Teaterrecension: Korsholms teater gjorde det igen – Vi på Saltkråkan är årets mest sympatiska och familjevänliga sommarteater i Österbotten

Vi på Saltkråkan är en av Astrid Lindgrens allra finaste och mest kända skapelser och känns som självklart och givet på en sommarteaterscen.

Till skillnad från de flesta övriga Lindgren-filmatiseringarna bygger Vi på Saltkråkan inte på någon av Lindgrens böcker, utan istället skrevs boken efter TV-serien.

Berättelsen och persongalleriet är vida kända: fumliga farbror Melker, dottern Malin som håller koll på sina tre yngre bröder Pelle, Johan och Niklas och sin pappa, grannflickorna Tjorven och Stina, vresiga Vesterman och hela djurgalleriet med hunden Båtsman, sälen Moses och kaninen Jocke.

Alla finns med i Korsholms teaters uppsättning av Vi på Saltkråkan och bjöd på ett rart och kärt återseende.

Saltkråkan är skärgårdsön med stort S där tiden har stått stilla. Så stilla att all stress rinner bort från de hektiska stadsborna som firar sitt sommarlov på ön.

Vattnet är alltid varmt och klart, solen skiner hela tiden och om det regnar är det ett lugnt och lagom strilande sommarregn. Långt borta är allt som heter blågröna alger, vattenbrist och annat som följer i klimatförändringens fotspår.

Sävligt och bra

Korsholms teater försöker inte heller att hotta upp berättelsen utan låter allt flyta på i sävlig takt.

Debuterande regissören Julle Vestman skriver i programbladet om grundidén bakom Vi på Saltkråkan:

– Den har till synes inte ett väldigt intensivt händelseförlopp. Men mitt i det vardagliga finns magin; den lilla människans öde och existens, nostalgin, och världen ur barnens ögon. Hur allt är så mycket vackrare och så mycket värre när man är liten.

Den har till synes inte ett väldigt intensivt händelseförlopp.

Regissör Julle Vestman

Korsholms teaters spelplats, Båskasvallen, en lummig plats vid Kyro älv, är en av de mest anspråkslösa spelplatser för sommarteater som finns i Österbotten.

Några röda hus, en gårdsplan, en liten läktare, en äng framför där man kan parkera bilen efter att man redan hunnit fundera över vart den vindlande vägen genom skogen skulle sluta.

När jag kom dit frågade jag vid biljettförsäljningen efter pressbilder för min webbtext. ”Vi har inga pressbilder”, ljöd svaret och jag tänkte direkt: ”Vad bra. Teater är ögonblickets konst. Be there or be square!”

Familjeteater

Korsholms teater har nischat in sig som den sommarteater i Österbotten som år efter år sätter upp en pjäs i det lilla formatet som lämpar sig för hela familjen, till och med för de allra yngsta barnen.

Det är barn som spelar för barn och inte, som på en proffsteater, vuxna som låtsas vara barn som spelar för barn. Identifikationsfaktorn är hög.

Det är också barnskådespelarna som briljerar: Jasper Sundqvist som är en bedårande Pelle, Wilda Sundqvist som är en ännu mera bedårande Stina, Linnea Nygård som en blyg och omsorgsfull Malin och Nelly Lahola som en tjusig och framfusig Tjorven.

De få vuxna som står på scen är mästare på att gömma sig bakom de ljuvliga barnskådespelarna. De har bara biroller, förutom Thomas Sundells farbror Melker.

På det viset stjäl de inte fokus av barnen. Ändå lyckas de glimta fram mellan barnen: till exempel Jonathan Holm som en vimsig och flamsig direktör Karlberg eller Maria Blomqvist som fiskaren och fixaren Vesterman.

Barn och djur i fokus

Hunden Båtsman spelas av Lotta ”Lollo” Kolehmainen som aldrig lämnar rollen som Sanktbernhardshund. Hon skäller och morrar sig fyrbent genom hela pjäsen.

Till sist måste jag också lovorda kaninen Jocke som radiostyrd vimsar fram över gräsmattan.

Årets pjäs bygger på gammalt men ändå modernt, hur man som vuxen glömmer bort hur det var att vara barn.

Korsholms teaters ordförande Sofia Hjelt

Korsholms teaters ordförande, unga Sofia Hjelt, skriver i programbladet att hon ”hoppas att just du njuter av varenda minut och uppskattar det vi gjort för sommaren”.

Det gjorde jag! Varenda minut!

Vi på Saltkråkan

Korsholms teater fram till den 29 juli 2023

Regi: Julle Vestman

Regiassistent: Jonathan Holm

Kompositör: Lina Johansson

Scenografi: Torsten Svahn och Peter Cederberg

Dräkt: Arbetsgruppen