Bokrecension: Frankensteins monster eller Fågel Fenix – Mathias Rosenlund skriver om depressionens olika faser

I diktsamlingen ”Melancholia zoantropia” tränger Rosenlund in i de motstridiga känslor som drabbar en när man insjuknar i djup depression.

I ett inledande citat till diktsamlingen Melancholia zoantropia citerar Mathias Rosenlund den brittiska 1700-talsförfattaren Samuel Johnson som har sagt att ”den som förvandlar sig till ett djur slipper plågan att vara människa”.

Zoantropi är en form av psykisk sjukdom som handlar om att en människa tror sig vara ett djur med den påföljd att hon snart också börjar bete sig som ett djur.

I diktsamlingen Melancholia zoantropia skildrar Mathias Rosenlund hur psykisk ohälsa tar konkret gestalt i ens kropp och ens sinne, hur illamåendet växer till en kraft och rörelse som är svår att hantera och styra.

Mathias Rosenlund skildrar hur diktjaget tar avsked från det gamla för att invänta det nya som håller på att födas inombords:

”(---) döden i ett ögonblick, en bit vinge tränger sig genom skinnet, ögat sväller, synen splittras, skimrar i pärlemor, tar en bit luft under sig, det luktar avföring (---)”

Vad är det för en varelse som tränger sig fram: en varelse med klor, lurviga ben, gula lysande ögon, näbb, sylvassa tänder och en avlång bakdel – en varelse med ny styrka, en växande drift och ett vrål som aldrig tystnar.

Förvandlingen beskrivs å ena sidan som en lättnad – att kunna släppa taget om det mänskliga, att inte behöva upprätthålla en tillkämpad och förlamande fasad, att inte behöva artikulera och formulera sig. Att bara låta sig styras av instinkter och drifter, inte behöva tänka, bara agera.

Å andra sidan det svåra med att ge avkall på det mänskliga och bli omänsklig, djurisk, okontrollerad och irrationell. Vild, viljelös och våldsam.

Frågan är vad familj och kärlek har för betydelse och spelar för roll när allt rasar samman. I djurriket handlar allt om överlevnad.

”du lämnar det du var

och den som var du

ett viljelöst rike, tomhetens

du håller på att glömma vad ordet familj betyder”

Frankensteins monster eller Fågel Fenix?

Är det en varulv eller en drake som håller på att ta form under huden – är det en förvandling på gott eller på ont:

”här växer snart ett nytt skott fram,

är det förbannelse eller

är det befrielse”

Gestalten ter sig som en blandning av människa och djur, ett slags Frankensteins monster – en varelse vars utseende skrämmer folk och som möts med hat och rädsla vart än han vänder sig. En varelse som är dömd till ensamhet och utstötthet. En varelse som lär sig att förakta både sig själv och människorna han möter.

Diktjaget i Mathias Rosenlunds dikter bär på såväl en rädsla och en skräck inför den omvandlingsprocess som han överrumplas av. Samtidigt känns det som om jaget stiger ner i ett slags reningsbad, äntrar en väg till pånyttfödelse – även om metamorfosen medför uppoffringar.

De sista dikterna andas en viss lättnad:

”vildmark blir blott mark igen”

Ur kaos stiger kanske Fågel Fenix trots allt fram som en överlevare?

Ett centralt tema i Rosenlunds författarskap

Mathias Rosenlund har också i tidigare verk skrivit om psykisk ohälsa och förlamande utmattning, bland annat i den självbiografiska boken Kopparbergsvägen 20 (2013) där Rosenlund skildrar hur livet kan te sig för en ung familj som kämpar med fattigdom och utsatthet, och där mamman i familjen kämpar med en djup depression.

I uppföljaren, Svallgränden 5 (2015), skriver Rosenlund om relationen till sin lillebror – en bror som lider av dödsångest, och som med jämna mellanrum drabbas av panikattacker och självdestruktivitet.

I diktsamlingen Melancholia zoantropia gör Rosenlund ett försök att inte enbart beskriva hur det ter sig när depressionen drabbar en, utan han vill verkligen tränga in i hur det känns när psyket rides av maran. Hur maktlöshet och mörker sänker sig över en och allt stöps om. Den obönhörliga och obevekliga kraften som tar en i besittning.

Mathias Rosenlund förmår på ett övertygande sätt förmedla alla de motstridiga känslor som väller över en och den tvingande och kompromisslösa kraften som river sönder en när man drabbas av melancholia zoantropia.