Hoppa till huvudinnehåll

Västnyland

Kommentar: Militären gjorde mig inte till en soldat

En kvinnlig beväring från med två fingrar höjda och avlägger krigsmannaed. En svarvid bild på reportern.
Bild: Mikko Mykkänen, Emma Reijonen, Sandra Anttila / Yle

Nej, jag blev aldrig någon soldat trots att jag verkligen ville bli det. Men med tretton års perspektiv på min egen militärtjänstgöring är jag inte särskilt förvånad.

Henrika Backlunds sommarprat om sexism och arbetsplatsmobbning på Nylands brigad satte en boll i rullning och Nylands brigad måste nu syna hur man bemöter kvinnliga beväringar och stampersonal. Inte en dag för tidigt om du frågar mig.

För jag var också där. Jag upplevde och såg sexism och trakasserier och hemförlovades ett år senare med många fina minnen, men också med ett fullständigt krossat självförtroende och en sargad syn på framtiden.

Henrika Backlunds sommarprat har fått mig att tänka mycket på min egen beväringstid. Jag har varit tvungen att inse att det bemötande jag upplevde i militären fortfarande är ett minne som skaver obekvämt när jag riktigt känner efter. Men precis som många vittnesmål Svenska Yle fått in, ångrar jag inget.

Vill Nylands brigad förbättra förhållandena för kvinnor i militären finns det många hjälpmedel att tillgå, men då måste också viljan finnas

Vem bär ansvar?

Jag vill inte heller döma mina medbeväringar för hårt. För det första var vi väldigt unga och för det andra utsattes vi för stor fysisk och psykisk påfrestning.

Jag vill åtminstone inte ställas till svars för hur jag betedde mig i alla situationer i militären och då varken vill eller kan jag kräva motsvarande ansvar av någon medbeväring.

Men stampersonalen och officerarna på Nylands brigad har all orsak att ta sig en lång titt i spegeln. De kan varken skylla på ålder eller sömnbrist, men ändå var bemötandet under all kritik. Min upplevelse var att vi kvinnor fick vara med på nåder och om jag uttryckte något annat än tacksamhet blev jag direkt reducerad till den objudna gästen.

och hemförlovades ett år senare med många fina minnen, men också med ett fullständigt krossat självförtroende och en sargad syn på framtiden.

Hur allmän är slumpen?

Jag tror inte att Emilie Jäntti har fel när hon säger att mycket hänger på slumpen. Vem man råkar få som beväringskamrater och befäl spelar naturligtvis en roll. Däremot ska slumpen, som ordet antyder, vara en tillfällighet, men mängden vittnesmål som Svenska Yle tagit emot tyder snarare på att problemet är strukturellt. Och strukturer kan omöjligt upprätthållas av enbart beväringar som kontinuerligt byts ut. Personalen är en viktig, om inte avgörande, kugge i hjulet.

Jag har också svårt att tro att brigaden blir så tagen på sängen av Backlunds kritik som stabschef Tapani Linnamaa inledningsvis låter påskina. Det har nämligen funnits signaler på att något inte står rätt till i flera år. Yles grävredaktion MOT avslöjade redan 2021 att försvarsmakten kämpar med trakasserier och arbetsplatsmobbning bland personalen. Och att skylla på några enstaka ruttna äpplen är bara ett sätt att undvika ansvar. Ni vet väl att ordspråket egentligen går så här: Ett ruttet äpple förstör hela korgen.

Men finns viljan att förändra?

När Svenska Yle besöker brigaden några veckor senare för en uppföljning är det uppenbart att man slipat argumenten, men brigadens svar fokuserar främst på hur beväringar beter sig mot varandra vilket egentligen bara är ett sätt att sticka huvudet i sanden. Stampersonal och officerare slipper återigen att ta ansvar och status quo fortsätter.

Därför uppmanar jag nu Nylands brigad att ta tjuren vid hornen och erkänna att man har problem med trakasserier och sexistiska strukturer som bland annat drabbar kvinnliga beväringar och personal. Det är dessutom pinsamt uppenbart att de åtgärder som brigaden nu vidtar för att motverka trakasserier och sexism inte fungerar. Vill Nylands brigad förbättra förhållandena för kvinnor i militären finns det många hjälpmedel att tillgå, men då måste också viljan finnas.

Så nej, militären gjorde mig inte till någon soldat. Istället blev jag en feministisk pacifist.

Diskussion om artikeln