Allt började bra i Nylands brigad – ändå sprack drömmen om ett jobb inom försvarsmakten

Anna ryckte in i Nylands brigad i Ekenäs i början av 2010-talet. Drömmen var att bli polis, gränsbevakare eller fredsbevarare. I Nylands brigad ville hon testa sina egna gränser, men det blev inget av drömmen.

Anna kände sig motarbetad av en del av personalen och en usel utvärdering släckte drömmen om ett jobb inom försvaret.

– Jag blev inte utsatt för sexism, ingen rörde vid mig på ett osakligt sätt, men jag kände att jag blev utpekad eftersom jag är kvinna, säger Anna.

– Om något gick fel så ansåg personalen oftast att det var någon av oss kvinnor som startat det.

Anna heter egentligen något annat, men får vara anonym då ämnet är känsligt. Anna tog kontakt med Yle Västnyland efter Henrika Backlunds sommarprat om arbetsplatsmobbning och kvinnofientlighet vid Nylands brigad i Ekenäs.

Ex-militären Henrika Backlund: Arbetsplatsmobbning och kvinnohat var vardag i försvaret – så här behandlades jag som kvinna i Dragsvik

Bästa broder-nätverken var starka på Nylands brigad.

Yle Västnyland intervjuade Anna per telefon istället för att hon fyllde i det frågeformulär som finns på Svenska Yle.

”De hade ett spel om vem som kunde sätta på mig först” – kvinnor stöter fortfarande på sexism i militären

Flera kvinnor vittnar också om positiva upplevelser.

Vi har också sett Annas tjänstgöringsintyg och personbedömning.

Henrika Backlunds kritik mot brigaden kom som en överraskning för stabschef Tapani Linnamaa. I en intervju efter sommarpratet sa Linnamaa att han inte upplever att det finns kvinnofientlighet på brigaden.

”Jag har inte hört om kvinnofientlighet på Nylands brigad” – hård kritik kom som en överraskning

Stabschef Linnamaa svarar på Henrika Backlunds kritik.

Då de kvinnliga beväringarnas berättelser börjar strömma in till Svenska Yle, så ber vi om en ny intervju med Nylands brigad. Då ställer Tapani Linnamaa upp tillsammans med militärpastor Markus Weckström, Matias Öblom som är förtroendman för officerarna och Kaisla Dahlqvist som är ordförande för beväringskommittén.

Då säger de att de tar berättelserna på allvar och berättar om de åtgärder de tar till för att motarbeta osakligt beteende. Det kan du läsa mera om här:

Nylands brigad tar berättelserna om diskriminering mot kvinnor på allvar: ”Det är inte så här vi vill ha det”

Hoppas att fler anmäler problem via officiella kanaler.

Anna förklarar att hon ville tjänstgöra i försvarsmakten för att lära sig försvara sitt fosterland om vi skulle hamna i den situationen.

Första dagen var förstås nervös, spännande och tung.

– Det är en helt annan värld än att vara hemma. På brigaden är det alltid någon som berättar för dig vad du ska göra, när du ska duscha, gå på toaletten eller äta.

– Det var en chock, men jag tyckte ändå om det.

Jättebra manliga utbildare

Anna trivdes bra på den första enheten efter att hon ryckte in. Hon säger att hon har en ganska grov humor, så den humor som fanns där störde henne inte.

– Vi kände att vi var i samma sits. Det var bra schack, både beväringar och chefer.

I första enheten fanns jättebra manliga utbildare, säger Anna.

– De lyfte upp våra prestationer för att de var bra, inte för att vi var kvinnor.

Känner igen situationen i sommarpratet

Hon hade inga problem under de första fyra-fem månaderna och trivdes ända tills de fick sina vapenslag och flyttades till följande enhet.

Det är samma enhet som Henrika Backlund pratar om i Yle Vegas sommarprat den 12 juli. Backlund berättar hur hon upplevde mobbning på arbetsplatsen och kvinnohat. Anna säger att hon känner igen situationen på brigaden i Henrika Backlunds sommarprat och även andra som tagit kontakt med Svenska Yle säger att de kan bekräfta att det finns osakligt beteende på brigaden.

Anna säger att hon såg upp till Henrika Backlund.

– Men jag såg att hon kanske var utstött av en del av personalen. Hon inkluderades kanske inte.

Anna upplevde inte att beväringarna vände sig mot Backlund, det enda som kunde göra dem irriterade var Backlunds krävande fysiska fostran.

– Hon krävde att vi skulle röra på oss och någon kände att ”jag orkar inte”. Det var mera på det planet.

Kämpade för att få grön barett

Henrika Backlund berättar i sitt sommarprat om en kvinnlig beväring som klarade barettmarschen och vapenslagsmarschen, men som ändå fick dåliga siffror i utvärderingen. Det är Anna hon pratar om.

Anna ville ha den gröna baretten och genomförde vapenslagsmarschen, barettmarschen och klarade barettkravet för skytte.

– Barettmarschen är en marsch med full utrustning, det vill säga stridsbälte, korrekt packad ryggsäck, fullständig klädsel och vapen. Vår grupp gick cirka 85–90 kilometer, det är svårt att veta exakt eftersom vi gick vilse. Marschen innehöll också uppgifter, till exempel vattenöverskridning.

Hon klarade alltså alla delar utom Coopertestet där kvinnor på Annas tid i brigaden skulle springa 2 800 meter på tolv minuter. Så det blev ingen grön barett för Annas del.

– Jag hade tränat alla kvällar för Coopertestet, men jag sprang ändå bättre än då jag ryckte in.

Bedömningen blev ändå dålig

Anna blev mycket ledsen och arg då hon hemförlovades och hon fick enbart ettor i utvärderingens fysiska krav. Man får en bedömning enligt en skala mellan 1 och 5, där 1 är dåligt och 5 utmärkt.

– Jag minns hur jag hade lämnat in all utrustning och var civilklädd då jag får utvärderingen. Jag hade bara ettor. Jag tänkte att något måste ju ha gått fel.

Anna ringde då till sin mamma.

– Jag var totalt förstörd och grät i telefonen för jag ansåg att jag inte kan var så skit. Att har jag faktiskt presterat så dåligt?

Anna anser ännu i dag att det blev så här då den som skrev under pappret hade en nagel i ögat till henne.

– Jag fick ofta skulden för saker jag inte gjort.

Utbildarna ansåg att kvinnor inte hörde hemma i männens stugor

Men vi backar tillbaka till tiden då Anna och beväringarna på hennes enhet fick sina vapenslag och bytte enhet. Det var då allt förändrades.

Anna berättar att det började med att kvinnor och män inte fick vistas i varandras stugor.

– Så under utbildningen satt vi på pallar i korridoren utanför männens stuga om vi ville prata med dem. Utbildarna ansåg att kvinnor inte hörde hemma i männens stugor.

Anna ångrar inte att hon ryckte in i Nylands brigad även om alla drömmar sprack

5:33

Anna berättar att kvinnor och män umgicks fritt i den första enheten, men nu blev det svårare att lära känna varandra.

– Männen fick inte komma till vår stuga heller, det var strängt förbjudet på enheten. Man kan sova i samma tält i skogen, men inte sitta i samma rum på brigaden.

Anna berättar att beväringarna lydde order på enheten, men på fritiden umgicks de efter att ledningen gått för dagen.

Alla chefer är inte osakliga

Anna poängterar att hon inte hade problem med beväringarna i den andra enheten.

– De flesta brydde sig inte om ifall man var kvinna eller man. Några sa högt vad de tycker om kvinnor, men då svarade vi tillbaka.

Det var inte heller alla chefer i enheten som var osakliga mot kvinnor. Det finns däremot en viss rangordning bland cheferna och det gjorde att det var svårt att göra något då man kände sig osakligt behandlad, förklarar Anna.

– Man går inte förbi sin närmaste förman om man inte har orsak till det.

Kvinnor ska också ha plats i försvaret av fosterlandet

Det enda Anna kände att hon kunde göra var att prata med en socialkurator som fanns på brigaden som beväringar kan prata med om de mår dåligt. Hon gick dit för att prata ut.

Anna anser att via socialkuratorn var rätt väg att gå på brigaden.

– Vem ska man prata med när fyra chefer hade problem med att det fanns kvinnor i enheten? Man kan inte gå till staben, för man går inte förbi sina förmän. Den civila personen var den enda jag kunde gå till och det var en stor hjälp.

Kunde Henrika Backlund ha hjälpt?

– Javisst, men hon var inte alltid på enheten då problemen uppstod.

”Jag säger bara att go for it”

Anna ångrar ändå inte sin tjänstgöring i Nylands brigad i Ekenäs. Tiden gjorde henne starkare.

– Men jag skulle önska att man tog till vara på oss som rycker in frivilligt. Vi vill lära oss och kanske stanna inom försvarsmakten.

Att vara kvinna i militären

1995 inledde de första kvinnorna sin värnplikt.

Anna rekommenderar trots allt att kvinnor genomför militärtjänstgöring.

– Kvinnor ska också ha plats i försvaret av fosterlandet. Jag säger bara att go for it om du har en känsla av att det intresserar.

Varför finns det här motståndet mot kvinnor inom försvarsmakten?

Det frågade jag mig också när jag var där, säger Anna.

– Jag tror att det i samhället finns en syn på att kvinnor är svagare, att vi inte klarar lika mycket. Män och kvinnor kanske inte alltid är lika starka i muskelstyrka, men män och kvinnor har olika styrkor och svagheter. Jag tror att det fortfarande finns en åsikt om att kvinnan ska stå i köket och inte göra annat, men det är en snedvriden syn på människor i dagens läge.

MOT:s utredning: Flera officerare har dömts för sexuella trakasserier och diskriminering – "Man försöker lösa det pojkarna emellan"

Försvarsmakten nekar till anklagelserna.

Om man utnyttjade individens hela potential så skulle folk ha en mera positiv inställning till tjänstgöringen, säger Anna.

– Om Finland hamnar i krig så är det ingen skillnad om man har en man eller en kvinna vid sin sida i skyttegraven så länge man strider mot samma fiende. Men det här tankesättet fanns inte i Nylands brigad.