Från hånen och mörkret till starkast i Finland
När hon låg som djupast inne i skuggorna var Salla Romo rädd att hennes barn tas ifrån henne. Fem år senare var prästen från Joensuu Finlands starkaste kvinna.
Den himmelske fadern ger oss skydd.
Han är far till oss alla.
Han kan bära barnets bekymmer,
bättre än en människa kan.
Psalmens ord ekar längs med de ståtliga vita väggarna i Noljakka kyrka. Prästen Salla Romo sitter på den främsta bänkraden med en psalmbok i handen. Hon skulle kunna orden utantill, men plockar fram rekvisitan för Sportlivs kamera.
Psalmen Taivaan isä suojan antaa (sv. Den himmelske fadern ger oss skydd) hjälpte Romo upp ur träsket. Under de mörkaste stunderna kunde hon inte föreställa sig hur hon någonsin kunde klara sig.
– Det var en väldigt dyster tid. Det kändes som om jag hade misslyckats som mamma, som kvinna. Jag skämdes.
Förlossningsdepressionen drog henne under ytan. Upp kom hon genom tro och styrka.
Psalmens budskap och orden ”han vakar i den mörkaste natten” slog ner som en blixt.
– De orden träffade. Fastän jag ligger nere i skuggorna så vakar någon med mig.
Salla Romo är prästen som efter endast några år av styrketräning blev Finlands starkaste kvinna. Och det tidigare mobbningsoffret, som har vänt sin hånade kropp till en bokstavlig styrka.
Se Sportlivs minidokumentär om Salla Romo:
Mobbningen lämnade djupa ärr
Det är tisdag och heavy metal-musiken dånar ur bilens högtalare då Salla Romo, 38, kör igenom Joensuu till gymmet. Till den för en präst sällsynta lediga helgen har hon med en kompis skaffat biljetter för att se 69 Eyes.
Det var i musikkretsarna som Romo i ungdomen fann ett för henne oerhört viktigt kompisgäng. Där fick hon vara sig själv.
Senare fann hon samma gemenskap i församlingen och på gymmet.
Präster hör inte till de mest typiska heavy metal-fansen, men Romo bär med sig biskop Ville Riekkinens hälsning i samband med hennes prästvigning 2009.
– Han sade att jag ska komma ihåg att det här jobbet alltid görs genom den egna personligheten. Du kan inte koppla bort den eller limma på något annat. Du måste vara dig själv.
Romo har alltid varit storväxt. Under uppväxten i S:t Michel blev hon ett slagträ på grund av det avvikande utseendet, och mobbningen följde med henne genom hela skoltiden.
– Det spöket hängde med mig länge. Delvis säkert fortfarande. Därifrån härstammar problemen med min kroppsbild, som definierat mitt liv tråkigt mycket. Tanken på om jag verkligen kan duga som jag är.
Blåmärken lämnar synliga spår – ord dolda, ofta djupare ärr. Mobbning gör en människa galen, konstaterar Romo. Hon började till slut tro mobbarnas elaka kommentarer och hata sin egen kropp.
Vad tänker du nu när du ser dig själv i spegeln?
– Vilken snygging, svarar Romo och brister ut i skratt, innan hon blir allvarlig igen.
– Jag ser att där står en vacker kvinna, som klarar av otroliga saker och vars kropp åstadkommit två underbara barn till världen. Jag ser en stor famn, där man kan få skydd och närhet. Och under det ett stort hjärta, som bär fram andra människor i livet.
Genom styrketräningen har Salla Romo begripit vad hennes kropp är kapabel till.
I samband med att hon tittat på sina egna träningsvideor har hon kommit loss från tanken att alltid först kolla hur man själv ser ut.
Det har varit en jättehelande erfarenhet, då jag endast koncentrerar mig på vad jag gör. Det har ingen betydelse hur jag ser ut.
Det oväntade meddelandet
Den stora skjutdörren knakar när Salla Romo rycker. Bland ett kylskåp, släpvagnar och bitar av gamla plankor ligger en bunt med klassisk strongman-utrustning. Atlasstenar av diverse storlek, enorma hantlar av trä och ett traktordäck på över 200 kilo.
Lagerbyggnaden står på Helppi-samfundets bakgård i Kontiolax strax norr om Joensuu. Helppi erbjuder rehabiliterande vård för missbrukande man. En bekant plats bland annat för Mika Törrö, som lockade med Romo till strongman-idrotten.
Efter att ha sett ett videoklipp där Romo lyfter skrot skickade den femfaldiga vinnaren av titeln Finlands starkaste man ett meddelande åt den halvbekanta prästen. Han skrev: ”Salla, du har tävling i maj”.
– Jag svarade: Aldrig i världen. Det finns inte en chans att jag åker, berättar hon om meddelandet som damp ner i telefonen i början av år 2019.
Några månader senare stod Salla Romo på prispallen som färsk bronsmedaljör i Finlands starkaste kvinna-tävlingen. Den 34-åriga styrkenovisen kunde inte tro sina ögon.
– Jag hade ärligt sagt aldrig någonsin i mitt lilla sinne föreställt mig själv där. Jag såg ju mig själv som praktiskt taget värdelös.
Följande år kröntes Salla Romo till Finlands starkaste kvinna. Segerpokalen överräcktes till henne av Mika Törrö. Båda grät.
Romo kände att hon hade hittat det hon var skapad för.
Jag har fått höra att jag har axlar som en rysk brottare. Nu vet jag att de är till för att lyfta nästan hundra kilo på raka armar.
Länge gnagde ändå osäkerheten i bakhuvudet. De gamla lögnerna som det förgiftade psyket hittat på om att hon aldrig mera duger.
Genom gymmets dörrar klev hon för första gången ett par år innan den bronskantade tävlingsdebuten. Hennes man Arttu övertalade sin fru att följa med till ett nyöppnat gym i staden.
– Jag svarade ungefär att tror du verkligen att en medelålders, väldigt överviktig mamma klarar någonting sådant? Jag kommer att dö där.
Bakom sig hade hon den tyngsta perioden i sitt liv.
Alla får vara precis så tokiga eller stolliga som helst, för inte är ju det vi gör vettigt.
Salla Romo
Efter att hennes yngsta barn, en dotter, föddes 2014 föll en mörk slöja över Salla Romo. Hon sov alltför lite, grät mycket, och var inte sig själv.
– När förlossningsdepressionen drog ner mig som djupast under ytan kände jag att om jag berättar om det här för någon, så tas mitt barn ifrån mig.
Hon skämdes. Över att ha misslyckats, inte räckt till. Över lögnerna som det sjuka psyket matat henne, och som hon trott på.
Senare har hon lärt sig att vara barmhärtig mot sig själv och ärligt dela med sig av sina känslor.
– Du måste på något vis sätta ord på ditt illamående, vare sig det sedan är genom att gråta, skrika, skriva, måla eller vad som helst. Då stiger huvudet så småningom upp över ytan igen.
När dottern var två år började Romos huvud igen skvalpa ovanför ytan, och hon hade för första gången på länge igen energi att tänka på sitt eget fysiska välmående. Till slut nappade hon på mannens gyminbjudan.
I höst börjar dottern Eeva på tredje klass. Samtidigt förbereder sig mamma Salla för karriärens första VM-tävlingar i Skottland i slutet av september.
Böner hjälper i tävling
När Salla Romo för första gången satte sin fot på gymgolvet visste hon inte vad knäböj var. Snabbt insåg hon ändå att hennes kropp är som gjord för styrketräning.
Nu har hon funnit en andra familj i kraftmiljön, där människor med mycket varierande bakgrund samlas kring massiva vikter.
– Visst är det ganska random att det enda som förenar oss är att vi tycker om tunga saker, säger Romo med ett skratt.
– Alla får vara precis så tokiga eller stolliga som helst, för inte är ju det vi gör vettigt. Kom igen: Vad får på riktigt en människa att åka och dra en lastbil med ett rep?
Salla Romo jobbar som kaplan i Joensuu församling. Hon ser att hon leddes in på prästbanan uppifrån. Gud kallade, Salla svarade.
Kraftsporten fungerar för att bryta isen i kyrkliga sammanhang, innan diskussionen går över till de stora frågorna kring livet och döden.
Man får höra många skämt. Någon sade en gång att ingen vågar träda ut ur kyrkan hos oss, när vi har en sådan här präst.
Romo ber regelbundet under tävlingar. Speciellt mycket upplever hon att bönerna hjälpte förra sommaren, när hon återvände till tävlingsbanorna efter skada.
Hon var nervös, hjärtat pumpade och hela kroppen gick på högvarv. Då knäppte hon händerna, andades djupt och bad.
– Kraften som jag har kommer i vilket fall som helst från Honom. Och om Hans vilja är att jag använder den kraften på det här sättet, och jag tror och litar på mig själv, så kommer det att förverkligas.
