Tomtägare kommer inte åt att jaga vitsvanshjort på egen mark – önskar att regleringen av hjortjakt skulle luckras upp

Mika Lehtinen, markägare och jägare i Nagu, är kritisk till organiseringen av jaktlag och anser att licenssystemet för hjortjakt är för stramt i Finland.

Lehtinen har i flera år försökt få licens för att jaga vitsvanshjort, men att beviljas jaktlicens har varit en utmaning. Han är kritisk till att han inte kommer åt att jaga vitsvanshjort på egen mark.

Lehtinen kommer inte med i jaktlag på orten, uppger han, bland annat på grund av inflammerade relationer bland personer i området.

Istället har han därför startat ett eget jaktlag tillsammans med några andra, men att få ihop tillräckligt med jaktmark är en utmaning.

– Utmaningen har varit att arrendera tillräckligt mycket markområde, och att få utomstående att gå med och arrendera områden till vårt jaktlag.

Enligt Lehtinen orsakar hjortarna mycket skada på hans mark.

– Det finns varken svamp eller blåbär eller någonting, säger Lehtinen.

Riktar kritik mot myndigheter och beslutsfattare

I samband med att Lehtinen inte kom med i jaktlag på orten vände han sig till myndigheterna. Lehtinen är missnöjd med myndigheternas agerande och önskar att de skulle ingripa.

– Det känns som att de inte alls har tänkt att de kan ta ställning till det hela, säger Lehtinen.

Bland annat har han kontaktat Viltcentralen, Forststyrelsen och jord- och skogsbruksministeriet om ärendet.

Lehtinens jaktlag har gått samman med ett annat jaktlag och ansökt om samlicenser.

Tillsammans har Lehtinens jaktlag och det andra samlat ihop 398 hektar mark på ett utspritt område. På grund av att markområdet inte uppnår kravet på 500 hektar har ansökningarna fått avslag.

Enligt Lehtinen är det inte en tillräckligt bra orsak till varför man inte kan bevilja undantagslov för jaktlicenser.

Viltcentralen: Beslut inom jaktlag är privaträttsliga ärenden

Att inflammerade relationer leder till att en del personer begränsas från att gå med i jaktlag eller att mindre jaktlag inte godkänns med i större ansökningsområden för samlicenser för hjortdjur, det kan Viltcentralen inte ingripa i, säger tf jaktchef Jörgen Hermansson vid Finlands viltcentral Egentliga Finland.

– Det är ju förstås beklagligt, men det är privatsrättsliga ärenden. Varken Viltcentralen eller andra myndigheter kan ta ställning till saken.

Vad kan man göra då för att lösa dylika situationer?

– Inte finns det annat än långsiktigt arbete på privaträttslig grund. Man försöker bygga kontakter och lösa problematiken. Jag vet att det kan låta krasst men så här är det.

Enligt Hermansson är det beklagligt att det finns områden som kommer i kläm.

– I det stora hela är det inget större problem och det är inte förvånande att det någonstans finns situationer där man inte kan lösa dessa frågor, och att en del då inte har möjlighet att jaga licensbelagt vilt, säger Hermansson.

Hermansson understryker att förutsättningen är att man ska ha minst 500 hektar enhetligt område för att jaga vitsvanshjort. Områden som inte är enhetliga med det minst 500 ha stora området godkänns i regel inte för licensjakt på vitsvanshjort.

– Det är grunden för den hållbara jakten och grunden för licenssystemet och står inskrivet i lag. Om 500 hektar inte uppfylls, kan vi inte bevilja jaktlicens. Det kravet gäller överallt.

Dispens kan beviljas i vissa fall

Enligt Hermansson är skärgården full av Viltcentralens dispenstillämpningar, där mindre osammanhängande områden, dvs öar och holmar godkänts med som licensområde för vitsvanshjort, men det förutsätter att man först i grunden har ett minst 500 hektar enhetligt jaktområde.

– I vissa fall kan Viltcentralen bevilja dispens gällande bestämmelsen om enhetlighet eller kravet på 500 hektar, till exempel i skärgården. Det här är möjligheter som vi kan bevilja om Viltcentralen anser att det är ändamålsenligt.

Finlands viltcentral beviljar som regel inte dispens eftersom det skulle rasera licenssystemet som är en förutsättning för en effektiv jakt och för kontrolleringen av de licensbelagda viltstammarna.

Enligt Hermansson är reglerna klara för vad som krävs för att få jaga vitsvanshjort.

Hermansson säger att Viltcentralen föredrar stora enhetliga områden för att nå en meningsfull planering och effektiv jakt.

Missnöjd med jaktregleringen i Finland – vill se licenssystemet luckras upp

Mika Lehtinen skulle själv vilja se en annan lösning för jaktlicenser i Finland.

– Myndigheterna borde besluta om områdena och dra in rutsystem för vem som får jaga var, så att de som äger mark på ett geografiskt sammanhängande område bildar ett jaktlag, inte så att flera olika jaktlag skrapar åt sig olika markområden, säger Lehtinen.

Enligt honom borde också regleringar för jakt på vitsvanshjort frigöras så att reglerna skulle vara samma för att jaga rådjur.

Lehtinen hänvisar till en rapport som låtits göra på begäran av jord-och skogsbruksministeriet för att få rekommendationer om en hållbar politik gällande vitsvanshjort. Enligt rapporten borde tillstånd att fälla vitsvanshjortar beviljas mer flexibelt än i nuläget i områden där vitsvanshjortarna orsakar betydande skada, exempelvis i skärgården. Det framkommer också att det även borde bli möjligt att avvika mer från arealbegränsningar.

I utredningsrapporten föreslås dessutom att man övergår från separat reglering av vitsvanshjortstammen till en övergripande stamreglering som omfattar alla små hjortdjur.