När inte kunden kan komma till butiken, får butiken komma till kunden

Det finns bara fem butiksbussar kvar i landet. Dan Nygård i Maxmo kör en av dom. Ingen vet hur länge den rullande butiken fortsätter, men den uppskattas stort så länge den finns.

För ett par decennier sedan rullade hundratals butiksbussar på den finländska landsbygden. Idag är de fem kvar. Dan Nygård kör en av dom längs två rutter i Vörå kommun, till stor del genom skärgårdsbyarna i Maxmo.

Det blir 60-80 kilometer landsväg med ett 15-tal stopp. Nygård säger att kundmängden varierar, men en bra dag blir det ett 50-tal. Speciellt under sommarmånaderna, då stugfolket letar sig ut i skärgården svingar kommersen upp en aning.

Dan Nygård visar ruttlistan och pekar ut alla småbyar som haft butik. För ett par år sedan stängde sen sista, i Österö, långt ute i Maxmo skärgård.

Vid stoppet framför Österös nedlagda butik strömmar kunderna till. Inge-Maj Sjöberg är en av de trogna kunderna som ofta bunkrar förnödenheter i bussen.

– Det var synd att butiken stängde. Allt har ju försvunnit härifrån med åren, beklagar hon sig.

Idag har Sjöberg köpt lite möjligt och andra basvaror. Närmaste butiken ligger i kyrkbyn, 23 kilometer bort.

– Det blir nog som en liten semestertripp att åka dit, men visst handlar jag in i Vasa med, säger Inge-Maj Sjöberg.

Men alla har inte bil i byarna. Många av kunderna börjar bli till åren komna och rör sig ogärna längre vägar. Dan Nygård känner starkt för kunderna som inte själva kan ta sig till stoppen. Så mellan två hållplatser stannar han till längs vägen och levererar en påse med mjölk, mjöl och fil ända till trappan hos en äldre bybo.

– Många av kunderna är ju äldre och skulle de inte kunna handla från bussen, måste släkt och vänner hjälpa dom, ifall inte hemvården kunde handla hem åt dem, säger Nygård.

I hans buss får man de flesta slags baslivsmedel, men också en hel del oväntade saker. På en hylla ligger batterier till hörapparater. Två av kunderna längs rutten behöver dom med jämna mellanrum.

– Men nog finns det allt möjligt smått och gott, om man till exempel behöver solglasögon, säger Nygård och skrattar.

I hyllorna finns också allt från citruspressar och öl till målarböcker för barn och färska bullar.

– Var har du foliepappret, frågar en kund och får genast hjälp av Dan Nygård.

Det är nästan ofattbart att ett så komplett butikssortiment ryms på så få kvadratmeter.

– Jag brukar säga att jag har Maxmos dyraste kylskåp, säger Nygård och skrattar.

Mycket av det som säljs vet Nygård att det finns en klar beställning på. Han känner sina kunder. Och med lite framförhållning kan han ta med sig lite vad som helst.

– Ja, på beställning får man vad som helst. Men inte bensin, och det brukar ju folk fråga efter, men jag har inget körkort för att köra tankbil, säger Dan Nygård.

Servicen måste få kosta lite

Då han köpte och gjorde om bussen från bokbuss 1985 var det lång kö för beställningar på butiksbussar. Ett företag i Finland var specialiserat på tillverkningen och en buss var en stor investering.

En efter en har slutat trafikera, något som Nygård mycket väl förstår. Men rätt prismässigt är det omöjligt att tävla med storbutikerna i stan.

– Det är ju svårt med lönsamheten. Det blir mindre och mindre folk, samtidigt som allt fler har bil. Men jag tror det är helt okej att priserna är lite högre, då man ändå kör hit ut med varorna, säger Nygård.

Många i Maxmo skärgård rör sig dagligen in till Vasa och då är det lätt att handla på hemvägen. Men Sven Ekblad tycker det går bra att handla sina förnödenheter i bussen. I 40 år har han sedan återflytten bott ute i skärgården. Och under den tiden har servicen i Särkimo bara minskat.

– Nu stängde de skolan också, så det finns ju inte något kvar. Men kommer man till butiksbussen vet man att man träffar folk, så jag hoppas han fortsätter att köra till pensionen, säger Sven Ekblad.

Vad som sker ifall butiksservicen slutar i skärgården, vågar Ekblad inte säga.

– De tankar jag har om det vågar jag inte säga högt, säger han och skrattar.

Mer livsstil än jobb

För Dan Nygård är har det blivit något av en livsstil att köra butiksbussen. Men arbetsdagarna blir långa och semestrarna få och korta.

– Man ska inte räkna någon hög timpeng åt sig. Förutom att köra rutterna, tar det tid att proviantera vid partiaffärerna. Och så kan det behövas underhåll av bussen när man kört klart för dagen. På söndagarna är det en del pappersarbete som ska skötas, så det är nog inget vanligt 8 till 4 jobb det här, säger Nygård.

En butiksbilsverksamhet är ingen guldgruva, intygar Dan Nygård. Men det är berikande att träffa folk och känna att man behövs på glesbygden, anser affärsmannen Nygård.

Från Livsmedelsverket har man i flera repriser stött bybutiksverksamheten på den finländska landsbygden, men Dan Nygård har inget fått, trots att en buss som komplement till vanlig affärsverksamhet ska garantera ett högre stöd.

I Österbotten finns nu kring 15 bybutiker som får statligt stöd för att trygga verksamheten, men Dan Nygård har fått avslag på sina ansökningar eftersom han inte längre driver någon vanlig affär.

Som det nu är ersätter hans buss ett femtontal gamla bybutiker, men hur framtiden ser ut är det svårt att sia om.

– Jag har svårt att tro att någon skulle öppna upp någon butik i byarna här där de stängts. Inte har jag bjudit ut bussen till försäljning, men inte vet jag heller om det finns något intresse att ta över verksamheten den dag jag lägger av, säger Nygård.