Kommentar: Jag har gått på Tuska sedan 1998 och det här minns jag bäst
Tuskaveteranen Lasse Grönroos minns fläktar och knull i gräset på Tuska.
Jag har varit på de flesta Tuskafestivaler, med några undantag, bland annat då den krockat med Roskildefestivalen i Danmark. Jag var på den första som ordnades 1998 på Tavastiaklubben och jag har hängt med i Kajsaniemiparken och Södervik och troligtvis på följande plats också.
De senaste åren har mitt intresse för Tuska svalnat en aning, men festivalen har trots det en given plats i min kalender.
Glenn Hughes och Lost Society var fredagens vinnare
Efter coronan ändrade Tuska området så att det nu påminner om Flow Festival, vilket är avsevärt bättre än alla åren nere på den nedre planen.
Fredagens höjdpunkt för mig var Glenn Hughes som uppträdde i det stora tältet. Hughes sjöng och spelade bas i Deep Purples tredje sättning, han sjöng en skiva med Black Sabbath och på senare dagar har han sjungit i Black Country Communion och The Dead Daisies.
Inte bara hade han rösten i skick, han levererade falsetter som om det var California Jam 1974 igen. Inte illa för en 71-åring att kunna skrika så osannolikt högt. Glenn Hughes har också ett Kalifornien-smil med tänder vitare än Junnilas jular. Setet bestod enbart av Deep Purple-klassiker såsom Stormbringer, Burn och Mistreated och avslutades med en fantastisk Highway Star.
På huvudscenen övertygade också finska thrash metal-bandet Lost Society, och ukrainska Jinjer drog en stor publik i den stekande solen. På den minsta scenen malde Galvanizer köttkvarns-death metal med sällsynt pietet för genren.
Till och med maten var bra i år! Också på den punkten har Tuska tagit lärdom av Flow även om utsmyckningen av området ännu ligger ganska långt ifrån hipsterfestivalen. Det enda minuset var den oändliga kön till merchandiseståndet som aldrig tog slut.
Knull i gräset
Den allra bästa stämningen fanns ändå i Kajsaniemiparken. På tal om det så har jag en anekdot:
Ett par låg nära tältscenen och knullade på marken under ett träd omgivna av ivrigt hejande Tuskabesökare. Alla inblandade var vuxna och överens om saken. Det finns inte så mycket att tillägga till det här.
En annan anekdot från samma park: Norska Immortal hade fläktar på scenen så att deras hår skulle blåsa i vinden som i videorna.
Tuska ordnades första gången den 3–4 juli 1998 på Tavastiaklubben i Helsingfors. Jag var givetvis där, utbudet på hårdrocksfestivaler var tunt på den tiden i stan. Bland annat Gorgoroth och Impaled Nazarene spelade. Jag minns inte ett dyft.
Året därpå ordnades Tuska i VR:s numera nerbrända och rivna magasin. År 2000 fick festivalen namnet Tuska Open Air Metal Festival och 5 000 personer deltog. Nästa år dubbelt upp.
VR:s magasin och Barathrums portförbud
Jag var en mycket stor vän av VR:s magasin men allt var förstås mycket mindre då. Inklusive jag själv.
Det jag minns bäst från magasinen var det finska black metal-bandet Barathrums spektakel på huvudscenen. Vokalisten Demonos Sova var full som en anka under hela festivalen och när de spelade så satte han sig på trumpodiet och klädde av sig marschkängorna, om jag minns rätt.
Han var klädd i korta läderkalsonger och patronbälte och försökte få publiken med i allsång: ”Kannatamme pedofiliaa – vi understöder pedofili” skanderade han alldeles plakat.
Magasinen låg precis mittemot riksdagshuset i Helsingfors. Sova blev utkastad och bandet fick portförbud. Några år senare kastades han ut igen. Jag minns den gode Sova på VIP-området i grav ”salongsberusning” i Kajsaniemiparken.
Att provocera och vara så ”ond” som möjligt hörde till black metal-kulturen. I verkligheten är han väl en gullegris men spriten hade sin andel i många anekdoter kring bandet.
Mitt hat-kärleksförhållande till Kajsaniemiparken
År 2002 flyttade festivalen till sin kanske mest klassiska plats: Kajsaniemiparken i Helsingfors, där arrangemangen och synligheten till scenen var mindre viktiga detaljer, men artistutbudet brett och varierande. På den här tiden fick man ta egen sprit med in på området, om man höll sig utanför utskänkningsområdena.
Tanken att köpa en plastpåse med pussikalja och sitta obekvämt i sanden och dricka varm bärs var aldrig aktuell för mig. Men alla på sitt eget vis.
Det var så urbota korkat att jag såg koltrastar dimpa döda ner från träden av ren bestörthet
Kajsaniemiparken var en fantastiskt trevlig och vacker plats men endast huvudscenen fungerade. Synligheten till de två tältscenerna var dålig, i princip såg du ingenting ifall du inte ställde dig innanför tältduken. I motljus var det omöjligt att se scenerna på avstånd.
Det fanns vissa detaljer i arrangemangen som var helt vansinniga. Om du ville gå till barområdet och dricka en öl och sätta dig ner en stund för att vila benen såg du inte till huvudscenen mittemot. För de hade lagt upp ett staket med ett vitt plastskynke för att hindra att man såg in eller ut från ölområdet.
Det var så urbota korkat att jag såg koltrastar dimpa döda ner från träden av ren bestörthet.
Ett år klättrade en kille upp på scen under Ministrys gig och välte av misstag gitarristen som blev förbannad och spöade skiten ur killen.
Festivalen växte och Kajsaniemiparken blev för liten.
2011 bytte Tuska plats igen. Den asfalterade planen i Södervik där också Flow skulle komma att ordnas har varit Tuskas ställe och där ordnas festivalen också nästa år.
Svårt att utmana Tuskas status
Tuska är bra, men långt ifrån bäst. Trivsel- och bekvämlighetsfaktorn faller långt efter till exempel Sweden Rock i Sverige, Roskilde i Danmark eller Flow på samma ställe som Tuska.
Årets artistutbud känns litet torftigt, jag läser kommentarer att det är ”skitband eller sådana man sett hundra gånger förut”. Likväl är det slutsålt på fredagen, så någonting gör de rätt. 21 000 personer var på plats.
Rockfest drar nuförtiden de riktigt stora namnen som inte Tuska får (Iron Maiden, Mötley Crüe, Pantera, Ozzy och så vidare).
Tuska har ändå vuxit sig så stor att det inte finns många liknande evenemang som kan konkurrera om publikens tid och pengar. Den största motsvarande festivalen nuförtiden är Rockfest i Hyvinge. I år drog tredagarsfestivalen en publik på 50 000 personer. Rockfest är litet mer ”rock” än ”metal”.
Ifjol drog Knotfest i Åbo 45 000 personer på två dagar, vilket är i samma klass eller större än Tuska. Det var som Tuska fast för litet yngre. Min egen upplevelse var att det var välarrangerat och trevligt.
I augusti ordnas nya Hellsinki Metal Festival kring ishallen i Helsingfors och deras koncept är att boka litet intressantare och kanske i kretsarna ”creddigare” band än Tuska som glidit mer mot mainstreamhållet. De har bland annat Sodom, Watain, Dark Funeral, Helloween och Clawfinger på scen.
Promotorn Toni Törrönen berättar allt om den nya festivalen i min podd Grönroos garage.
Ifall Hellsinki Metal Festival blir lyckad och området känns trevligt och bra så kan det förstås gå så att en del Tuskabesökare nästa år sparar sina pengar och väljer att inte gå och se på In Flames/Sabaton/Mokoma/Gojira för n:te gången på Tuska utan istället väljer Hellsinki Metal Festival.
När MOT ”granskade” Tuska 2001
År 2001 kom den mediala bottennoteringen när Yles granskande tv-program MOT fick för sig att jaga djävulsdyrkare på Tuska.
Att på flit välja ut de mest tonårsangstiga festivalbesökarna och intervjua dem om deras syn på satan och Pentti Linkolas filosofi ter sig komiskt i dag.
Litet som att jaga virrhjärnor i Prisma och intervjua dem och sedan med rynkad panna problematisera Prisma och alla deras övriga kunder.
I radioprogrammet Metallväktarna spelade vi Impaled Nazarene och MOT läste upp deras lyrik för vår dåvarande kanalchef Riku Nordgren. (Scrolla till 5'50'').
Men hårdrockarna förenas av mer än bara musiken. I Helsingfors grönskande Kajsaniemipark firar man i dödens, blodets, hämndens och våldets tecken
Tv-programmet MOT
Lustigt nog råkar Tuska vara en av de minst farliga av alla festivaler i landet.
Iltalehti samlade 2018 i en artikel en graf över hur många gånger polisen behövt ingripa på finska festivaler och Tuska kom långt efter Tangomarkkinat, Provinssi, Pori Jazz, Blockfest eller till exempel Kaustby folkmusikfestival. Det farligaste är typ att bränna sig i solen.
Så har det alltid varit: Hårdrockare slåss inte. Det är för jobbigt med alla kedjor och patronbälten som väger i solen.
Men visst finns det högersympatier bland hårdrockare också. Liksom bland folkmusiker, jazzpianister, filatelister och folk som stickar Strömsötröjor.
Impaled Nazarene uppmanade på scen folk att köpa de där högernationalistiska ”Kiitos! 1939–1945”-tröjorna som såldes av motorcykelgäng.
Själv tappade jag smaken för bandet senast då.
Ghosts bana från minsta till största scenen
Så här skrev jag om Tuska år 2016:
”Ghost är en värdig artist för huvudscenen på lördagen, men bandet besökte Finland i fjol också och så har de ju spelat på Tuska tidigare, på minsta scenen. Vi har också sett dem på Metallicas stora Sonispherefestival ett par gånger under de senaste åren och min egen erfarenhet är att bandet fungerat allra bäst inomhus. Likväl ett av de namn som jag spår en lysande karriär ifall de håller samma kvalitet på både musik och show som hittills.”
Ja där ser man. I år är Ghost söndagens huvudartist på stora scenen och bandet fyller redan arenor på egen hand.
Det söps mera och folk klädde ut sig mera förut
Tuska syns ganska bra i stadsbilden. Gänget går klädda ungefär som jag gör året om, och vissa klär upp sig i corpsepaint och sina finaste korsetter.
Mest ”utklädda” festivalbesökare sågs i Kajsaniemiparken under de år Tuska ordnades där, men det avtog ganska mycket när Tuska flyttade till Södervik.
I backstagevärlden har jag noterat att det festas och härjas allt mindre. För 15–20 år sedan satt en salig blandning av branschfolk i backstagebaren som påminde om värsta hotellrumsjatkona på Ozzy Osbournes turné 1983. Många lämnade inte VIP-baren under hela veckoslutet.
Det är mer belevat nu. Folk krälar inte skrikande omkring.
Ibland saknar jag den gamla dekadensen.
Men Tuska är som julafton: Den kommer varje år, såvida inte pandemier förhindrar festligheterna, och man är där för att det hör till.
Jag går gärna på Tuska, även om huvudartisterna är litet tråkiga. Speciellt nu när området är trevligare än förut. Åtminstone nästa sommar kommer Tuska att ordnas i Södervik, efter det får man se var festivalen ordnas.
Till sist ett minne från 2002 jag aldrig glömmer.
' /%3E%3C/svg%3E)
