Katarina Broas om sina alpackor: ”De har krokiga ben och sneda tänder, men i våra ögon är de perfekta”
De fem söta alpackorna som skaffades för att beta på gården ska beskådas på avstånd. Trots att de är gulliga är de inga sällskapsdjur.
Fem lurviga alpackor har precis vaknat och lite yrvakna går de omkring i sin hage. Katarina Broas plockar några maskrosblad och matar dem.
De är söta och väldigt lockande att klappa, men besökare får snällt beundra dem på avstånd. Alpackan är inte direkt ett djur som blir som ett keldjur.
Katarina Broas har redan vant sig vid att de inte är sällskapssjuka och bästa kompisar.
– Vi tål varandra. Jag beundrar dem och de tål mig eftersom jag hämtar maten och städar deras gård.
För fyra år sedan köpte hon och hennes man den gamla gården Byända rusthåll i Särkjärvi i Askola. Flyttlasset till gården gick från ett minimalistiskt och modernt hem i Haiko i Borgå.
Gården var igenvuxen och Katarina Broas letade först efter lamm som skulle beta på gården, men stötte sedan på alpackor. Efter att ha varit och titta på dem hos en uppfödare var de sålda.
– Alpackor är speciella, snygga och vackra. Vi ville nog ha dem.
Alpackor var också ett bra val för just Broas gård eftersom de betar annorlunda än får och hästar.
– Eftersom de har mjuka fötter förstör de inte omgivningen utan äter nätt.
Medan de tuggar på maskrosbladen skymtar ändå ganska stora, sneda och bruna tänder fram. Samtidigt som ullen klipps och vårdas fixas också tänderna och naglarna.
– Jo, tänderna ser hemska ut. Våra pojkar är inte de vackraste alpackorna, de är billigare pojkar med lite krokiga ben och sneda tänder men i våra ögon är de perfekta.
Efter en tid med alpackorna i hagen kommer också deras olika personligheter fram.
– Juan är lite fjollig. Fredi är lugn och snäll med alla. Diego är den som är mest tam och som kommer och äter från händerna om man ger morötter. Ken är chef och faktiskt lite elak och ibland blir vi lite arga på honom när han springer efter andra. Erne är yngst och minst så han är den i flocken som får mat sist.
Förutom alpackor bor det också tre ponnyer, en kanin, en tupp, höns, katter och hundar på gården.
På gården finns också en 600 kvadratmeter stor ladugård som paret renoverar. Nedre våningen ska bli ett sommarcafé medan övre våningen, där det är högt i tak, ska bli en festlokal.
Till vardags jobbar hon som evenemangschef i Borgå medan fritiden går till att renovera gården och sköta om alla djur.
– Det är en bra motvikt till allt annat. Att skyffla lite skit efter en arbetsdag i stallet får alla problem att försvinna. Det är terapi och lycka för mig.