Från kråkslott till pärla – Jessica och Jukka väckte anrika Golkas gård ur sin törnrosasömn och utförde samtidigt en kulturgärning

Gården i byn Merikart nära Vasa liknade en ruin. Den räddades från ruinens brant av en kille från Keminmaa och en tjej från grannbyn Veikars i Korsholm.

Näktergalen smäktar och forsen brusar när jag sitter på terrassen i Golkas gamla sågmiljö. Drillsnäppan patrullerar längs med stränderna och en gräsand ritar en kil på vattenspegeln med ungarna i ett pärlband efter sig.

Golkas gård i Lillkyro sjuder av liv igen

14:57

Älven ligger bred och fårad framför mig och många olika rännor och steninfattade kanaler berättar för mig att jag befinner mig i ett område där forsen förr kantades av olika industrier: sågar, kvarnar, klädesfabriker.

Ibland hör man en bil som kör över den gamla hängbron som sträcker sig över Golkas fors. Det låter som om bilens hjul spelar en klapprig låt på xylofon när de rullar tvärs över de gamla träplankorna som för länge sedan fogades ihop till brons körbana.

En kulturgärning

2014 började Keminmaabördiga Jukka Ketola sin kulturgärning när han köpte anrika men fallfärdiga Golkas gård som är idylliskt belägen vid Kyrö älvs strand i den lilla byn Merikart som finns i Lillkyro.

Knappast anade han då hur mycket jobb det skulle bli att rusta upp den fordom så fina och ståtliga bruksherrgården i två våningar, med ett mansardtak som kikar ut över Golkas fors.

I ett drygt halvsekel hade gården sovit sin törnrosasömn till forsens porlande toner.

Om vintrarna tornade isflaken upp sig längs de gamla stenmurar där flottkarlarna förtöjde sina stockar som de hade bundit ihop till flottar ur en villervalla högre upp i älven.

Under den mäktiga islossningstiden virvlade isflaken huller om buller förbi i en mäktig och öronbedövande vals emedan den gamla sågens huvudbyggnad som tronar över älven tittade på det vårliga skådespelet.

Falanders arv

I slutet av 1700-talet hade Abraham Falander från Vasa köpt området kring Golkas fors och började bygga ett litet men mycket lönsamt industriimperium längs med stränderna.

Det som var Vasa då heter idag Gamla Vasa och avståndet mellan det så kallade Falanderska huset, det enda som överlevde Vasa brand 1852, är bara en dryg mil.

Idag står Jukka Ketola i sitt kök och stekar abborrfiléer som han hämtade hos en fiskare tidigt på morgonen.

En pärla

Gården badar i den stekheta junisolen och på den nya terrassen med utsikt över älven går hans sambo Jessica Forsström leende fram och tillbaka mellan de utplacerade borden där gästerna sitter och njuter av solen, älven och maten.

Jessica är hemma från grannbyn Veikars och har alltid vetat om kråkslottet som fanns bakom den lilla kiosken vid bron dit hon cyklade för att köpa glass.

Knappast anade hon då att hon en dag kommer att bli värdinna på Golkas gård och driva gården tillsammans med en kille från Sápmi som heter Jukka.

Men så blev det. De träffades 2019 och hon kunde inte förstå att någon kunde bo i gården som i stora delar liknade en ruin. Men det gjorde Jukka.

Tillsammans bestämde de att den skamfilade platsen skulle bli en mötesplats för både ortsbor och turister och i år öppnade de Golkas gård för allmänheten.

Mycket återstår att göra om parets vision ska bli verklighet. Gästrum ska byggas i övre våningen, en badstrand med brygga ska anläggas nedanför terrassen och trädgården ska fixas.

Även om mycket ännu är i sin linda är stället redan nu väl värt ett besök. När allt är färdigt kommer det att bli en pärla som tagen ur en av flodpärlmusslorna som fortfarande hittas i Kyrö älv.

Jukka och Jessica har öppet alla dagar och de tar också emot beställningar av större grupper. Du hittar Golkas, som heter Kolkki på finska, vid Kyrö älvs norra strand i byn Merikart (Merikaarto) mellan Vasa och Seinäjoki.

Cyklister och motorcyklister har säkert mera glädje av att köra den smala och vindlande lilla asfaltvägen som börjar i Kvevlax och slutar i Ylistaro – en av Österbottens allra finaste turistvägar.