Utan betalning
Det samma berättar Svea i en tv-intervju från slutet av 1980-talet:
– Jag förvandlas till Magdalena, för Magdalena är min ängel, min kontroll. Hon kom in i mitt liv redan vid tolv års ålder.
Intervjun är inspelad i Sveas frisersalong, Salon Cherie på Runebergsgatan i Tölö. För trots att Svea kanske var sin tids mest ansedda medium i Norden, så var hennes mediala verksamhet aldrig hennes yrke.
– Man ska inte förtjäna på detta arbete, säger hon.
– Jag har också fått det för ingenting, och olyckliga människor som kommer till oss ska vi försöka trösta och hjälpa så gott vi kan.
De döda talade genom henne
I intervjun berättar Svea också att hon själv varit Maria Magdalena i ett tidigare liv.
– Magdalena är min skyddsängel och mitt, får jag säga, mitt jag.
Senast här börjar Sveas olika identiteter flyta in i och ut ur varandra på ett svårgreppbart sätt. Svea har varit Maria Magdalena i ett tidigare liv, men samtidigt är Magdalena Sveas skyddsängel som tar Svea i besittning under seanserna.
Hur går det ihop?
Här får jag hjälp av Carola Roselt, som kände Svea från och med början av 1990-talet:
– Det här har Svea lärt mig. Vi tänker ju med vårt ego på själavandring, att nu kommer själen hit och då finns den inte mera där.
– Men så är det inte, för själen är energi som alltid finns kvar. Energi lämnar avtryck. Så man kan vara både och. En del blir kvar och en del är här.
Men för att göra saken ännu mer gåtfull blev Svea inte bara Maria Magdalena under sina seanser.
– Jag förvandlas till den som kommer igenom mig, förklarar Svea i tv-intervjun.
Så när Svea förmedlade ett budskap så kunde den sörjande uppleva att hen hade direkt kontakt med den avlidna, till och med fysiskt. Svea, som alltså hade ögonen slutna, rörde ofta vid den hon kom med budskap till.
Gripande återseenden
Seanserna var ofta djupt rörande, minns Heidi.
I sina anteckningar har hon skrivit ner ett budskap hon nästan minns ord för ord:
”Här i salen ska finnas ett par från Tammerfors”, sa Svea/ Maria Magdalena. ”Här är en liten flicka som kommit för att hälsa på sina föräldrar. Hon har gått över till andra sidan genom att drunkna när hon var fem år.”
– Och tolken översatte till finska, minns Heidi, och någonstans bak i salen lyftes en hand och de sa ’Täällä’. Tolken ledde Svea till paret. Svea hukade sig ner och tog dem båda i händerna.
”Hon säger att 'Det är jag, Miia, som är här.' Hon kramar om er båda och säger att ni har haft svårt att förstå varför det här måste hända. Hon säger att det var hennes tid att gå över och hon vill tacka sin mamma och pappa för allt de gjort för henne.”
”Hon kommer i mammas famn och säger att 'ni har funderat på vad ni ska göra med mina saker' och hon säger att 'Mamma, ni kan göra precis hur ni vill med dem. Om ni vill ge bort dem eller behålla dem, så är det bra. Gör som det känns bäst för er.”
– Svea talade kanske fem minuter med föräldrarna. De grät och också de som satt runtomkring hade svårt att hålla tårarna tillbaka, berättar Heidi.
Humor och celebra andar
Men stämningen var trots allt inte alls gravallvarlig.
– Trots att nästan alla på plats hade mist någon kär så fanns alltid humorn med berättar Carola Roselt hon ger ett exempel.
– Min ex-svärmor hade haft ett lite dåligt förhållande med sin egen svärmor. Den här svärmodern var född i Tyskland och hette Emmy, och hon var mycket viktig med att hon ’inte var någon finsk Emmi’, utan att hon var Emmy med y.
– Och så kom hon igenom från andra sidan. Och Svea sa att ’Emmi är här’. Men så rättade hon sig med det samma: ’Nej, nej, nej ursäkta! Emmy!’
– Då sa jag till min svärmor att det här är säkert åt oss. Och min svärmor sa med hög röst: ’Om Emmy har kommit till himlen så kommer också jag.’
Carola minns också ett celebert besök från andra sidan.
– Kanske man får prata om det, för det är så pass länge sedan. Men Mika Waltari kom igenom Svea, och han sa att det är första gången som han kan berätta att böckerna han skrev var minnen från tidigare liv. Det kunde han inte berätta när han levde, för människorna var inte klara att ta emot sådant då.
Jag minner mig att en av Waltaris stora historiska romaner, Turms kuolematon, faktiskt handlar om själavandring.
Tillbaka till vår värld
– De här seanserna brukade räcka ungefär två timmar, minns Heidi, och Svea hade ögonen fast hela tiden. Och inte en enda gång att det skulle ha gått fel, att inte rätt människa skulle ha funnits på plats.
– Till sist ledde tolken Svea ner för att sitta. Det tog en stund och så öppnade hon ögonen och blev Svea igen. Så gick hon ut ur salen och vinkade.
Om det hade varit möjligt för mig att intervjua Svea, hade jag velat fråga henne om hur hon själv upplevde sina seanser.
Att Svea Richnau erbjöd stor tröst åt många sörjande är tydligt. Den som tror på den världsbild Svea presenterar, hittar hopp.
Men hur tänkte, kände och trodde hon själv? Vem var Svenskfinlands största medium?
I audiodokumentären Svea Richnaus många liv gör jag mitt bästa för att, med de medel som finns till hands, återskapa en bild av denna gåtfulla kvinna.
Svea Richnaus många liv är femte avsnittet av sex i serien Finlandssvenska original. I programmet och artikeln används intervjuer med Svea gjorda av Christine Saarukka och Annvi Gardberg.