Äter du hellre en pizza för 4 euro eller för 22?

Du frågar, vi granskar! Några veckor efter polisens #pizzagate vill Yle Huvudstadsregionens publik veta var stadens billigaste och dyraste pizzor finns. Vi utreder, och hittar stora variationer.
Detektivarbetet för att hitta de dyrare pizzorna går först till de krogar som ryktas vara bäst på dessa runda, platta läckerheter. Klassiska italienare som Villetto, Mare Chiaro och Rivoletto, stora pizzakungar som Dennis och Classic Pizza, samt hippare Linko, Putte's och Alfons pizza. De flesta av de här har rätt samma pris för sina pizzor med maxpris kring femton euro.
På Virgin Oil som stoltserat med att ha stans enda stenugn för pizzor börjar prisen närma sig högre nivåer, upp till 19,50. Och restaurangen Siilinpesä i Hertonäs säljer en enorm "släktpizza" för 50 euro. Men det är först när vi tittar på Pjazzas meny vi hittar en normalstor pizza som kostar över 20 euro. Den måste vi smaka på!
Vattenanalyser och specialbeställt mjöl
Kim Lerche tar emot och vi köper en Salmone: en vit pizza med mozzarella över botten och färsk sparris och lax samt halverade körsbärstomater strödda jämnt och i lämplig mängd över. Visst är den är god.
Men varför kostar den 22,50, Kim Lerche?
- Pizza är en hel vetenskap, säger han.

Morgonöppet: Kim Lerche berättar hur en pizza kan kosta 22,50
Vi får höra om hur degen jäser i 90 timmar för att pizzan ska vara lättsmält, hur råvaror importeras från Italien, hur mjölet är specialbeställt och hur Italienska pizzaassociationen har skickat en delegation för att analysera det finska kranvattnet för att hitta precis vilket mjöl som passar bäst med det.
- Det finska vattnet är rent men inte särskilt levande, säger Lerche om analysen.
Vi har pizzor i olika pris och det är inte priset som avgör utan smaken.
Självklart utgörs pizzapriset också av krogens centrala läge, personalkostnader för att ha öppet alla dagar, samt allt annat krogen erbjuder, som till exempel livemusik.
Har ni märkt av nån gräns för vad en pizza får kosta, finns det ett pristak?
- Det kan jag inte säga. Vi har pizzor i olika pris och det är inte priset som avgör utan smaken. Alla pizzor är populära. Och lunchtid när vi säljer dem billigare är det inte lika bra business. Hur någon i den här staden kan sälja en pizza för fyra euro förstår jag nog inte.
Fyra euro? Ja det är vårt nästa stopp.
Troligen billigast i stan
Sex euro var den magiska gränsen polisen bestämde sig för i sin kampanj, med hjälp av Turism- och restaurangförbundet Mara. Det säljs pizzor för fem euro styck på flera ställen i Helsingfors. Vi får ändå genom djungeltrumman höra om ett ännu lägre pris: På restaurang Ida i Haga säljs pizzor till rabatterat pris för 3,90 euro, varje dag.
Hur kan det vara så billigt? Vi åker dit.
- Vi har mycket studerande här och måste ha lågt pris, säger krögaren. Pizzorna är inte så stora som de är på andra restauranger, vi använder mindre deg. Och så är vi ju främst en bar, de flesta kommer in och köper ett par öl och då kan de få köpa en billig pizza också. Vill ni smaka?
De flesta kommer in och köper ett par öl och då kan de få köpa en billig pizza också.
Klart vi vill. Vi beställer en pizza Francesca med skinka och burkchampinjoner för - mycket riktigt, 3,90.
- Jag undrar vad det är med finländarna, det verkar ibland som om de hellre vill betala för dyr restaurangmaten än billig. Varför frågar man oss varför vi säljer så billigt i stället för att fråga andra varför de säljer så dyrt? Pizza är inte dyr mat, den här kostade under två euro att göra.
Mannen vi talar med och som driver baren vill inte fotograferas eller få sitt namn nämnt i artikeln, men han sitter med oss och talar om kampanjen #pizzagate en stund. Han har haft polisen på besök, de har gått igenom kassan, bokföringen och alla papper och allt var i sin ordning. Själva kampanjen tycker han hade ett underligt utgångsläge.
Inte är det ju utgående från pizzapriset man får fast någon, man måste titta på pappren.
- Inte är det ju utgående från pizzapriset man får fast någon, man måste titta på pappren. Vi har allt i skick.
Det låga pizzapriset förklarar han främst med att pizzan bara är en sidoprodukt: huvudverksamheten är själva baren, och pizzan är ett sätt att få in fler gäster och få dem att trivas längre.
- Ingen vill ju sitta i en tom bar. Sitter här fler trivs alla bättre, och då kanske de dricker fler öl än bara en enda.
Kampanjen gav många tips
Polisen i Helsingfors uppger att det har kommit in många tips efter den så kallade pizzakampanjen i början av oktober.
I sin kamp mot grå ekonomi och svart arbetskraft gick polisen ut med en kampanj där de bad att folk anmäler restauranger där maten är för billig. Prisuppgifterna baserade sig på Turism- och restaurangförbundet Maras uppfattning om att en pizza inte kan kosta under 6,50 euro.
Kampanjen har kritiserats hårt bland annat för att peka ut just små pizzerior och inte granska ekonomin hos stora, internationella aktörer.
Kriminalinspektör Ismo Siltamäki på avdelningen för ekonomisk brottslighet hos Helsingforspolisen säger att kampanjen har burit frukt och lett till många fler tips än polisen vanligen får in. Alla tips ska undersökas och gås igenom med skattemyndigheterna. Siltamäki säger att restaurangbranschen precis som byggnadsbranschen är särskilt utsatt för grå ekonomi, eftersom den är så arbetskraftstung. De största problemen i båda branscherna gäller svart anställd arbetskraft.