Norrena & Frantz: ”Det är inte själviskt att längta efter mer ömhet och sex i ett äktenskap”
På Relationspodden blir vi extra förtjusta de gånger våra frågor engagerar publiken så vi får många brev och åsikterna går ordentligt isär.
Detta var fallet den här veckan då signaturen Maria 44 undrade vad man ska ta sig till om man lever i en trygg och fin relation, men maken/makan börjar kännas mera som en vän än en kärlekspartner?
Ni var många som tyckte att man i ett sådant här scenario ska vara tacksam för det man har och sluta längta efter glöd och passion. Det är naturligt att passionen avtar med tiden, och vänskap är en god grund för en relation.
Andra tyckte att det enda rätta är att ta upp saken med partnern, trots att det kan vara jobbigt. Hen har ju ingen chans att göra bättring om hen inte ens är medveten om att det finns ett problem.
Men hur tar man upp saken på ett skonsamt sätt? Ska man acceptera ett liv utan passion och sex om partnern inte är sugen på sådant? Kan man hitta andra lösningar på problemet?
Det diskuterar vi i veckans podd. Några av breven publicerar vi här!
"Jag älskar min man, men han känns mera som en kompis nuförtiden"
Inte själviskt att vilja ha ömhet och sex
Man måste diskutera med sin partner innan man gör något drastiskt. Ibland kan det ju vara smart (och ekonomiskt) att stanna kvar i äktenskapet men ändå ha ett förhållande vid sidan om. Men i så fall tycker jag att båda ska vara medvetna om saken och okej med det.
Jag skulle inte vilja leva utan kärlek, ömhet och sex och jag tycker inte att man är självisk om man vill ha mer än vänskap.
Minna, 51
När jag hör vännernas otrohetshistorier är jag tacksam för min lite tråkiga man
Har funderat mycket på detta och kommit fram till att om man lever med en fin, snäll och lite halvtråkig man, så ska man hålla fast vid honom!
Jag har sett hur flera av mina bekanta, vänner osv upplevt otrohet, jävelskap och brist på respekt i sina relationer. Det har gjort mig både chockad och ledsen att se hur folk behandlar varandra och då har jag tackat min skapare för min man som aldrig (inte ännu i alla fall) varit otrogen mot mig.
Det är nog också så att man inte bara kan sitta och konstatera att förhållandet ändras och blir tråkigare, man har nog en skyldighet själv att hitta på olika saker som förgyller vardagen.
55 årig tänkande kvinna
Hur ska man ta upp det här med sin partner utan att hen blir ledsen?
I mitt äktenskap känner jag ingen passion längre för min partner (det känns att partnerns passion för mig är starkare), men allt annat är okej.
Vi kommer bra överens, men jag märker att jag börjat irritera mig på småsaker som partnern gör eller säger mer och mer. Jag vet att jag borde prata om vår relation med partnern, men samtidigt är jag livrädd att allt är kört ifall jag öppnar upp den diskussionen.
Jag skulle gärna leva med passion i mitt liv, men är det värt det då det skulle påverka så många nära och kära människor på ett negativt sätt?
Å andra sidan, det vi just nu visar till våra barn är inte heller precis det jag vill lära dem om vad ett parförhållande är.
Men hur ska man börja en sådan här diskussion så att partnern inte genast blir ledsen, sårad och med taggarna utåt?
40-plussare och gift nästan 15 år
Jag är lyckligare som singel
Man ska inte bryta upp genast, men om passionen uteblir en längre tid är det nog dags att fundera på hur man vill ha det.
Jag levde i en relation i nästan 30 år och i många år upplevde jag ingen passion utan bara en allt starkare längtan bort. Jag höll på att gå under av uttråkning och rutin, men lyckades till sist bryta mig loss.
Nu är jag singel men lyckligare än på länge.
Mannen 55+