”En bild av ensamheten i sin råaste form” – diakoniarbetaren Viivi Suonto om fallet med mannen som låg död i sin bostad i Vallgård i sju månader

Att minska på ensamheten i Helsingfors är diakoniarbetare Viivi Suontos dröm.

– Det är fruktansvärt sorgligt att tänka att ingen har saknat honom så mycket att de skulle ha tagit sig tiden att gå och kolla hur han har det.

Viivi Suonto som är diakoniarbetare vid Johannes församling i Helsingfors blev ledsen när hon hörde nyheten om mannen som låg död i sin lägenhet i Vallgård i sju månader, utan att någon märkte det.

En man låg död sju månader i sin lägenhet i Helsingfors – trots grannarnas anmälan vägrade hyresvärden att gå in

”Vi får inte gå in”, säger hyresvärden.

– Det ger tyvärr en sanningsenlig bild av ensamheten vi har i Finland, i sin råaste form, säger hon.

Suonto berättar att händelser som denna ger henne ännu mera motivation i sitt arbete. En stor del av hennes jobb går nämligen ut på att försöka motarbeta ensamhet bland Helsingforsbor.

Försöker föra ihop ensamma

En metod Suonto använder är att skicka ut brev till medlemmar i församlingen. De blir erbjudna att komma på en träff på ett café, och får där träffa några diakoniarbetare och andra personer i samma ålder som de själva är i.

– Målet är att föra ihop människor som ännu har utrymme för sociala kontakter, så att de kan träffa varandra utan att ha oss som mellanhänder.

De som tycker att det känns jobbigt med många nya människor på en gång har också möjlighet att träffa en diakoniarbetare på tumanhand på kontoret.

– Det svåraste är att nå dem som inte kommer på sådana här träffar. Jag vet inte hur vi ska nå dem. Det handlar om en massa människor!

”Svårt att hitta någon som ännu har tomt i kalendern”

Enligt Röda Korsets ensamhetsbarometer tidigare i år har människors upplevelse av ensamhet förvärrats i Finland under de senaste åren. Delvis beror det på coronapandemin, och att folk isolerade sig då.

Det talas ofta om att ensamheten är stor i just Helsingfors och andra större städer.

– Många har färdiga sociala kretsar och behöver inte nya kompisar. Det kan vara svårt att hitta någon som ännu har tomt i kalendern, säger Suonto.

Hur mycket lider människor då egentligen av sin ensamhet?

– Många lider jättemycket. Ensamhet kan i värsta fall leda till hemska saker. Det är viktigt att vi tar tag i det i tid.

Har själv upplevt ensamhet

Viivi Suonto har också själv upplevt ensamhet, bland annat då hon har flyttat till en ny stad där hon inte har haft ett socialt sammanhang.

– Den enda lösningen har varit att gå ut och delta i sammanhang där man kan möta andra. Inte var det lätt för mig heller i början.

Just det att gå ut och möta andra är svårt för många. Vad gör man om man har försökt allt – gått med i en förening, gått på Arbiskurser – men ändå inte har lyckats få kompisar? Suonto blir fundersam.

- Jag vet inte. Det finns ju social ångest... Många kan nog ha hjälp av att träffa en terapeut eller en diakoniarbetare. Man har ju någon form av ansvar själv också, för ingen kommer och knackar på och hämtar en hemifrån. Men man kan få hjälp med det.

”Var dig själv” – räcker det?

Ett råd är ofta: ”Var bara dig själv”. Men hur är det om man inte riktigt passar in som den man är? Är vi tillräckligt accepterande av varandras olikheter?

– Jag tycker att vi är på väg mot ett bättre håll, men vi har alla mycket att jobba med när det gäller just det här. Jag hoppas att vi ska vara öppna för olika intressen och tankar.

Viivi Suonto tycker att alla har ett ansvar för varandra.

– Jag vill ge en utmaning: Våga ta kontakt med någon som du inte brukar umgås med, och gör något tillsammans. De flesta blir glada om man närmar sig!