Kommentar: Varför skriver vi kritiskt om sommarteater?

En negativ recension svider. Men det är också poänglöst att recensera amatörteater om vi inte kan vara ärliga.

Det är mer än en som hör av sig till kulturredaktionen veckorna efter midsommar, då de flesta sommarteatrar i Svenskfinland har sina premiärer. Orsaken är några kritiska recensioner av amatöruppsättningar på svenska.yle.fi, som anses osakliga och direkt fräcka.

Ett exempel är Pontus Kyanders recension av pjäsen Ingen fjäril, precis av Teaterboulage i Pargas, som Kyander inte tycker håller måttet.

Följande formulering av recensenten har fått många att sätta kaffet i vrångstrupen:

” Glömde jag nämna att sju rollfigurer förlorar livet under föreställningens gång, inklusive det ofödda barnet? Det är en manspillan av shakespeareska dimensioner. De hade kunnat bli åtta, ty även jag höll på att förgås.”

Får man verkligen skriva så, i synnerhet när det gäller amatörteater? undrar några upprörda läsare.

Jag ska därför i egenskap av Svenska Yles kulturchef, försöka bena ut hur vi tänker kring vår recensionsverksamhet på Svenska Yle.

Grunden för våra recensioner, oberoende om det gäller professionell- eller amatörnivå, är att de är ärliga.

Recensentens uppdrag är, utöver att kontextualisera och analysera verken, att vara trogen sin egen upplevelse och återge den för publiken, det vill säga läsarna.

Recensionen kan så klart också ses som en utvärdering av verket för de konstnärliga utövarna, men i första hand skrivs recensionerna ändå för den större publiken, det vill säga våra läsare, lyssnare och tittare. Ambitionen är att genom recensionen öka förståelsen för verket och lyfta samtal om kultur i samhället.

Vi hänger inte ut enskilda personer

Att de som jobbat med en uppsättning helst vill ha en positiv recension som de kan använda sig av i sin marknadsföring är förståeligt, men inget vi som kulturredaktion kan beakta. Om en uppsättning inte håller måttet enligt recensenten måste hen kunna uttrycka det, också om det handlar om amatörteater.

Det som vi däremot anser är viktigt i amatörteatersammanhang är att aldrig hänga ut någon enskild person i negativ bemärkelse. I den mån någon tar illa vid sig av en recension får det vara en kollektiv reaktion, något man sedan även kan bära och reflektera över tillsammans. Och vara arg på tillsammans.

Vi censurerar inte

Måste språket då vara så tillspetsat? Här kan man naturligtvis vara av olika åsikt, men jag tänker att på samma sätt som språket i en positiv recension ofiltrerat och medryckande ska spegla den positiva upplevelsen, så måste också en negativ recension ha språklig energi och direkthet. Det här är en svår balansgång, men risken, om vi börjar redigera texterna alltför hårt, är att de blir tråkiga och tappar sin relevans.

En platt och intetsägande recension ger inte läsarna något mervärde och i förlängningen gynnar det inte uppsättningarna heller.

Våra recensenter är fria i sitt skrivande, och så länge de håller sig till våra spelregeler, ska vi inte gå in och censurera hur de vill återge sin upplevelse av en enskild pjäs eller annat konstnärligt verk. Då mister recensionen sin funktion, blir urvattnad och slätstruken. En platt och intetsägande recension ger inte läsarna något mervärde och i förlängningen gynnar det inte uppsättningarna heller.

Sedan har varje läsare naturligtvis rätt att hålla med en enskild recensent och tycka om hur hen uttrycker sig, eller vara av diametralt motsatt åsikt. Den som läser många recensioner lär sig ofta känna igen olika kritikers stil och vet vilka recensenter de brukar dela omdöme med och tvärtom. Varje kritiker har rätt att odla sitt personliga språk och tilltal och en del är fränare än andra.

Genom att recensera amatörteater ger Svenska Yle sommarteatrarna i Svenskfinland konstnärlig tyngd. I synnerhet de teatrar som eftersträvar en stor publik både förtjänar och bör tas på kritiskt allvar. Det har förstås sitt pris, ibland kan kritiken svida.

Men alternativet, att vi skulle slopa recensioner av amatörteatrar helt och hållet, tycker jag ändå vore tråkigare.

Vad tycker du? Du kan kommentera och diskutera texten fram till den 14.7 kl 12:00