Hangös egen deckarförfattare Matti Remes utvidgar sitt revir – i nya boken fiskar huvudpersonen Ruben Waara i Bromarvs grumliga vatten

Matti Remes tolfte Hangödeckare, som översatt från finskan heter ungefär ”Fem före döden", följer långt samma mönster som tidigare romaner, med med ytterligare några nya dimensioner.

Matti Remes gav ut sin första Hangöbaserade kriminalroman, ”Tappotanssi” (Dödsdansen), år 2003.

Efter det har han varit produktiv. I början, fram till år 2007 med ”Vain muutaman neliön tähden” publicerades en roman årligen, efter det skriver Remes i cykler om två år.

– Det ger mig mer tid för reflektion och att skriva, även om förlaget kanske skulle önska sig en snabbare takt, säger han med ett småleende där vi sitter på kaféet i Hangöby hamn.

Kaféet är ett bland några andra lokala ställen som har öppet året runt och som figurerar i Remes böcker. Matti Remes är nämligen en vän av det genuina Hangö, det som är fjärran från glassiga bloggar eller postningar på sociala medier.

Samtidigt är det just brytningar, som den mellan det gamla Hangö och det nya under framväxt, som förser författaren med teman för böckernas huvudperson Ruben Waara att orientera sig fram i.

– Jag skriver ganska mycket om människor från Esbo och Helsingfors som har sitt andra hem här, säger han och tillägger att utan denna jämna ström av veckoslutsboende skulle nog Hangö vara en betydligt tystare stad.

– Det borde finnas 5 000 invånare till så kunde man börja tala om en stad, säger han men konstaterar att oavsett storleken, är Hangö fantastiskt.

Det har gått 25 år sedan Matti Remes köpte sitt hus i Hangöby, som han ser som den bästa stadsdelen på udden. Hans hjälte Ruben Waara har också sin bas i Hangöby, i ett rosa hus på Östergårdsgatan.

Formatet som grund

Utan att avslöja för mycket om handlingen i den nya boken, kan vi berätta att den handlar om smuggling, inte ett helt obekant tema för kustbor.

I den här boken expanderar territoriet alltså mot Bromarv. Matti Remes har färdats en hel del med båt mellan Hangöby hamn och Bromarv och således hittat en plats som påminner om Hangö både geografiskt och kanske i samma mån mentalt.

Han tillstår att Hangöborna inte brukar vara sena med att meddela honom om det finns några sakfel i hans böcker och han är beredd på att det samma kan vara att vänta från Bromarv.

– Därför har jag den här gånget varit noga med att betona att betongbryggan och andra platser är fiktiva i förordet, men i övrigt är miljön sann, säger han.

I den här boken spelar Ruben Waaras dotter Vera en större roll än i tidigare verk, vilket antyds i den dramatiska inledningen. Också Veras förhållande till sin förra man, den halvkriminella Janne Beck, har antagit försoningens drag och därmed fått en aningen djupare dimension.

I övrigt följer ingredienserna i stor utsträckning samma mönster som i tidigare böcker.

En oväntad händelse utgör startskottet till en kedjereaktion, där Ruben Waara, som ironiskt nog varken har ett förflutet inom polis- eller rättsväsendet, ändå oftast är mer på kartan än representanterna från de förra.

Ett par personer får sätta livet eller försvinner mystiskt och i berättelsens upplösning visar sig inget vara som läsaren trodde – fast det visste vi ju i och för sig.

Den som läst flera av Matti Remes verk känner igen namn från det brokiga persongalleriet och Waaras vaga förhållande till kvinnor.

Fart och fläkt varvas med torgmöten och Waaras korta stunder av melankoli.

Hangö, kontrasternas stad

Brytningen mellan olika Hangöidentiteter är inte den enda kontrasten i Remes böcker.

Havet erbjuder en naturlig kuliss där växlingen från glittrande sommarböljor till rasande höststormar illustrerar en skillnad på liv och död.

Han har också skildrat dramatiska skeenden som emigrationen över udden på 1920-talet, upptäckten av gifttunnor i vattnen utanför Hangös kust, den upphettade fastighetsmarknaden och vad som kan ligga bakom att människoben grävs fram under golvet på en spetsvilla.

Även segeltävlingarna, regattan, har tillägnats en egen bok med samma namn.

– Hangöregattan, som ju är nordens största segeltävlingar och inte alls en fest för svansen, är faktiskt en sak som definierar mitt skrivande, eftersom jag årligen fungerar som hamnkapten där under tävlingarna.

Det är i dessa spänningsfält som Ruben Waara tenderar att klampa rätt in i och som han sedan försöker bringa reda i, eller skipa rättvisa om man vill se det som så.

Moraliserande är dock inget som varken Remes eller Waara förefaller ägna sig åt i någon större mån, vilket faktiskt är ganska befriande.

Mysdeckare som koncept

Matti Remes berättar att hans genre brukar liknas vid det som på engelska kallas ”Cozy Crime”, alltså myskrim, eller mysdeckare.

Beteckningen passar ganska bra.

I dag tar ju författare gärna patent på beteckningar som ”Crime Elegant” (Denise Rudberg) och ”Nordic Noir” har redan länge varit ett etablerat begrepp med företrädare som bland annat Jens Lapidus.

De vackra, oftast somriga Hangölandskapen och böckernas schematiska struktur har också vissa gemensamma drag med svenska Viveca Steens Sandhamnsvit. Fast, vid närmare eftertanke skulle nog inte de mest färgstarka och mustiga personligheterna i Ruben Waaras universum matcha med Nora Lindes öliv.

Cozy crime har också teckning i det, att även om det finns skurkar i Remes deckare, är ingen uttalat ond. Klantiga och knipsluga ja, det kan gubbarna från Hangö Norra eller Kapellhamnen vara, men det mesta som sker kring Ruben Waara kan egentligen relateras till händelser och samhällstrender, inte så mycket till trasiga personligheter eller psykiskt mörker.

Överlag skriver Remes flyhänt och med glimten i ögat.

Hans styrka ligger definitivt i att snappa upp detaljerna i den nära omgivningen. Persongalleriet tenderar ibland att bli en smula pastischartat, men i den här boken tycker åtminstone jag få mig ett lite djupare grepp om huvudpersonerna. Oberoende av allt som varit, är de en familj, om än inte alltid den mest funktionella.

Jag vill ändå, i väntan på nästan bok, tro att det är Matti Remes kärlek till Hangö, som genererat tolv böcker på tjugo år.

Hangö och Bromarv har mycket gemensamt i Matti Remes senaste deckare

12:21