Barockmusik och bra rockmusik lockar i sommarnatten, men kan man gilla både gamba, glitter och growl?

Sommaren är full av musikfestivaler, och då musik är det universella språket som alla förstår kan man besöka hundratals konserter med allt från klassisk musik till dödsmetall. Vi har talat med besökare på tre olika festivaler om deras musiksmak.

Under veckoslutet gavs en barockkonsert i Västanfjärds gamla kyrka under Kimitoöns Musikfestspel, det spelades partymusik på Summer Frendi Fest i Pargas och det hördes metallmusik på Metallivuori Uittamo i Åbo.

För Vandabon Heini Helenius är det heavy metal som gäller. Så är det i dag då hon är på metallfestivalen Metallivuori 2023, och så har det varit ända sedan hon var i 11-årsåldern.

– Min moster spelade Disturbed och System of a Down i bilen, och jag var helt såld. Sedan har det bara blivit mörkare och tyngre musik efter det, säger Helenius.

Visst har hon då hon var liten hemma också lyssnat på Michael Jackson och Abba, och det sitter fortfarande kvar. Men heavy metal-konserter är speciella på ett helt annat sätt.

Helenius hinner besöka ungefär tio konserter och festivaler varje år, bland annat Tuska och nu Metallivuori, men hon har aldrig varit på en klassisk konsert.

– Jag skulle inte trivas där. Jag har sjungit klassiskt i 13 år, men jag skulle aldrig vilja lyssna på det på samma vis som metallmusik som gör att någonting i själen känns bra, säger Helenius.

Lyssnar på allt

Ossi Frusti från S:t Karins har kommit till Metallivuori i Åbo för att hans kompis föreslog det. Han tycker mest om hårdrock från 80-talet, men när Rami förslog Uittamo, så tänkte han ”varför inte?”.

Det har blivit många konserter under åren. Emellanåt blir det opera, andra gånger metall. Grejen är allt omkring musiken.

– Nuförtiden tycker jag om när det är en liten pub med någon trubadur. Där finns 10-15 typer som lyssnar, och du dricker ett par whiskey – det är det bästa, säger Frusti.

Janne Kokko från Åbo har gillat metallmusik hela livet, så därför hittar vi honom på Metallivuori och inte i Västanfjärd. Barockmusik är lite för annorlunda för hans smak.

– Jag gillar metall för musiken är aggressiv, men människorna är inte det. Också klassisk musik borde vara aggressivare för att jag ska gilla det, säger Kokko.

”En stor del lyssnar på annat än metall”

Hangöbandet Sacred Dimension med Sebastian Lindström, Oscar Cavonius, Tony Helander och Sebastian Wickman började med att uppträda med Bon Jovi och soft metall, men har sedan gått mot hårdare och hårdare metall. Nu uppträdde de på Metallivuori med sin melodiska metallcore, där de blandar att growla, skrika och sjunga rent.

Oscar Cavonius lyssnar på allt möjligt – pop, funk, jazz, metall och hederlig gammal Suomi-pop, men inte så mycket klassiskt. Han tror att man med åren blir öppnare för alltmer olika stilar, trots att man som yngre kanske hade en väldigt stark åsikt om vad som är rätt.

– Av utseendet att döma skulle man kunna tro att de som har kommit för att lyssna på oss är 100 procent bara metall, men jag tror att det finns en stor del som också lyssnar på annat. Fast på sådana här festivaler är det förstås metall och hårdare rock som gäller, säger Cavonius.

Tony Helanders pappa brukade lyssna på progressiv rock och därifrån fick Helanders intresse sin början. Men också han lyssnar på all slags musik, utan ha någon genre som etta.

– Jag har aldrig varit på en klassisk konsert, men det skulle vara kul. Jag har alltid tänkt att musik alltid är värt att se live, också någon artist som man kanske inte tycker så mycket om, för livesituationen är helt annorlunda än det du hör på skiva eller Spotify, säger Helander.

Sebastian Wickman från Sacred Dimension har i musikskola spelat klassisk musik, och han tror att det i det undermedvetna hjälpt honom i musikkarriären. Men han har aldrig varit på någon klassisk konsert. Istället har det blivit många andra slags musikfestivaler.

– På samma vis som man kan tycka om all slags musik, så kan finns det de som gillar all slags metall. Det finns symfonisk metall, progressiv metall, folkmetall, och så vidare. Men när det finns så oändligt mycket, så tror jag inte man skulle hinna lyssna på allt under sin livstid, säger Wickman.

Allt kan man lyssna på, men hur mycket man tycker om det är en helt annan sak

Sebastian Lindström

Nattkonsert i ljusens sken

I Västanfjärds gamla kyrka gavs under veckoslutet en barockkonsert med musik från 1500-talet till slutet av 1700-talet, och med levande ljus som en enda belysning i natten. Marja-Liisa Niinikoski hade kommit till Kimitoöns Musikfestspel från Helsingfors för hon gillar klassisk musik och barockmusik.

– Det kunde kanske vara en intressant erfarenhet att gå på någon helt annan konsert, men min musikstil är nog annorlunda [än party eller metall], säger Niinikoski.

Kompositörerna Dante Thelestam och Tze Yeung Ho från Helsingfors har varit med om så många konserter och festivaler att de tappat räkningen. Främst har det varit konserter med klassisk musik.

– Popkonserter har jag varit på, men metallkonserter har jag varit väldigt lite på. Nog tror jag att det är många som provar på väldigt olika. Sedan kan det hända att allt inte faller en i smaken, säger Thelestam.

– Jag har varit på någon metallkonsert, och jag tyckte väldigt bra om det. Men eftersom jag studerat klassisk musik så tycker jag nog ännu bättre om det, säger Ho.

”Låt dig bli berörd av konsten på ditt eget sätt”

Sommargästerna Mona Rautelin, Tomi Seppälä, Mikael Rautelin och Solja Rautelin lockades till konserten i Västanfjärds kyrka för det var den äldsta musiken på musikfestspelen. De har under åren lyssnat på allt mellan jazz, rock och progressiv musik.

– Men jag är också jätteförtjust i renässans- och barockmusik. Jag är historiker och har sysslat just med de här tiderna, så det är jättespännande. Det går bra att blanda stilar, säger Mona Rautelin.

På konserten i kyrkan uppträdde Anna Rinta-Rahko på violone, Anna Rainio på barockviolin och Heidi Peltoniemi på basgamba. Rinta-Rahko lyssnar gärna på annnan slags musik också, fast kanske inte så mycket metall.

– Jag njuter av musiken, fast musiker är inte så bra på att lyssna på musik hemma efter arbetsdagen. Det blir så mycket ljud för öronen, och man kan inte bara lyssna, utan man måste koncentrera sig på musiken, säger Rinta-Rahko.

Enligt Rinta-Rahko behövs olika former av musik, liksom litteratur och bildkonst. Vissa dagar vill du njuta av en sak, men nästa dag kanske av något helt annat. Det är som att tycka om att läsa både Volter Kilpi och damtidningar.

– Jag önskar att folk mera skulle njuta av konsten och konserter, och låta sig bli berörda av konsten på sitt eget sätt, säger Rinta-Rahko.

Partymusik i Pargas

Summer Frendi Fest i Pargas bjöd på partymusik; europop, house, disco, pop, dance och finsk schlager.

– Jag har kommit för Tauski. Jag tycker inte så mycket om klassisk musik, men Tauski är en legend, säger Tinja Dragon från Pargas.

Anne-Maj Huotari från Reso lyssnar på all slags musik, förutom högklassig jazz. Men disco är favoriten.

– Jag är ett barn från 70-talet så med min vän Gigi har vi gått på disco och allt som hör till det, som bilar och motorcyklar, säger Huotari.

Johnny Orlavičius tycker om allt – rock, pop, ballader, elektronisk musik, till och med metall bara det finns en melodi till. Han har själv också turnerat med band.

– Jag var frilanstrummis och spelade med band och med artister. Det var mest finsk musik och engelsk, sådant som folk ville höra och som var artisternas musikstil, säger Orlavičius.

Men barockmusik med gamba har han ännu aldrig varit med om.

– Jag måste säkert pröva. För mig har det inte så stor betydelse vad det är för stil, bara det finns något som fångar en, som jag tycker om. Det finns alla möjliga stilar som man kan tycka om, säger Orlavičius.

Samma gäller för hela Pargas, anser Orlavičius. Huvudsaken är att någonting händer. Sedan är det inte lika viktigt vilken musikgenre det handlar om.

”Huvudsaken är att alla dansar”

En av artisterna på Summer Frendi Fest var dj:n Amanda Harkimo. Käärijäs eurovisionslåt var en favorit hos publiken, men hon drar sig inte för att spela speciella låtar emellanåt.

– Jag vill bara att alla ska vara glada och dansa. Om det kräver klassisk musik så sätter jag klassisk musik. Huvudsaken är att alla dansar framför mig, säger Harkimo.

Harkimo tycker själv om all slags musik, och undrar varför en del gillar bara någon viss genre.

– Jag har svårt att förstå att en del inte alls tycker om vad andra tycker om, säger Harkimo.